Kategoriarkiv: Okategoriserade

En ny bekantskap

Jag stod tillsammans med brorsonen på en brygga. Det var tidig morgon, så solen hade inte hunnit alltför högt på himlen. Vi betraktade fågellivet och såg särskilt på ett par ganska små sjöfåglar som simmade hit och dit ganska nära oss. I morgonljuset såg de nästan svarta ut, med nästan orangefärgade sidor på huvudet och en svart rand över hjässan. De dök, och vi trodde först att de betade på bottnen. Sedan såg vi att de också kunde jaga småfisk nära ytan. En av dem kom upp intill bryggan där vi stod, så vi såg tydligt att den hade fångat en liten fisk av spiggstorlek.  Fågeln svängde fisken i näbben för att kunna svälja den med huvudet före.

Då jag småningom kom hem kollade jag i fågelboken. Det enda som passade in var svarthakedopping. En ny och ganska trevlig bekantskap.

 

http://www.fageln.se/arter/svarthakedopping.aspx

 

 

Annonser

Fredagsmys

Vad lägger du in för betydelse i ordet fredagsmys? Är det att inmundiga grillkorv och öl? Eller avnjuta ett glas gott vin, eller två? Säkert finns det också många andra alternativ.

DSCN7210 - Kopia (800x600)

I fredags tog jag en av de andra möjligheterna. På sena eftermiddagen for jag till mitt skogsskifte. Där hade jag sedan en mysig kväll med ett bröte vindfällen. Varmt och skönt var det, och de första myggorna surrade runt huvudet.

DSCN7214 - Kopia (800x600)

Jag kvistade och sågade och fixade en körväg för min lilla ”skogstraktor”. Veden jag körde ut blev till ett vedlass på bil+släpvagn. Det gäller att bereda sig för kommande vintrar. Klimatuppvärmningen lär inte eliminera behovet av uppvärmning ännu på ett tag.

Jag rundade av mitt mys med att sova över i Fadershuset. Bättre det än att lite för trött köra hem.

 

 

Jag fick smaka riset!

”Känn på din dönick, att nu är det vår”! Så sjungs det i en sång, och just nu känner jag på att det är vår, på riktigt. Visserligen är det kyligt på nätterna ännu och det är andra natten i rad som vi har lite rimfrost på gräsmattan, men ändå. Och gräset växter, så jag har satt Mållgan i arbete.

Vedjobb hör våren till och det har ganska hög prioritet just nu. Och det skall tas från grunden. Det mesta av veden ligger ännu i skogen i form av vindfällda träd. En liten del av dem är uppsågade och igår var jag och körde ut av det virket.

Jag har en Valmet 20 som dragare. Den är liten och smal, så mina körvägar påminner mest om stigar. Och då jag har en kort släpvagn som inte genar så mycket har stigarna ibland tvära kurvor. I en sådan krök gick det på tok. Jag tog inte ut svängen ordentligt utan kärran hakade i en liten gran. Och den var så klent rotad att den kom ner! Toppen daskade till mig ordentligt på huvud och axlar, och jag hann med knapp nöd rädda glasögonen då de var på väg ner i riset på marken.

Ingen skada skedd, jag slapp undan med blotta förskräckelsen. Jag lärde mig bara att ibland är det till fördel att ta ut svängarna!

Våren skrider sakta fram

Efter värmeböljan i april har det mestadels varit ganska kyligt. Till exempel tulpanerna vid Lillstugans gavel segade sig långsamt upp i knopp, och stannade där. Nu har de visserligen slagit ut, men på morgonen då de öppnar sig för solen fläker de ut sig som om de var nästan utblommade. Trädens bladknoppar sväller och det börjar skifta i grönt. På skyddade ställen finns det till och med stora mössöron.

I natt har det regnat hela natten. Fram till nu har det varit ganska torrt i markerna, men efter den här nederbörden räknar jag med att naturen sätter fart och trotsar den lilla brist på plusgrader som väntas ännu till den kommande veckan.

DSCN7204 (800x536)

Jag har legat lågt med växthuset. Det är bara bekymmer med att plantera ut tomater och annat frostkänsligt då det ännu är risk för köldgrader på nätterna. Då skall det värmas, slösas med elektricitet, då jag är för lat att elda med ved nattetid. De senaste dagarna jag ändå gjort klart för plantering. Nu återstår att hämta plantorna. Det blir förmodligen från Solstrand’s i Vörå. Där har vi hittat fina plantor av alla slag vi önskat oss de två senaste åren. Det gäller både blommor och matnyttigt grönt.

Men idag är det Morsdag, och nu börjar det vara dags att se om hustrun vaknat. Då hon får upp ögonen skall jag bjuda på en lätt frukost på sängen!

 

Att ha ett sammanhang

Människan är ett flockdjur. Så brukar det sägas, och jag tror att det är sant. Visserligen finns det några notoriska ensamvargar, men de är inte många. Desto fler är de som är — eller känner sig — ofrivilligt ensamma.

Själv är jag lycklig nog att hitta mig i mer än ett sammanhang. Det ger mig en bredare kontaktyta med andra människor. Det i sin tur ger mig lite insikter i att det finns många olika verkligheter, nära omkring oss, utan att vi märker det i det dagliga livet.

Mitt sammanhang just idag heter Kyrkokören. Utifrån sett kan det tyckas att det inte är mycket till gemenskap att sitta och titta varandra i nacken och försöka att göra dirigenten till viljes. Men där har vi det gemensamma målet vi strävar mot, att kunna sjunga rent och vackert. Och visst finns det tid till lite social samvaro också.

Idag har vi varit på körresa till Pedersöre. Och det var inte bara Kyrkokören. Med i den stora bussen var också intresserade äkta hälfter, Manskören, och orkestern Stråkdraget som verkar inom församlingen. Totalt var vi 60 personer. Det spelades och sjöngs till Herrens ära, av oss, tillsammans med Pedersöre församlings manskör, och med gudstjänstbesökarna.

DSCN7192 - Kopia (800x400)

Orkestern Stråkdraget

DSCN7190 - Kopia (800x400)

Den lede ormen smyger sig in överallt, till och med i kyrkan. Var det hans skuld…

DSCN7198 - Kopia

…att några av ungdomarna tyngdes så svårt av trötthet?

Jag tycker att Kvevlax-kantorn Rodney Andrén är en spelglad typ, och i Pedersöre-kantorn Henrik Östman har han sin like. Och HÖ tycks inte ha några hämningar att utnyttja den stora Marcussen-orgelns möjligheter. Härligt!

Efteråt lunchade vi hela gänget på ett av Jakobstads matställen. Där var det tillfälle att umgås, och vi gladde oss åt att allt gick oss väl i händer i kyrkan. Det blev i allt en lyckad utflykt.

Nu närmar sig terminen slutet för kyrkokörens del. Men höst börjar en ny, och då är det läge för den som söker ett sammanhang att ta mod till sig. Det finns alltid en ledig stol för den som vill vara med och sjunga. Alla som kan tralla lite där hemma kan också göra det med oss.

Välkommen med i vårt gäng!

Kallchock!

Det var inte roligt att vakna i dag. Jag låg en stund och lyssnade till vindens ylande runt knutarna och bullret från takplåtarna och tänkte: ”Jag skulle gärna hoppa över den här dagen!”

Första titten ut genom fönstret avslöjade att marken var till hälften vit. Enstaka snöflingor rusade förbi rutan i vågrät framfart och termometern visade minusresultat. Vilken kontrast till läget för bara några dagar sedan. Då sken solen från en klarblå himmel och det var mer än 15 plusgrader!

Men som sagt, idag är det andra bullar. Nordostvinden ute på havet blåser som värst 20 sekundmeter, och det är inte så mycket mindre här i byn. Ett är säkert, den uppvaknande naturen uppskattar inte det här.

Tulpaner i snöväder

Än så länge sitter jag inne och eldar och har det ändå relativt mysigt. Men tulpanerna där ute — dem tycker jag synd om!

Städ-matt

Hur orkar de? Det funderar jag på. Hur orkar de, alla de här kvinnorna som uppnått mogen ålder och jobbar i städbranchen. Jag är förstås några år äldre än de, men jag är karl, så det borde jämna ut sig. Ändå känner jag mig matt i kroppen efter två timmars effektiv städning!

Det är inget framtidsjobb att städa. Till det bör man vara ung och full av energi. Annars hänger man inte med i tidsdimensioneringen och blir hopplöst på efterkälken. Om man inte ser sig tvungen att avstå från de lagstadgade pauserna. De som med klockan i handen gör tidsstudierna känner ingen barmhärtighet. Den lyxen ingår inte i deras lön.

Jag är trött efter två städtimmar. Jag kan inte skatta mig nog lycklig att jag inte tillhör de generationer som skall ha stora hus. Vet de människorna vad de ger sig in i? Kan de föreställa sig, att efter arbetsveckan skall de sätta halva lördagen på att städa hemmet? Jag hoppas att glädjen att äga en boning med många rum uppväger arbetet att hålla den ren.

Här hemma kör jag dammsugaren en halv timme och så är det klart. Det är frivilligstädandet i Replot-gymmet som suger musten ur mig.

Det är den dagens utmaning!