Jag fick mig på pälsen

”Denna dagen ett liv”, sade farbror Melker. Minns jag rätt hade det mesta gått åt pipan den dagen.

Nå, fullt så illa har det inte varit för mig. Och det är ju så, att varje dag är ett liv, ett litet äventyr. Det gäller bara att se det och ta vara på det.

I morse drog jag Seniorgruppen i Sundom. Det var första gången jag mötte vasabor efter omröstningen i Korsholm, och det visade sig att dyningen ännu svallade rätt hög. Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag var mot en fusion och det fick jag nu klä skott för. Och inte bara jag. Utan att det sades rent ut fick jag veta att en del korsholmares förståndsgåvor inte var något för julgranen. Bra ändå att vi inte jämfördes med tomtar, det hade legat nära till hands.

Jag gissar att framledes får vi ”vrånga och motspänstiga” korsholmare agera syndabockar för allt som går vasaregionen emot. Allt är vårt fel då vi inte följde våra john’ar in i Vasa’s fålla.

Om jag minns rätt var det så med syndabockarna att de jagades ut i öknen efter att de lastats med synderna. Att det blir en del ”blod, svett och tårar” av detta, det tror jag på. Men det hade blivit fallet även med en fusion. Hur stor skada vi gjort Österbotten blir nog föremål för en hel del spekulationer, men det får vi aldrig veta. Det finns inte möjlighet att göra en jämförande studie då alla regioner är olika.

Vi får gå vår ökenvandring en tid. Sedan, då regnet kommer, då grönskar vi desto mer!

Annonser