Skillnad på luft och luft?

Det gick vägen! Jag har fortfarande ögonen kvar i huvudet, och nu ser jag till och med tydligt! Då jag tänker tillbaka på den senaste tidens forsar av tårvätska känns det som ett under.

Tårefloden har sinat och snorflödet stannat upp. Men hästhostan fortsätter med oförminskad kraft. Det märkliga med den är bara att den väljer plats. I sovrummet är den i sitt esse. Då jag tagit till alla vanliga knep och dessutom drogat mig med en hostmedicin som påverkar hjärnan kanske det inte håller mer än två timmar. Sedan hostar jag vilt, kan förstås inte sova, och får stiga upp på nytt och dricka varmt o.s.v.

Bastubad ger en god lindring. Det förstår jag då ångan lindrar irritationen i luftvägarna, men den lisan varar inte länge. Bäst mår jag i växthuset. Där är hostan marginell, det räcker för det mesta med att jag harklar mig då och då. Så, var ligger skillnaden?

Luftfuktigheten är, förutom temperaturen, det enda jag kan mäta. I sovrummet +19 och 67 %. I köket +21 och 75 %, och i växthuset +12-15 och 65 %. Sovrummet och växthuset är nästan identiska med både temperatur och luftfuktighet, på samma gång som de är ytterligheterna för mig att vistas i. Igen, var ligger skillnaden?

Det jag ser är variationen i förekomsten av växter. Det finns inte ett grönt blad i sovrummet. I köket står det några små krukväxter i fönstren. I växthuset däremot, där finns ännu en ganska stor och mångsidig grönmassa. Är det svaret?

DSCN7705 (800x459)

Växthuset är inte precis tätt. Det har vad jag skulle kalla naturlig ventilation, som blir särskilt tydlig då jag ser hur dörren rör sig då det blåser. Kan det ändå vara så att växterna hinner göra någonting med luften den korta tid den är innanför väggarna? Någonting som är bra för mina luftvägar.

 

Annonser

Flitiga drönare 2

Det här med drönare har blivit en innegrej. De små och prisbilliga har blivit leksaker för (större) barn, och även för vuxna. De större och dyrare modellerna är väl ofta till någon nytta. Då man kommer åt att via kameran titta, och fotografera, sådant som är svåråtkomligt från marken, kan det ge viktig information om både det ena och det andra. En helt annan sak är att det också ger möjlighet att hålla koll på både vänner och fiender så länge de finns inom bekvämt räckhåll. Kanske inte helt lagligt, men som ni vet kommer inte domaren förrän åklagaren gjort sitt. Och så länge det inte finns någon åklagare tänker många att det är fritt fram. Ända tills man avslöjar sig genom att lägga ut någon tvivelaktigt åtkommen bild på sociala medier. Det här, tror jag, kommer ändå att vara de minsta problemen med de här flygande objekten.

Det finns stora förhoppningar på större drönare med god lyftkraft. De kunde leverera paket direkt hem till folk, spana efter skogsbränder, svartbyggen, människor som gått vilse i skogen. Det är bara att använda fantasin. Och allt det ovan nämnda är ju till nytta och mångfalt billigare är att anlita en vanlig helikopter.

Men, men, det finns också en baksida, och den ger mig kalla kårar. Där har vi alla möjligheterna till missbruk. Visserligen var de drönare som kom till användning i Saudiarabien i en helt annan klass, men tänk er att någon fäster en bomb på ½ kg på en varmans drönare. Den kan göra mycken skada, till och med döda. Någon kan få för sig att ställa till med en trevlig liten trafikolycka och störta en liten drönare mot vindrutan på en bil i rusningstrafik. För dem som vill ont gäller samma som för dem som vill gott: Det är bara fantasin som sätter gränser.

Allt kan missbrukas, och jag ser de här fåglarna som en potentiell samhällsrisk. Jag hoppas att myndigheterna vaknar upp medan tid är och sätter begränsningar på inköp och innehav. Kanske kunde samma system som med vapen användas? Licenstvång, för då är innehavarna kartlagda, med typ av maskin och tillverkningsnummer! Det vore alltid något…

Flitiga drönare!

Ordet drönare får mig att tänka på bin. Närmare bestämt hanarna, vars enda uppgift i samhället är att befrukta drottningen. Utöver det gör de ingen som helst nytta. De bara tär på de gemensamma tillgångarna på mat. Härifrån har vi säkert det att vi ibland benämner lata eller arbetsskygga individer som drönare.

På senare år har vi fått ett nytt drönarsläkte. Det är mekaniskt-elektroniskt och kan utrustas med en förvånande förstörelsekapacitet. Det är med sådana som amerikanerna jagar talibanledare i både i Afganistan och på andra ställen. Det är med sådana man gör spionflygningar på många ställen i världen. Blir de nerskjutna är det inte hela världen. Då de är fjärrstyrda, eller också går  en inprogrammerad rutt på autopilot, finns det ingen förare som blir tillfångatagen om fågeln dimper ner.

Nu har drönarnas betydelse stigit till en ny nivå. Huthi-rebellerna i Jemen har bombat och satt eld på viktiga oljeinstallationer i Saudiarabien, med ett antal drönare. Saudierna har engagerat sig på regeringssidan i Jemen, och det här är en tydlig vink om att de bör ta sin mats ur den skolan fortare än kvickt. Annars blir det fler anfall mot oljerelaterade mål.

Varifrån har rebellerna fått sina drönare? De måste ha kostat en massa pengar, och så behövs det folk som behärskar tekniken. Jag har en misstanke att det är Iran som står för den biten. Är det här ett rejält tjuvnyp åt de förhatliga saudierna? Och lyckas man ställa till det för saudiernas olje-export är det ett slag mot både USA och hela västvärlden. Oljepriserna stiger, och det är inget att längta efter i en konjunkturnedgång.

Om det går riktigt bra, från Irans synvinkel, kanske omvärlden tvingas lätta på sanktionerna. Då får Iran exportera olja igen och få in välbehövlig valuta.

Den enes nöd den andres bröd…

Hösten är kommen…

…men ännu är det en tid innan svanen tar avsked. Svalorna har för sin del redan flytt(at) till varmare trakter.

Tiodygnsprognosen talar ett tydligt språk: Högsta dagstemperaturer på 8-11 plusgrader och regnskvättande 8 av tio dygn. Odlingssäsongen är ohjälpligt över, och skördevädret är inget att hurra för.

Vi har inte så mycket att skörda. Den potatisrad som finns kvar i landet ger ungefär en hink, skulle jag tro. Löken har hängt på tork länge redan, och de flesta av morötterna har vi ätit upp innan det blir nödvändigt att rädda in dem undan tjälen.

DSCN4088 (800x460)

I växthuset finns det ännu en hel del gröna tomater. Där får jag hjälpa till med värmetillskott om mognadsprocessen skall hållas igång. Det blir att elda varenda morgon för att få upp värmen då solen går upp. Den har fått svårt att orka över trädtopparna, så den ger inte den värmestrålning tomaterna behöver.

Lingon har vi inte haft tillfälle att hämta från skogen. Likaså är fisken kvar i sjön. Alltså saknar vi inte sysselsättning!

Fredagen den trettonde

 

Tretton. Undrar varför just tretton har ansetts som ett olyckstal i långa tider. I vårt kristna sammanhang lär det komma från Jesu sista måltid. De var tretton vid bordet och Judas, förrädaren, är den tänkta person nummer tretton. Och förstås, Jesus korsfästes på en fredag.

Andra kulturer har andra föreställningar. Maya-indianerna trodde på tretton himlar med var sin gud. Aztekernas kalender var indelad i perioder på tretton dagar.  I det babyloniska talsystemet sågs 13 som ett olyckstal som symboliserade underjorden. Och vikingarna visste att häxorna hade möte den trettonde.

Vidskepelsen i vår tid är större än vi kanske tror. I vissa länder saknas nummer 13 i gatuadresserna. Och i skyskraporna saknas trettonde våningen. Undrar just hur våningarna ovanför hålls uppe… och finns det någon stolrad tretton ombord på flygplan?

Idag har vi haft fredagen den trettonde hela dagen. Personligen råkade jag bara ut för en förtretlighet: Jag skulle köpa ett nytt oljefilter till min bil på den lokala servicestationen. De sade sig ha mer än hundra olika filter, men just det jag behövde, se det fanns inte i deras lager.

Äppeltid

Det blev ingen stor äppelskörd i år, inte hos oss. Det kan möjligen bero på att vi blev rikligt välsignade i fjol, så rikligt att träden tagit sabbatsår i år.

Den lilla mängd vi får vill vi förstås ta tillvara på bästa möjliga sätt. Då det är fråga om sommarbetonade sorter måste de lagras i form av sylt eller marmelad, eller saft.

DSCN7700 - Kopia (800x554)

Nu, då jag inte är riktigt i slaget, passar det mig utmärkt att pyssla med marmeladframställning. Det ger möjlighet till pauser då jag blir trött, för det blir jag så här på kvällskvisten. Förkylningen tynger mer än jag riktigt vill tro.

Då marmeladen var burkad och kärlen diskade sjönk jag ner på soffan. Där samlade jag mig, först för kvällsteet och sedan för träffen med John Blund.

Det är synd om mig!

”Det är synd om mig. Fy bubblan vad det är synd om mig!” Yttrandet kom från en tonårig kamrat den tid då jag gick på Korsnäs kurscentral. Han tyckte att hans situation var besvärlig, med mycket jobb. Jag sitter också förargligt till just nu, men av andra orsaker.

Jag är förkyld. Det är första gången på mer än ett år, och det känns så ovanligt. Dessutom hindrar det min framfart. Nu på morgonen tog hustrun hand om min grupp i Sundom. Min röst håller inte fastän kroppen annars skulle hänga med. Vidare hade jag tänkt fiska de här dagarna då vinden är måttlig. Det får jag bara glömma. Alltså är det synd om mig!

DSCN6124 (800x523)

Men nej, det är inte synd om mig! Jag har fötter att stå på och händer som fungerar. Förutom det så har jag en god hustru, vänner, och allt materiellt som är behövligt. Så att kverulera över en liten förkylning, det är…  ganska vettlöst!