Det finns många djur i vår Herres hage. Det finns mer eller mindre kända djur, och mer eller mindre omtyckta djur. Så är det i naturen.
Ett av den mindre omtyckta är råttan. Eller, jag borde kanske rätta mig till att det finns delade meningar om råttor. Det finns ju folk som har råttor som husdjur. En gång var jag gäst i ett sådant hem, och blev presenterad för råttan. Den var en ljusgrå och behagfull varelse som satt uppe på soffans ryggstöd. Då jag försiktigt sträckte handen mot den klättrade den uppför min arm och satte sig på axeln. Det kändes inte obehagligt, inte alls så som jag reagerar om jag råkar träffa på en råtta ute i det fria.
Nu har vi en Råtta som går lös. Inte bara i Hankmo, inte bara i Vasatrakten eller bara i Finland. Nej, denna Råttan har drabbat hela världen! Och som alla råttor gör den mycket skada. Inte bara med det den direkt ställer till med, utan lika mycket, eller mer, med sin blotta existens.
Man vill ju skydda sig mot Råttan, men det är lättare sagt än gjort. Det förefaller lätt att täppa till ett råtthål. Det tråkiga är att det mycket snart upptäcks nya hål utspridda i grannskapet. Råttan är mycket målmedveten, med lite tid tar den sig till och med genom betong!
Råttan är ett djur som sprider sjukdom. Nu tar man till olika, mer eller mindre desperata, metoder för att försöka få bukt med den, ja, utrota den, men den är ett livskraftigt kräk. Just som man tror att nu har man den instängd i ett tilltäppt hål, vad händer? Jo, den slinker ut ur ett nytt hål och fortsätter sitt förstörelseverk.
Till allt det övriga kan tilläggas att den sprider fruktan. Stora delar av befolkningen är väldigt rädda för Råttan. Vem som helst kan ju bli biten, hur väl man än försöker skydda sig. Och råttbett är inte att leka med, vill det sig illa kan man dö av det. Men, det finns så mycket annat man kan råka ut för som är minst lika farligt, så varför är inte tanken på det lika skrämmande?
Nu är det i stället den fria tanken som skrämmer. Det finns oliktänkande, utmanare, till de vedertagna sätten att bekämpa Råttan. Kritikerna är inte populära, och deras livsstil görs nu allt mer besvärlig, allt för att de skall rätta in sig i ledet av jasägare.
Jag får en vibb av 1200-talets snilleblixt, inkvisitionen. Den skulle återföra kättarna, de som hade en tro som avvek från den kyrkligt vedertagna, till ordningen. Då gällde parollen ändamålet helgar medlen.
Jag anar att samma tankegång har fått insteg i närvarande tid…
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.