Morgongröt

En av de bloggare jag följer sporadiskt frågade ”Vad gör du med din gröt?” Och vad kan man svara på det utom ”äter den, förstås”. Gröt är till för det. Bloggaren i fråga säger sig dessutom älska gröten, men så långt vill inte jag sträcka mig.

Hemma hos oss blir det inte gröt så ofta. Till stor del beror det på att vi har så olika syn på vad som är rätt konsistens. Den ena vill ha en stabil anrättning, den andra något som mest liknar en aning förtätad välling. Därför har jag nästan slutat koka gröt, men de gånger hustrun står för tillagningen kan jag tänka mig att vara med och dela.

I almänhet börjar jag dagen med havrekli. Det lär sänka kolesterolet i blodet, så kliet behöver jag då jag vägrar att ta de statiner som hälsovården anbefaller. Kliet, blandat med lite müsli, mjölk och sylt, har hållit ner kolesterolet på en acceptabel nivå, hittills. Dessutom är det gott och näringsrikt, tvärtemot vad man i allmänhet föreställer sig.

Tillbaka till gröten. Den godaste havregröt jag någonsin smakat serverades på ett skriftskolläger där jag var med som ledare. Det var på dåvarande Lillkyro församlings lägergård ute på Köklot. En äldre kvinna från Lillkyro stod för kosthållet och vi förundrades varje morgon över gröten. Hur kunde hon få den så god?

Vi gick till köket, berömde hennes gröt och frågade hur hon tillredde den. Jo, hon kokade den på vatten, länge. I slutskedet rörde hon in mjölk i den och så fick den stå lite och mogna. Så enkelt (?) var det!

En riktig gröt, inget tvåminuters i mikron!

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s