Kategoriarkiv: Okategoriserade

Vi gick på pumpen

Vi slog oss lördagslösa och for till Tobaksstaden norröver. Där har vi goda gamla vänner som nu bjudit till lunch och samvaro. Så vi satte oss i hustruns bil av årsmodell -95 och gjorde vägarna osäkra.

Strax innan vi var framme hackade motorn till några gånger, men ingenting alarmerande. Men en stund senare då vi skulle förflytta oss till lunchstället startade den inte.

Dagen gick, och jag hoppades att motorn hade kommit på bättre tankar till hemresan. Det hade den inte. Då jag satte mig i förarsätet och vred på strömmen var det tyst, oroväckande tyst. Pumpen! Pumpen som skulle föra bensinen från tanken till motorn surrade inte! Ingen bensin till motorn, ingen hemfärd med den bilen. Jag ringde sonen och han kom med sin stora trailer. Så både vi och bilen kom hem.

DSCN7641 (800x509)

Nu har jag det trevliga framför mig att hitta felet. Det finns två troliga orsaker: Pumpen har gett upp och skall bytas, eller, det relä som levererar strömmen har tappat sugen, och skall förnyas. Jag hoppas på det senare. Jag borde ha ett utbytesrelä på lager. Dessutom är det lättare åtkomligt än bränslepumpen som sitter i bensintanken…

Annonser

Spåmaskin

Det föll några regndroppar då jag var ute och hämtade bär till morgonmålets mysli. Så då jag kom in sade jag till hustrun att nu tittar jag i spåmaskinen hur dagen skall bli.

Efter en stund slog det mig: Vad var det jag sade? Spåmaskin? Och jag insåg hur rätt det var att kalla datorn en…  spåmaskin. Och det gäller inte bara väderleksrapporten. Det spekuleras och funderas om hur det ena eller det andra skall bli. Lokala krig och andra oroligheter, hur kan de utvecklas till storkonflikter? Stigande koldioxidhalter i atmosfären, påplussat med sot och aska från massiva skogsbränder, ut påverkar det här klimatförändringarna? Och det som händer under marken, jordbävningar och vulkanutbrott och deras följder? För att inte tala om den ekonomiska krigföring som nu är på uppsegling i världen.

De fakta som finns går in i de världsomfattande digitala spåmaskinerna. Men de är många, och de kommer inte med samstämmiga förutsägelser. Förr kunde man gå till spåmadamer med kristallkula och få framtidsutsikterna serverade mot ekonomisk kompensation, dock utan garantier. Också då var prognoserna motstridiga och varierade stort från den ena siaren till den andra.

Ibland förefaller det mig att vi vanliga dödliga är till för att bli lurade. Alltså gäller det att hålla huvudet kallt och tugga det som serveras oss ordentligt innan vi sväljer. Så är det nu, och jag tror att det alltid varit så.

Inget är nytt under solen!

Skapande verksamhet

Det händer inte så ofta numera att jag skapar. Ja, frånsett blogginlägg förstås. Men jag tänker på något fysiskt och nyttigt nu. Och idag kom ett tillfälle.

En biltrailer behövde ett lås. Kanske skulle det ha funnits färdigt att köpa. Men istället för att söka ett sådant tog jag utmaningen att göra ett. Och då allt materialet redan fanns i min skrothög blev det en superbillig låsanordning. Tre svetselektroder gick åt, och så måste jag köpa ett hänglås, det är kostnaden i pengar.

DSCN7637 (800x422)

DSCN7639 (800x368)

För många är det här en rutinsak. Man har ett behov, och man fyller det utan att tänka desto mer på saken. Men i min nuvarande situation känns det här viktigt. Jag kom mig för att ta tag i bristen. Och då jag väl var igång började självförtroendet stiga. Då jag dessutom är rätt nöjd med slutresultatet…  då växer självkänslan.

LOVAD VARE HERREN!

Äta ute

Idag blev det lunch ute. Ute, för efter förmiddagens jobb kändes det bra att få mat genast. Och då en lunchrestaurang finns i samma hus som gymmet var platsen given: Kesmo i Runsor.

Det var första gången jag var där. Inredningen är enkel, på gränsen till spartansk. Men det var ju inte för inredningens skull vi kom dit. Och maten, den var en överraskning, både utbudet och smaken. Jag kom inte att räkna, men jag skulle tro att det fanns fem rätter att välja på. Ingen helt vegetarisk, men två fiskrätter.

Portionerna var tilltagna så att en karl skulle bli mätt. Jag åt schnitzel, den var lika stor som tallriken. Tur att jag sade till om bara lite potatis, annars hade jag inte orkat äta upp. Hustrun tog ugnspotatis fylld med fiskröra och hon klarade inte av att få slut på den. Inte ens fastän det var aptitretande gott.

På många finare restauranger betalar man ett dyrt pris för en fin inramning. Här fick vi en riklig och smaklig måltid till ett rimligt pris. Där kom helt oväntat det som blev en av dagens höjdpunkter!

 

Försummad upphöjelse

Jag är rik! Då menar jag inte på pengar, det kontot är ganska magert. Men på livskontot kommer många små insättningar som mer än väl kompenserar de enstaka stora uttagen.

Det är en rikedom att ha vänner. Och har man dessutom unga vänner är det en extra bonus. Och på den punkten har jag varit lyckligt lottad under årens lopp. Jag tycks ha något som gör att vissa ungdomar gillar att prata med mig.

Jag har just tillbringat ett dygn i Fadershuset med en 17-åring. Han ringde och frågade: ”Har du något projekt på gång där jag kunde hjälpa dig? Och kanske kunde vi fiska lite?” Och där ute fanns båda möjligheterna.

Jag hade vedkubbarna från en jättegran som jag behövde hjälp med. De skulle rullas ut till traktorvägen och baxas upp på kärran. Och sedan flyttas från den kärran till bilkärran. Då kom unga krafter väl till pass.

Han tar det här med fiske på allvar. Han funderade på ett redskap där han kombinerade sax och krok. Båda var nya bekantskaper för honom, men han lyckades ändå göra en prototyp som vi också provade i sjön. Men det blev ingen fångst på de två timmar den stod ute.

I samband med båtfärden hände det fatala att jag glömde ta med den tjocka styroxbit jag brukar ha att sitta på. Det märkte jag inte genast. Vi hade satt ut näten och jag hade börjat ro, medan han kastade, innan jag kände att nu satt jag alldeles för lågt. Jag struntade i det då, och nu får jag sota för det. Idag smärtar båda höfterna om jag sitter på något hårt en längre stund.

Det sägs att man inte skall upphöja sig själv. Min erfarenhet är att det är just det jag skall göra. Åtminstone så länge jag gör det med en styroxbit.

 

Det människan sår…

Nu, då jag får njuta lönen för sommarens möda, tänker jag också tillbaka på vårens sådd och plantering. Tänk vad allt har växt! Nu når jag inte toppen på tomat och ananaskörsbär, inte ens från en trappstege med fyra trappor. Hur är det möjligt, att vårens lilla frö har genomgått denna förvandling?

Av förekommen anledning går tanken vidare. Vad är det vi människor, bildlikt talat, sår åt varandra? Är det matnyttiga plantor som gror, och vackra blommor? Eller är det ogräs som är svåra att bli av med? Och ogräs har ju den egenskapen att de växer snabbare och blir frodigare än nyttoväxterna.

Jag har ganska bra koll på vad andra har sått åt mig. Det blir uppenbart genast då sådden grott och hjärtbladen syns. Många har sått fina saker åt mig, men på sista tiden har det mest varit rotogräs. Sådana som är omöjliga att utrota.

Men det jag sår åt andra… det är sällsynt att jag får höra talas om den växten. Jag har fått veta tiotals år efteråt att jag sått något bra. Men visst har det också hänt att jag till min bestörtning fått veta att jag ibland inte använt kontrollerat utsäde. Det har varit något helt annat än jag trott, och jag har gjort någon väldigt illa.

Allt har sina risker. Så tryggast vore att inte alls så i andras täppor.

 

Början på skördetiden

Hösten må vara en vemodig tid, men visst finns det en massa glädjeämnen också. Då mognar sommarens växtlighet och den som vill har en hel del att skörda.

Jag har plockat blåbär tills hustrun sade att det var nog, Frysen skall rymma annat också. Så jag kokade sylt på den sista femlitershinken. Blåbärssylt är gott både på plättar och fil.

DSCN7633 (800x400)

Hustrun har plockat vinbär. De blir saft både för eget behov och för att ge till barnfamiljer där den har god åtgång. Hon brukar också vara ivrig i svampskogen men i år tycks hon få vila sig från den. Torkan har fått svampen att stanna nere i jorden.

Nu mognar hallonen för fullt och jag borde ta mig till skogs. Det sägs att på skuggiga ställen är de normalstora, men i soliga backsluttningar är de torkskadade och små.

Nu mognar tomaterna i växthuset och gurkor har vi haft länge. Blir det en varm och solig höst kommer vindruvorna vid sydväggen att hinna mogna till full sötma. Och tack vare att jag vattnat vårt lilla potatisland har vi egen potatis. Men det såg illa ut ett tag då blasten började sjunka ner.

Jag håller på att ta in torr ved i vedlidret. Det känns också som en form av skörd. Där håvar jag in lönen för fjolårets möda.