Årsbesiktning

Årsbesiktning var det, men i fjol smet jag från den. Det var förstås i ren obetänksamhet, men ändå. Så idag blev det istället tvåårsbesiktning. Och då tidpunkten redan fanns bestämd i kallelsen då den kom var det inte så svårt att komma sig iväg.

Min tandläkare granskade mina tuggverktyg. Inga hål hittades, så vi var nöjda båda två. Hon hade jobb tillräckligt ändå och det blev förhållandevis billigt för mig. Det fanns bara lite tandsten att putsa bort och det tog inte alltför många minuter. Jag var uppriktigt förvånad. Så lite att åtgärda efter två år?? Det var nästan för bra för att vara sant, men det var sant!

Dentalux (800x304)

De senaste tre-fyra åren har jag använt en tandkräm jag köper på Lidl. Den heter Dentalux Complex 3. Jag är helt säker på att under den här tiden har mina tänder mått bättre än då jag nyttjade Colgate, Pepsodent eller liknande. Och, förstås, de här åren har jag också borstat tänderna med eltandborste. Kan det ha någon betydelse i sammanhanget?

Ändå undrar jag: Kan det vara möjligt, att det skulle vara stor skillnad från tandkräm till tandkräm?

 

Annonser

Morgonstund har guld i mund

Jag har kommit in i sommarrytmen. Det betyder att jag vaknar före blåsipporna och innan solen går upp. Flera morgnar har jag stått ute på vedbacken redan vid sex-tiden.

Det är härligt att vistas ute vid den tiden. Fåglarna sjunger så det står härliga till, men för övrigt är det tyst. Den lilla rännilen med bilar här på byvägen har inte kommit i gång, och då har solen just gått upp.

Sonen tycks också ha upptäckt morgonstundens fördelar. Då han kom för att byta till sommarhjul på sin bil infann han sig kl. sex. Idag kom han för att byta åt sin hustru, samma tid fastän det var lördag.

Kan det vara så lyckligt att äpplet inte har fallit långt från trädet?

Oväntat fynd

Vintertid är vårt växthus en lagerlokal. Allt som hör till vårt sommarliv samlas dit in på hösten. Allt, från sekatörer till gräftor och järnräfsor. Och, förstås, rökgrillen. Då jag dessutom var där och jobbade med hur golvytan skall omdisponeras hamnade ett och annat på hög.

Då jag nu plockat ner och tagit ut det mesta gjorde jag ett fynd. I den lilla tunnan med jord som fanns underst växte någonting.

DSCN7128 (800x607)

Det visade sig vara tulpaner som hustrun påtat ner där i höstas. Nu är de förstås något långa och skrangliga, men kanske de kan ta sig och belöna oss med blommor för att vi frälste dem ur de många sakernas förtryck.

 

De tog slut!

Jag har varit på begravning idag. Ännu en gammal släkting lades till vila i jorden. Nu finns det bara en kvar, änklingen efter en av mina fastrar. Märkligt hur de har försvunnit, alla de här människorna som alltid funnits! Nu står jag definitivt inför det faktum att jag är mycket, mycket nära att tillhöra den äldsta levande generationen i släkten.

DSCN7113 - Kopia (800x473)

Nu har mina fastrar tagit slut. Detsamma har hänt med alla farbröderna, redan för många år sedan. De blev kvar då tiden gick vidare. Jag sade att den går, men i verkligheten har tiden slutat gå. Numera rusar den värre än någon storstadsmänniska. De som är barn, unga eller i arbetslivet försöker förtvivlat hänga med. Ofta är priset högt. Det omänskliga tempot driver människor till utbränning, skilsmässor, och i extremfallen till självmord.

Jag vill inte påstå att allt var bättre förr. Mina fastrar och farbröder levde ett ganska hårt liv. Bekymren för brödfödan var många. Men den ständiga stressen vi lever med idag, den hade de inte. De hade inte heller så många saker.

Är det vår hunger efter ständigt mera saker som driver oss i fördärvet?

 

 

Stort blev smått

Påsklördag, inföll 20 april i år. Nu har vi för en gångs skull fått en varm och ganska vindstilla påskhelg. Småhäxorna har haft lätt att ta sig fram på sina cyklar idag. Och storhäxornas kvasttrafik i kväll har chans att slippa luftgropar och turbulens. Inte ens påskbrasorna kommer att irritera dem nu då vi har eldningsförbud. Det är troligen historiskt, åtminstone har det inte hänt i mannaminne.

I dag har jag varit på förtjänstarbete. En stor tall som föll i januaristormen förvandlades till spisved. Den sommarstugeägaren hade änglavakt. Trädet låg knappt två meter från husgaveln. Så liten var marginalen till en katastrof.

Det var roligt att jobba i det fina vädret. Havet låg blankt och solen gassade på våra ryggar. Var det därför som arbetet löpte undan? Två man och knappt tre timmar tid. Då var stammen kapad och kluven och uppkastad i en hög under en yvig gran. Riset var nersläpat till stranden, där det vid lämpligt tillfälle blir en brasa.

Trevlig nyttomotion, som jag dessutom får betalt för!

(Det blev ingen bild, jag hade glömt kameran hemma)

Nostalgi

Nostalgi och påsk kantänka. Kan man vara nostalgisk då tanken går till barndomens långfredagar? I alla fall inte jag. Hos oss var vi inte speciellt religiösa, som man sade, men långfredagen skulle hållas i helgd med ett lugnt och stilla leverne.

Dagens nostalgi handlar om något helt annat. Det är nämligen så att jag kom över en Biggles-bok idag. Biggles var pojkårens hjälte nummer ett. Jag tror knappast att det finns en enda bok om honom som jag inte läst. Och ändå, på senare år har jag börjat köpa dem då jag råkar på dem på lopptorg. Och jag läser dem igen, dock inte med samma inlevelse som då det begav sig.

DSCN7056 (800x497)

Den andra stora idolen var Jukan. Det fanns en hel serie böcker om Jukan i skolbiblioteket och dem hann jag läsa ett antal gånger innan jag gick ut sjuan. Har nog försökt hålla upp ögonen efter de böckerna också, men med klent resultat. En enda av dem har hittat till min bokhylla, så de kan inte ha varit så vanliga på marknaden. En gång försökte jag t.o.m. söka på Nätet. Jag fick en träff, och det råkade vara samma bok som jag redan hade.

Nu skall jag lägga mig och läsa lite i dagens förvärv. Den heter Biggles och människosmugglarna. Copyrighten är från 1970, men ämnet är fortsättningsvis aktuellt. Märkligt…

Utbytt eller utrensad?

Denna lördags nummer av Vasabladet bjöd, igen, på sorglig läsning. Det är mest bara elände och missnöje som når över nyhetströskeln. Är det inte från det ena hållet så kommer det från det andra. Oftast har en väg två diken, och de utövar en stor dragningskraft på trafikanterna. Man kunde tro att det var dikena som var vägarna, så här betraktat från sidan.

Det jag fastnat för i dag är en artikel om SFP’s lokalavdelning i Kvevlax. Den hade möte i veckan och valde bl.a. ordförande. Den mångårige ordföranden Stig Beijar var föreslagen för omval, men det gick inte så. Det kom ett motförslag, Ulla-Maj Salin, och hon blev vald med rösterna 18-8.

Det borde inte vara så märkvärdigt att en ordförande som suttit i drygt tio år byts ut. Det är inte alls länge sedan han själv sade att tiderna förändras och det gäller att hänga med. Det tyckte tydligen mötet också. Men där slutar samstämmigheten.

Till Vasabladet säger SB att han utsatts för en komplott och blivit utrensad. Det kan jag inte uttala mig om. Han försöker ge sken av att det är helt utan egen förskyllan han berövades ordförandeklubban, men det köper jag inte. Om man som SB offentligt hånar, förlöjligar och dumförklarar sina meningsmotståndare, är man då lämplig som ordförande för en SFP-avdelning?

Det känns förmodligen bra för stunden att trycka ner meningsmotståndare ordentligt. Men det tystar dem inte, och det får dem inte att byta åsikt, snarare tvärtom. Motståndet hårdnar, och det har SB fått lära sig nu, den hårda vägen.

SB talar om kommande utrensningar. Jag hoppas att han har fel. Visserligen behöver vi få en bättre balans i Korsholmsstyrelsen, Men att på bred front försöka rensa ut fusionsivrarna tror jag skulle vara ett stort misstag. För att komma vidare behövs en gemensam brainstorming, och det blir till ingenting om alla tänker lika.

Den lärdomen har vi kvar efter alla turerna i fusionsdansen!