Det går upp och det går ner…

Den går upp, och den går ner, min verksamhetslust. Ibland vill den inte riktigt gå i takt med att saker går sönder. För det gör de, företrädesvis i gymmen. Barnstolar ”tappar” sitsen. Leksaksspisar tappar luckor, hela överdelar lossnar. Gunghästar tappar huvuden eller medar. O.s.v.

Under en tid har söndriga saker samlats i vår källare, medan jag har försökt samla mig för att ta itu med dem. Och tänka sig, i går kom jag mig för att börja göra något åt saken.

I dag utlovas regn hela dagen, vilket betyder att vedkapandet kommer att ligga nere. Så jag går ner i vår källare, och innan kvällen är förhoppningsvis allt det söndriga reparerat.

Tro nu inte att allt är frid och fröjd med det. På gymmen finns det underhållsjobb mer än nog, men det är mestadels fråga om normal förslitning, putsande, vajerbyten…

Man behöver behövas, sägs det. Jag är ganska tillfredsställd på den punkten.

Läsveckan.

Den här veckan har det varit Läsveckan i Finland. Det har pratats en del om läsning och läsvanor i radion, och det har delvis varit ganska skrämmande att höra hur läsandet tycks vara på tillbakagång. De som har svårt med läsningen i början av skolgången följer minsta motståndets lag, och läser minsta möjliga i fortsättningen. Och då förblir man osäker i läsandets ädla konst livet ut, med allt vad det kan innebära.

Själv har jag läst rätt mycket genom livet. Förr hade jag jämt en bok på gång, men under senare år har jag övergått till att vara periodläsare. Men nu råkade det sig så att jag haft läsvecka, inte bara denna vecka, utan också den föregående. Under dessa två veckor har jag läst sju böcker på sammanlagt 4.531 sidor!

Nu är det förmodligen en och annan som höjer åtminstone det ena ögon brynet. Kanske med full rätt, för det jag har läst har handlat om häxor och trollkarlar och deras mellanhavanden. Och det skulle jag nog inte ha kommit på, om jag inte plötsligt blivit förärad hela bokserien om Harry Potter.

Då jag fick kassen med böckerna i handen hade jag inga större förväntningar. Jag tänkte som så, att det här får bli det här årets läsprojekt om det inte dyker upp något intressantare. Men jag rycktes med i J.K. Rowlings fantastiska fantasivärld till den grad att jag sträckläste alla böckerna i ett svep.

Sagoböcker, jo visst. Men är inte det mesta av de skönlitterära verken produkter av fantasin? Varför skulle böckerna om Harry Potter vara mindre värda än sci-fi- och fantasyberättelser? För att inte tala om deckare och romantikromaner, de är också produkter av författarnas fantasi. Så jag ser inga skäl att rynka på näsan så här långt, tvärtom.

Vill man stimulera den egna fantasin kan man alltid ta hjälp av andras fria fantasier!