Det börjar ha några år på nacken nu, vårt växthus. I år är det åttonde året vi odlar där, men konstigt nog är huset fortfarande inte helt färdigt. Det finns hela tiden detaljer att ändra på. Till på köpet är det inte helt och hållet målat, ännu!
Redan från början avsatte vi en myshörna med ett litet bord och ett par stolar. Men behovet har växt under årens lopp och hörnan har blivit ett litet uterum, inom väggar och tak.
Möte i växthuset… Då jag öppnar dörren in till växtligheten stiger jag in i, möter, ett litet paradis. Därifrån är steget kort till Paradisets konstruktör (och då tänker jag inte på mig själv), utan på det paradis vi förlorade för mycket länge sedan. Det som den Onde lurade oss på.
Nu har vi haft årets (första?) kristliga möte i vårt växthus. Vi bjöd in folk med personliga telefonsamtal eller SMS. Många hade förstås annat för sig, men nio personer kom. Med mig själv, hustrun och sonen/predikanten blev vi jämt ett dussin. Tolv stycken, alldeles som de ursprungliga lärjungarna .
Människor säger att de möter Gud i naturen, ”jag har min kyrka i skogen”. Den här kvällen mötte vi varandra som människordär mellan tomatplantor och bönor. Men vi mötte också Gud, både i förkunnelse och samtal. Inte skulle jag ha fantiserat det i byggnadsskedet, att vårt växthus kunde bli ett bönehus någon timme då och då. Nu har det slagit mig att det också är symboliskt: Vi vill ju växa i tron. Då är väl ett växthus enligt min logik ett väl lämpat utrymme!
I begynnelsen fanns inga kyrkobyggnader. Då samlades de kristna på hemmaplan. Nu finns kyrkorna, men folks mentala tröskel att gå in sägs vara för hög. Hög är också den fysiska tröskeln till vårt växthus, men det kan lätt avhjälpas med ett trappsteg. Där vill vi träffa våra medvandrare i jordelivet, och tillsammans med dem möta Herren Jesus!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.