Denna snö!

”Det är dödsäsong nu”, var det en gravgrävare som sade. Jag ändrar lite på det, och säger att nu är det snösäsong. Inte så vidare upplyftande för en som är sommarmänniska, men verkligheten är nu sådan.

Vi har fått snö, titt som tätt en tid. Senast i går, då hade vi snöstorm, på riktigt. Så idag skottar jag det som traktorn inte kom åt i går kväll. Klockan tio hade jag rensat framför ingången och framför Lillstugan och båda garagedörrarna. Och viktigast av allt, framför vedliderdörren!

Nu är det bara att fortsätta, så mycket som tid och krafter medger: Det klena taket över brädstapeln behöver avlastas, presenningstaket över båtskjulet också. Och innan nästa blidväder kommer borde jag ha fått ner snön från garagetaket och vedlidrets tak. Detta för att undvika att våt snö dråsar ner framför dörrarna, den är så vedervärdigt tung att få bort sen.

Skriften säger att man skall tacka Gud för allt, under alla förhållanden. Han vet nog att jag inte är speciellt tacksam för snön för egen del. Men, jag är ju inte ensam här i världen. Och det finns andra som är väldigt tacksamma för snön. Alla som kör med snöskoter på både viktiga och mindre viktiga färder. Alla som tycker om att skida och ägna sig åt andra vintersporter. Och förstås, alla de som förtjänar sitt uppehälle med att röja snö. De är också tacksamma, eller borde åtminstone vara det, då de stiger upp klockan två eller tre på natten.

Med tanke på allt det här tackar också jag för snön. Den gör trots allt en hel del nytta!

Dessa krig!

Jag har nyss lyssnat till Nyhetspodden i Radio Vega. Ämnet var den framförhandlade vapenvilan/pausen i kriget i Gaza. Och, förstås, vad som kan hända efter den, och hur det skulle vara möjligt att få slut på kriget.

Idén om en tvåstatslösning är nästan lika gammal som jag själv är. Än är den inte verklighet, och den kommer knappast att bli det heller. Alltför många förhandlingsomgångar har slutat resultatlösa, och de praktiska möjligheterna att förverkliga en palestinsk stat har undan för undan minskat. Och att det blivit så här beror mycket på att palestinierna vägrat att ge upp någonting av sina krav. Och minst av allt i fråga om Jerusalem. Där tror jag att de gjorde ett stort misstag, för hade den delen fått en lösning hade nog en hel del andra knutar gått att lösa upp. Istället har de satsat på ett lågintensivt ständigt krig mot Israel. Ibland har det flammat upp i större aktioner, men till vilken nytta? Israel har svarat militärt för att freda sig en tid. Det har kostat en hel del civila palestinier livet, men i den kulturen tycks människoliv ha ringa värde. Man tröstar sig bara med att de blivit ”martyrer”. För en näst intill omöjlig sak!

Det som har hänt där, och kommer att hända, är det som står beskrivet i profeten Sakarjas bok, kap. 12 v. 3:

Det skall ske på den tiden att jag (Gud) skall göra Jerusalem till en stötesten för alla folk. Alla som tynger sig själva med den skall bli allvarligt sårade, och alla jordens nationer skall samlas tillsammans mot den.

Nu talas det om att ”sätta press på Israel” att avsluta Gazakriget. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det, skall jag skratta eller gråta? Det lutar mot att gråta. Man talar om Israel som vilket land som helst, utan att ta någon som helst notis om att det handlar om Guds egendomsfolk. Är det ingen som ett enda ögonblick förundrar sig över att Israel fortfarande existerar efter 75 år, ett mycket litet land omgivet av stora och fientliga grannar som inte dragit sig för krigshandlingar. Där de lidit svidande nederlag. Hur hade det varit möjligt utan Guds välsignelse? Hur skulle judarna alls ha kunnat återvända till det förlovade landet om inte Gud hade stått bakom skeendet?

Nu är det hög tid för alla som vill pressa Israel att inse att det finns en risk med det. Man kan småningom komma att upptäcka att man kämpar mot Gud själv. Jag hänvisar till Apostlagärningarna, då när fariséerna försökte stoppa predikandet om Jesus. Men en av dem var klokare än de andra, och han sade:

Lämna dem i fred. Om det är deras eget påfund rinner det ut i sanden. Men om det är från Gud så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv. Jag är övertygad om att det är just det som palestinierna och deras bundsförvanter har ägnat sig åt i alla dessa år.

Bibeln är rätt tydlig, eller hur. Sedan är det en annan sak vad man väljer att tro på.