Pyjamasmässa

Inte så sällan händer det att saker inte är som de borde vara. Om sådana omständigheter kan man ha olika uttryck. En av mina svågrar brukar säga: ”Det är bedrövligt!”

Just nu har vi en ordning i de finländska kyrkorna som jag helst beskriver som bedrövlig. Ända sedan kristendomens begynnelse har de kristna samlats, än öppet, än i hemlighet, allt beroende på härskarnas nycker. Men här och nu, då vi lever i ett öppet och demokratiskt land, då låter kristenheten sig kuvas av den världsliga överhetens ”starka rekommendationer”! Nu skall vi sitta var och en i sitt krypin. Och de som har möjlighet, och kunskap, skall följa med på sociala medier och titta i en liten ruta på en andakt som sänds från en kyrka fri från gudstjänstfirande församling. Det tycker vårt andliga ledarskap är helt ok.

Coronaskräck och dödsfruktan tycks ha rivit med sig allt och alla. Jag vill påstå att i en kyrka kan man hålla både fem- och tiofalt det avstånd som är möjligt i en market. I kyrkan är det minst lika högt till tak som i marketen. Så vad är det här för dumheter?

Här hos oss firade vi pyjamasgudstjänst idag. Vi satte ljudet så högt i datorn att vi kunde ligga under täcket och lyssna. Det kan förefalla bekvämt och avslappnat att inte behöva ta sig ut till bilen och köra till kyrkan, jovisst. Men det här kändes, uppriktigt sagt, bara som ett surrogat. Vi hade mer än gärna farit till kyrkan. Vi vill vara tillsammans, känna gemenskapen!

”Någon” borde göra något. Om vi inte får samlas i kyrkorna får vi väl ta husmötena till heders igen!

Nattskift

Som bekant har vi haft snöyra i Finland. Nedfallet var ganska omfattande, och inte ens i Hankmo blev vi förskonade, Då jag mätte på ett ställe lämpligt i lä visade måttbandet jämnt 20 cm. Läget var motionsbefrämjande!

Jag hade svårt att sova på natten. Kl. 2 gav jag upp sovandet och bytte till snöskottning. Fram emot femtiden hade jag skottat rent där traktorn har svårt att komma åt. Då var jag lämpligt trött och sprängfylld av frisk luft, och det var så skönt att krypa under täcket igen för tre timmar tilläggssömn.

Jag har läst någonstans att det inte är något fel på att sova nattsömnen i två omgångar, och vara uppe någon timme emellan. Det tycks ligga något i påståendet!

Danka, danka, avdankad…

Det var en gång en gammal man, som hade haft någon form av förtroendeuppdrag. Det fanns förstås andra som gärna ville ta över, men fann väntan bli för lång. Så till sist var det någon som inte kunde hålla sig längre utan lät gamlingen förstå att nu var tiden inne att dra sig tillbaka. Den taktfulla formuleringen löd: ”Det börjar bli aktuellt att avdanka dig”.

Man kan förstå att den tilltalade inte föll i fröjd. Han blev stående, mumlandes för sig själv: ”danka…  danka…  avdanka…”

Allt har sin tid. Nu har vi avslutat årets festrika del, oxveckorna har trätt till. Därmed skall också festtillbehören stuvas undan. Det mesta kan återanvändas, men inte allt. Ett stort tillbehör måste ut.

Tidigt denna morgon avdankade jag julgranen. Det gick liksom jämt ut med den i år. Det är först de allra senaste dagarna den börjat barra. Då den sedan, med sekatörens hjälp, var nerpackad i en stor kartong behövde jag bara sopa upp en halv sopskyffel barr från golvet. Det var ganska litet, för att vara lämningarna efter en julgran.

För att slutgiltigt bli av med de sorgliga lämningarna eldade jag upp dem. Där var det nära att mina ögonbryn råkat ut för en plötslig avdankning. Som tändvätska tog jag terpentin jag tvättat penslar i. Men där måste jag också ha blandat i någonting annat. Lågan flammade upp som om det varit bensin! Och jag hade ansiktet för nära. Jag luktade bränt hår, men det var ytterst lite som saknades.

För mig slutade det väl. Sedan är det en annan sak hur det slutar för världens mäktigaste man. Han löper risken att bli dubbelt avdankad!

Madrugada

Det är mörkt ännu, och kallt! Vintern tycka ha anlänt. Då jag steg upp, en la madrugada, var det -16,7° ute. Då var det betydligt trevligare inne med +16,7°. Ändå måste jag för ovanlighetens skull dra på mig både långbyxor och stickad tröja innan jag tände i vedspisarna.

Min inspiration att producera text har legat lågt på sistone. Det är så mycket annat som förbrukar tid och krafter just nu att jag nätt och jämt lyckas plita ner några kvällsrader i min dagbok.

Nu är en gymflytt omedelbart förestående, igen. Vi är i full gång, förutom med våra vanliga uppgifter, med att hjälpa till med ytrenoveringen i den lokal dit Amazing Family Gym i Smedsby är på väg. Stället har stått tomt länge, av någon för mig outgrundlig anledning. Nu målar vi och fixar, med hjälp av några talkoarbetare. (Tänk att det finns människor som vill komma och hjälpa!) Och det blir nog bra då det blir färdigt, och det måste bli snart. Flytten börjar på måndag, och förhoppningen är att allt skall vara klart på två veckor.

Det händer också saker ute i världen. Coronan muterar, nu har vi tre varianter på gång. Men nu vaccineras det också, allt vad tygen och vaccintillgången håller. Det är en tunnelkapplöpning mellan forskning och virus. Just nu skymtar ljus i tunneln, men det kan snabbt förändras.

I USA fortsätter det bedrövliga skådespelet inom politiken. För over there gäller samma regel som i Europa: Om valet står mellan landets bästa och partiets bästa så är det alltid partiet som drar det längsta strået. Ho vet hur det här skall sluta.

På tal om trumpismen, hur i hela friden kan kristna människor ställa upp på den, också i vårt Finland? Hur kan man vara så övertygad om att Donald Trump är sänd av Gud för att få ordning på USA?? Läser man inte sin bibel och ser orden om att djävulen skall maskera sig till en ljusets ängel? Och att många falska profeter skall komma, och att de skall lyckas förvilla många? Nu har visserligen inte DT utnämnt sig till profet, ännu. Men ostridigt är att han är trumpismens självskrivna överstepräst, den religion dit nära hälften av USA’s befolkning i praktiken bekänner sig. I sanning skrämmande!

Madrugada? Det är tiden för den första gryningen. Kan också betyda tiden mellan midnatt och gryning.

Konungarnas dag.

El Día de los Reyes. Så kallas Trettondagen av spansktalande människor, syftande på de tre vise männen som kom till Jesu krubba. Det var då det, men i dag är vi mer i behov av visa män än någonsin.

Som jag ser det så sitter världen på en kälke, i en utförsbacke som bara blir brantare. Det är inget nytt fenomen, det har pågått länge. Tidigare har det varit möjligt att vika av till någondera sidan för att kunna bromsa in och ta ut en ny kurs. Den optionen finns inte längre. Fartens tjusning har inte avtagit och stupet närmar sig, bildlikt talat.

Vi har levt i det närmaste ett helt år med corona. Den enda goda nyheten på den tiden är att nu finns det vacciner som har fungerat under kliniska test. Men håller de måttet då det verkligen gäller? Det vete fåglarna, för det verkar som om det mesta vad gäller virusets sätt att bete sig fortfarande är okänt område. Alla vill inte heller att frågetecknen rätas ut. Nu vägrar Kina inresetillstånd för WHO’s experter, som vill reda ut virusets ursprung. Det är något som luktar. Vad är det Kina vill dölja?

I motpolen USA står det inte mycket bättre till. Där har hela pandemibekämpningen skötts mer än taffligt, och corona har så klart tacksamt tagit emot alla givna chanser. Landet, som enligt egen åsikt är störst, bäst och vackrast, ståtar nu med världsrekord i corona. Men jag tror att de värderar en så liten sak som ungdomarnas VM-guld högre.

Hållande mig kvar i landet långt i väster, hurdana kommer omständigheterna att vara den dag Trump måste ge sig av från Vita huset? Får vi se ett fredligt presidentskifte, eller…  Det bådar inte gott att en hoper före detta försvarsministrar skriver ett öppet brev där de i förtäckta ordalag varnar för en militärkupp. Militären bör inte blanda sig i presidentskiftet.

Så här i vardagen får vi fortsätta att leva med restriktioner och begränsningar, påbud som inte alltid verkar vare sig kloka eller genomtänkta. Det som jag särskilt reagerar mot är att i kyrkor får man inte samlas, utom de få som behövs för att genomföra en streamad gudstjänst. Krogarna däremot har betydligt större frihet att ta in sina gäster. Var är logiken? Jag anser att kyrkans biskopar har lagt sig platt och inte vågat ta strid för sina gudstjänstfirande församlingar. Det om något är ett svek mot kyrkans gudagivna uppdrag! Var är de troendes gemenskap? Det är långt ifrån alla som kan följa en nätgudstjänst, och den gruppen lämnas nu helt i sticket.

I svåra tider har människorna en lite större benägenhet än vanligt att söka sig till kyrkan. Nu har vi en svår tid, men kyrkvägen är stängd av våra egna ledare.

VAR hittas visa män (och kvinnor)? De behövs!

Gott Nytt År!

Så är vi inne på den tredje dagen av det nya året. Inte heller detta årsskifte blev världens undergång. Den fortsätter i gammal stil med motsättningar i öst och väst. Kinas planerade jättedammbygge i Bramaputhra kan provocera grannländerna till vad som helst, och hur blir det med den amerikanska demokratin anseende i världen efter Trump’s tokerier? Naturkatastroferna blir inte färre och det stora brexit-såret i Europa rivs upp än mer. Och coronaviruset skall vi bara inte nämna.

I Den Stora Världen är Hankmo en mycket obetydlig liten avkrok. Det skall vi skatta oss lyckliga över. Förhoppningsvis skall inte alla större och mindre stolleprov i de omgivande regionerna påverka oss alltför mycket under det kommande året. Tyvärr kan detsamma inte sägas om det gångna året, som i sin tur påverkades av beslut som tagits redan tidigare. Då var det inte bara Hankmoborna som blev överkörda, detsamma hände många av byarna i kommunen. Nu drar det i alla fall ihop sig till kommunalval. Då hoppas jag innerligt att de byar som fått agera dörrmatta de senaste åren står eniga och minns dem som talat för deras sak. Minns också dem som visade sig vara svikare, och belöna dem med röster efter förtjänst.

År 2020 kommer av allt att döma att vara det varmaste i flera mannaminnen, åtminstone i våra trakter. Vi var nyss ner till båthamnen Kastet och såg till min lilla båt. Där svallade havet fritt, till och med en god bit in i den inre hamnbassängen! Det var bara den mycket kalla nordanvinden som lade sordin på Fiskarpojkens lust att fiska.

Nu tror de officiella vädermänniskorna att vintern skall komma den här veckan med minst fem minusgrader, men vem vet hur det blir med det. Kanske, kanske blir det möjligt att ha ut nät i öppet vatten också i januari.

Vi lever i överraskningarnas tid!