Handarbete

Det har varit en gråmulen dag. Och fuktig, nu då det blivit plusgrader igen. Så vad hade jag för utepyssel att sysselsätta mig med?

En ganska viktig sak hade jag. Det försvinner låstappar från gymmen och de måste ersättas. Det går förstås att köpa, men varför göra det då jag kan tillverka själv. Material fanns så det var bara att sätta igång.

Jag jobbar gärna med metall. Den är betydligt mer förlåtande än trä, tycker jag. Går något fel skär jag bara sönder, fyller med svets och slipar rent. Sedan gör jag om och då blir det förhoppningsvis också rätt. Att ändra i en träkonstruktion är betydligt mer komplicerat.

DSCN6728 (800x412)

Jag utgick från M8 x 120-skruvar. Huvudena svetsade jag fast på M16 muttrar för att få en knopp. Slipade sedan tapparna och drog på lite olja, och så var det klart.

Jag fuskade lite och gjorde allt på fri hand. Blir det behov flera gånger tror jag att jag gör en häftjigg. Och gärna skulle jag haft en migsvets för sammanfogningen, det skulle ha sparat en hel del slipande. Men som det står i sagan, det man inte kan få skall man inte efterstå.

Annonser

Råskvädäschmaatin.

Först ordförklaringen för de eventuellt oinvigda: råskvädär är det då det snöar och blåser. Varifrån ordet kommer kan jag bara spekulera om. Kanske är ursprunget det att vädret är ruskigt. Eller så faller det rosk från himlen, eller en kombination av båda.

Till denna eftermiddag utlovades både regn och snö. Därför valde vi att ha lite framförhållning i mathållningen och lagade roskvädersmat till lunch. Denna maträtt är den enklaste av de enkla, men, som jag förmodar, i stort sett okänd bland nutidsmänniskorna. Men för mig, ett fossil från mitten av förra seklet, är det rena nostalgitrippen att någon gång per år få inmundiga den.

Ta fram potatis, kryddpepparkorn, smör och salt fisk. Klyv fisken på längden längs ryggraden och lägg den i rikligt med kallt vatten att dra en knapp timme. Koka den tvättade oskalade potatisen i en kastrull, fisken i en annan. Gör en doppkopp på en rejäl smörklick, kryddpepparn och kokspad ur fiskkastrullen. Bröd hör till, och mjölk är den traditionella drycken.

Gott, billigt och hälsosamt.

 

Under tak!

Nu är det under tak. Det uttrycket kan betyda att man bokstavligen satt in något under ett tak. Alternativt kan det uttrycka att ett projekt är färdigt och avslutat.

I dag har jag fått sommarens vedproduktion under tak, bokstavligen. Vedstaplarna står nog på samma ställe bakom Lillstugan, men de har fått plåttak. Och det är första gången det har hänt. Tidigare har jag inte haft plåt, men förra hösten hade jag turen att komma över ett större antal takplåtar från en pälsfarm som revs. Nu kom en del av denna takbeläggning till användning och jag känner mig riktigt nöjd. Förr om åren har jag täckt min ved med plast. Den kan vara ganska känslig, det gäller att få den jämt lagd för att undvika att vatten samlas i ”påsar” om det någonstans blir lite lägre. Så det har varit ett rätt grannlaga arbete.

DSCN6727 (800x457)

Det hör till senhöstens bestyr att samla in sommarens attiraljer. Också båten brukar jag ha täckt, i ett lätt garage av presenning. Det satte jag upp för några dagar sedan, den dag båten kommer hem är det bara att backa in den .

Så nu har jag sommaren under tak, nästan.

Gudomlig kvittering?

Som syns av gårdagens inlägg så blev jag välsignad med en fin fiskfångst. Den var så riklig att jag till och med kunde dela med mig lite.

Jag kände till att en gammal man i min yttre bekantskapskrets är förtjust i sikrom. Nu hade jag en ask på 400 g av den sorten och fick idén att förära den till romälskaren. Från tanke till handling, jag for dit med rommen, och två sikar att äta som tilltugg. Jag kan tillägga att jag blev ordentligt tackad, flera gånger. Glädjen var inte att ta fel på.

Det var gårdagen. Men idag fick vi plötsligt flera kilo älgkött av en bekant. Jo, förra helgens jakt hade medfört att han nu hade mer kött än frysen orkade ta emot på en gång, sade han, och då hade han plötsligt kommit att tänka på oss.

Då och då läser jag ett stycke i Bibeln. En av de röda trådarna i den boken är att man inte blir fattigare av att ge. Det är inte precis ett populärt påstående i vår allt mer egoistiska värld. Att man på något sätt blir kompenserad för det man gett, vem kan tro på sådant? Det är mot allt mänskligt förnuft!

Jag uppfattar mig inte som speciellt givmild. Tvärtom är jag något av en samlare som plockar på mig både likt och olikt. Men den där tanken att man blir återgäldad då man ger…

Jag fick den gamle mannen i tankarna igår. Men om jag skulle ha struntat i tanken och girigt behållit rommen för mig själv…   hade jag ändå fått älgköttet idag?

Prognosen missade!

Jag borde inte vara förvånad, alla vet vi att väderprognoser inte är helt tillförlitliga. Där om någonstans gäller talesättet ”människan spår men Gud rår” till hundra procent. Ändå kände jag en viss besvikelse då jag kom ner till båthamnen. Den utlovade vinden från nordost hade förvandlats till en från nordväst. Hade dessutom en känsla av att det blåste hårdare än förutsett.

I går satte jag ut mina nät enligt förutsättningen att det kommer att blåsa från nordost. Fiskar man ensam får man planera så att det också går att få upp näten. Jag backar då jag tar upp näten, och det behövs inga stora vågor för att de skall slå in över akterspegeln. Nu råkade jag ut för just det problemet.

Svårigheter är till för att övervinnas. Jag hade två stora hinkar i båten. Dem placerade jag nu i fören och fyllde dem med vatten. Och det behövdes inte mer för att få aktern att stiga just så mycket att sjön hölls på utsidan. Näten gick att ta upp.

Jag var nöjd med fångsten, men jag hade inte kunnat gissa fördelningen på arter. Jag hade inte väntat mig mer än två eller tre sikar, men det blev tolv. Däremot fick jag bara åtta abborrar. En liten gädda och en liten id fick gå tillbaka i sjön. Och så fick jag två mörtar som vid närmare granskning inte var några mörtar. Enligt fiskboken var det sarvar, vad nu de gjorde i Västerhankmo.

DSCN6720 (800x600)

Nu skall det rensas fisk, tillagas fisk och ätas fisk. Och näten skall redas för nästa fiske.

Kvalitetstid

Får en pensionär tala om kvalitetstid? Har inte personer i tredje åldern (personas de tercera edad) kvalitetstid dygnet runt? Det intrycket kan jag få då jag hör hur en och annan säger sig längta till pensioneringen. Jag får lust att rätta dem, sägandes att uteslutandet ur arbetslivet visst inte betyder tjo och tjim varje dag. Och att klackarna för det mesta är betydligt lägre än i taket.

Jag själv är lyckligt lottad, för jag har meningsfulla och givande sysselsättningar. Tur är det, för en gång då hustrun frågade mig vad jag ansåg vara meningen med livet hade jag svarat att arbeta. Åtminstone påstår hon det. Påtvingad sysslolöshet skulle göra mig till ett psykiskt vrak. Tror jag.

Idag tillät vädret att jag slog mig lös och for ut på sjön. Först satte jag ut tre nät, att fiska medan jag var ute. Fortsatte med att sätta ut nät som skall fiska över natten, och efter det gjorde jag ett strandhugg på närmaste holme.

DSCN6711 (800x592)

Där satt jag i solskenet på stranden medan en liten brasa sprakade. Det blev också en liten promenad längs stigarna, för brasan var inte stor nog att ge mig tillräckligt med värme. Jag njöt i fulla drag av lugnet och friden. Långt borta hörde jag en utombordare, men annars var det stilla, förutom en stilla susning i träden. Två timmar fick jag, sedan var det dags för uppbrott. Sonen skulle komma på middag och jag hoppades kunna leverera fisk till den.

Det blev fisk, två abborrar och två sikar. Alltså festade vi på kokt sik, med såde! Därmed fick kvalitetstiden knorr!

(Såde är en gammaldags ljus sås gjord på fiskbuljongen)

 

 

I rättan tid.

I morse var jag på hugget. Redan före kl. 8 hade jag telefonledes köpt en serie begagnade vinterdäck. Det lustiga var att säljaren uppenbarligen hade glömt att han hade dem, så det blev en positiv överraskning för honom att han plötsligt fick en oväntad liten inkomst.

Däcken fanns redan i mitt förvar. Dem tog jag hand om då mannen flyttade från trakten och inte hade möjlighet att ta dem med. Och nu kom de väl till pass då sonen behövde lagliga vinterdäck till sin bil. Den som spar han har kvar, också andras däck!

Lägligt nog hade jag Seniorgympan på Amazing Family Gym i Replot på min lott idag. Därmed var jag redan halvvägs till Fadershuset där de ovan omnämnda galoscherna skulle avhämtas. På samma gång fick jag också med mig ett fullt vedlass hem till Hankmo.

Veden är mitt handarbete då/om jag råkar ut för påfrestande lediga stunder under dagar med hyggligt väder. Är vädret ohyggligt smiter jag in i Lillstugan. Där har jag inrättat min lilla nätverkstad. Jag är nämligen så gammaldags att jag reparerar mina trasiga nät!