Ett exempel på en lektion: Här är pojken på sitt sjätte år hos älvorna. Han är ingen tonåring längre utan en stark, vig och snabb ung man. Den här kvällen i skymningen sitter han ute med sin handledare. De har var sitt vaxljus i handen, ämnet är ljus.
”Hur många ljus ser du?”, frågar alven.
Mannen ser de första fyra stjärnorna och adderar till de två ljusen. ”Sex.”
”De är alltså skilda företeelser”, säger alven, ”ditt ljus och mitt och stjärnornas. Så om du släckte ditt ljus nu skulle du stå i mörker.”
”Mörkare än nu”, svarar mannen, ”men jag skulle fortfarande ha en del av ditt ljus.”
”Då är mitt ljus inte inneslutet i lågan”, säger alven, ”utan det sprids snarare långt ut åt alla håll. Och stjärnornas ljus då?”
Mannen morrade frustrerad: ”Det är samma med dem. Och om ljuset i ditt vaxljus var inneslutet skulle jag inte se det.”
”Just det”, svarar alven, ”du får gå nu.”
”Vad är det du pratar om”, fråga mannen irriterat.
Inget svar.
”Menar du att ljuset eftersom det inte är inneslutet är något som vi delar?”
Alven inte så mycket som blinkar.
Mannen är tyst en lång stund, tänker. ”Ett ljus”, säger han till sist.
Alven ler. ”Nu kan jag se ett dussin stjärnor.”
”Ett dussin källor till samma ljus”, säger mannen, ”eller olika ljus som förenas allesammans. Eftersom jag ser dem blandas de. Ljusen blir ett.”
”Ett och samma, så är det.”
Mannen blir ivrig. ”Men jag måste se dem för att det skall vara sant?” Och genast ser han den bistra minen i alvens ansikte. Han blundar och tänker vidare. ”Stjärnorna och mitt ljus är ett eftersom jag kan se båda” sammanfattar han. ”Jag skapar världen runt omkring mig.”
Alven nickar. ”Du tolkar världen runt omkring dig. Och medan du skärper dina sinnen för att bli medveten om de obetydligaste detaljer, kommer dina tolkningar att utvidgas och ditt medvetande att utvidgas.” Så stiger han upp och går.
Mannen sitter kvar och ser en mängd stjärnor tändas. Så många himmelska lågor som tänds för att förenas med hans egen. Plötsligt tycks himlen närmare honom, nästan inom räckhåll.
Jag tror obetingat på den här typen av inlärning där man med metodiskt tänkande söker sig fram till svaret. Inte bara ett snabbt sök på Google som lika snabbt glöms bort. Men visst kan båda användas jämsides om handledare och elev fastnar på olika ståndpunkter.
Det behövs tillräckligt med tid så att lärandet blir lustfyllt. Personkemin måste stämma mellan handledare och elever. Och, hur många elever kunde en handledare ha i en grupp för att alla skall komma till tals?
Det säger sig självt att det här inte ryms in i någon läroplan. Å andra sidan, har vi råd att köra en hel del elever genom grundskolan utan att de har tagit till sig den kunskap som behövs för att gå vidare? Vad blir det av dem sedan?