Undrens tid.

Vi lever mitt i undrens tid, utan att vi märker det. Kanske är det för att vi inte tänker i termer av under utan har andra benämningar på händelserna vi är en del av. Naturens under är ett vedertaget begrepp medan det övriga rätt och slätt är händelser.

Ta nu det här med coronasmittan. Det är nog inte många som kallar dess verkningar ett under. Men hör ni, tänk efter! Vad skall vi kalla den snabba nedstängningen av nästan hela världen, om inte ett under? Det är ett himla väsen om coronan, men i medeltal är dödligheten mindre än 5 %. Men undret skedde, att omsorgen om den äldre befolkningen övertrumfade alla ekonomiska hänsyn!

För att gå till ett påtagligt under hemma hos oss. I veckan fick hustrun ett synnerligen oväntat tillskott i kassan. Det var så, att år 2015 hade hon besökt en församling. Nu, år 2020, hade hennes reseräkning dykt upp i samband med någons städning av skrivbordslådor. Och den ärliga personen såg till att hustrun fick sin ersättning, om än några år för sent.

Ärligheten pressar sig fram ur den minsta springa, liksom denna blåklint. Och den blommar lika vackert!

Det finns hopp, även i denna fifflandets tid finns det genomärliga människor!

Värmebölja (= härlig sommar!).

Nu är det verkligen sommar. Kanske är det till och med högsommar. Jag vet inte om uttrycket avser bara temperaturen, eller om den infaller vid en bestämd tid. Hur som helst, jag njuter!

Nu går jag omkring och är fuktig, eller våt, över hela huden utom några timmar mitt i natten. Tillvaron påminner om min vistelse i Nicaragua för några år sedan, där var det just så här varmt. Men här och nu har jag inte förmånen att dagligen vara tillsammans med ett antal halvtama till halvvilda ungdomar.

Försök med utegym ett par kvällar i veckan. Alla fyra dörrarna leder i till gymmets lokaliteter.

Just nu är jag med och bygger upp Amazing Family Gym i Smedsby igen. Gymmet har flyttat och finns nu på industriområdet Fågelberget, närmare bestämt på Kontorsvägen 12. De nya lokaliteterna är mer ändamålsenliga än de föregående för ett familjegym. Men det är också betydligt mer arbetskrävande att få allt på plats i ett ”gym för alla”. Så vi knogar på.

Med värmen kom också en ovälkommen torka. Vi, med vår lilla trädgård, lider ingen nöd, än så länge. Vi är lyckliga nog att ha egen brunn, så det är ingen kostnad att vattna ut 300 liter vatten i dygnet. Det skall förstås bäras, men det får sättas på träningskontot. Gräset vattnar vi förstås inte, och det börjar synas. Det finns ställen där gräsmattan inte är gräsgrön längre utan antagit en gråbrun färg.

För åkrarnas skull behövs regn med det snaraste. Jag hörde på radion att hoppet redan är ute för en god skörd i år, åtminstone för de österbottniska landskapen. Fortsätter den här torkan ett par veckor till är det möjligt att det inte blir någon skörd alls. Men det varierar förstås från åker till åker, beroende på jordmånen.

Nu håller vi tummarna. Det ställs lite regn i utsikt om några dagar, dock med 20-50 % sannolikhet. Om allt slår in kunde vi få 11 mm…

Läge för tvätt.

 

Mattvätt. Förr var det inte ett av de ord jag älskade mest. Och jag tänker mig att många husmödrar delade min tveksamhet. Mattvätt betydde att man skulle dra med sig mattorna till en strand där det fanns möjlighet att tvätta dem i sjön. Tvätta, det betydde att de skulle skuras med rotborste, och sällan var arbetsställningen bekväm. Efter tvätten skulle mattorna hem igen, och då var de drypande våta och tunga som bly.

Mattvätt. Den uppmärksamme ser en mörkare fyrkant i hörnet av mattan. Där är det otvättat…

Numera har jag bytt åsikt om mattvätten. Det skedde i samma stund som jag upptäckte att det kan göras hemma, med högtryckstvätt. Jag sätter mattorna i blöt i tallsåpsvatten dagen före, och så är det ”bara” att blåsa av dem smutsen. Lätt och behändigt, inget gnuggande med rotborsten. Sedan rullar jag ihop mattan till en rulle och klämmer ut det mesta av vattnet för hand, med ett runt vedträ som ”mangelrulle”.

Idag har jag tvättat mattor. Nu hänger de på mattställningen och droppar ur sig resten av vattnet. Solen skiner, det blåser, och det är 24 grader varmt.

Bättre kan det inte bli!

En vacker ballong.

Söndag kväll, 21 juni. Nu är midsommarhelgen ohjälpligt förbi, för detta år. Det har varit en fin helg på alla vis, och i detta ögonblick är det som om vi för ett par dagar har fått glädjas åt en stor och vacker ballong. Men som alla vet, ballonger är kortlivade. Nu har ballonggasen farit sin kos och bara det tomma skalet återstår.

Vi hade lyckan att få länge efterlängtade gäster. Det borde man kanske inte berätta i dessa coronatider, men vi vill leva medan vi lever, inte bara ”begrava oss levande”, isolerande oss i hemmet. Människan är skapad till gemenskap.

Också vädret har varit speciellt denna midsommar. Vi har haft varmt, och uppehållsväder. När hände det senast en midsommar? Det har blåst nordlig vind, men en varm nordan! Har det hänt ens i mannaminne?

Nu kommer vardagen emot och det är dags att ta nya tag. Då skall jag tvätta bilarnas vinterhjul och sätt dem på sommarförvaring.

Härlig midsommar!

Det har varit full fart den senaste tiden. Jag har en känsla av att jag tillåtit överjaget att jaga mig lite för mycket. Det är lätt hänt om man inte är uppmärksam. Det jag läste i en bok för länge sedan kunde med fördel också praktiseras på den egna situationen: ”Slå nu snören om din fantasi” (= se nu till att prioritera).

Hur som helst, nu har vi helg. Och vi har gäster, vilket är nästan som ett litet under i dessa tider. Våra ”barn och barnbarn” från Tammerfors kom på förmiddagen, och de spenderar också morgondagen med oss. Därmed får vi ett synnerligen välbehövligt avbrott i corona-tristessen.

Det är märkligt med en del människor. Man har inte träffats ordentligt på många år, men efter en halvtimme är det som om vi pratat med varandra öga mot öga senast i förra veckan. Vi lagar mat tillsammans, skruvar lite med en bil tillsammans, och bara trivs. Synd bara att det blåser så hårt, annars skulle vi också ha fiskat tillsammans.

Hur som helst, vi har en ovanlig midsommar också ur väderlekssynpunkt. När har det senast hänt att vi har uppehållsväder och tjugogradig värme hela midsommarhelgen? Då det till på köpet blåser nordan?

Igen en orsak att utbrista ett LOVAD VARE HERREN!

GLAD MIDSOMMAR!

 

 

Snopet!

Nu för tiden skall man berätta om vad man kan. Det gör andra, och ibland gör jag det också. Det är alldeles bortglömt, det som sades förr, att det är fult att framhålla sig själv. Nu gäller bara (det gamla) talesättet att vem skall lyfta kattens svans om den inte gör det själv.

Jag har undan för undan märkt att jag kan en hel del, både nyttigt och onyttigt. Det som kanske inte kommit fram så tydligt är att jag också behärskar konsten att göra bort mig. Det händer alltför ofta och kan vara nog så förargligt. Det stör mig inte så mycket att jag verkar dum, det bjuder jag på. Det är mer påfrestande att det orsakar förseningar, och kanske extra kostnader. Här är min senaste bravad:

Fiskarpojken var här en dag och hjälpte mig med saker som är lite för tunga för min rygg. Bl.a. tog vi ut utombordaren och skulle provköra den innan vi lyfte den på båten. Men, motorn vägrade att starta! Det har aldrig hänt någon vår förr, på 35 år! Vi skaffade nya tändstift, men icke. Båt-motorprojektet stannade av.

Det finns en man här i byn som är smart på allt som gäller båtmotorer. På kvällen ringde jag honom och klagade min nöd. ”Det var konstigt” sade han, ”Yamaha 9.9 brukar aldrig ha problem med tändningen. Men hör du, har du kollat att ”dödmansgreppet” sitter i som det skall?” Det hade jag nu inte, men jag var nästan säker på att spiralkabeln hängde lös.

Nästa morgon gick jag ut till motorn, tryckte in den lösdragna säkerhetsklykan under stoppknappen igen, och drog i startsnöret. Motorn startade på första rycket!

Nu frågar jag mig bara: varför reagerade jag inte då jag såg spiralkabeln hänga lös? Jag visste ju vad den hade för funktion. Hade jag varit alert då hade båten varit sjösatt nu!

Gammal kunskap till heders igen.

Det är ganska intressant att vara uppvuxen i en brytningstid då handarbete ännu konkurrerade med köpta produkter. Nu tänker jag närmast på fiskeredskap. De ryssjor som min far hade då jag var en liten gosse var gjorda för hand, av bomullsgarn. De impregnerades i ”letin”, som bestod av vatten, lutsten och stenkolstjära. Den här blandningen hettades upp och så doppades redskapen i den. Resultatet var svart och luktade av tjäran. Då för tiden var det ingen som hade hört talas om det giftiga kreosot-innehållet.

Nu håller jag på att binda ett nät på gammalt vis. Det är inte för att fiskas med, det skall bli nedre skyddsnätet på en trampolin. Det nät som kom med studsmattan i fråga var för bedrövligt klent. Det höll att se på men vid lite hårdare beröring gick det sönder både här och var.

Det fanns en stor rulle nylongarn i mina gömmor, och jag kan konsten att sätta upp en nätväv. Nu är den på gång!

Det blev bråttom.

Jag har alltid varit lite glömsk, och inte har det blivit bättre med åren. Allt borde vara antecknat i kalendern, men se, ibland glömmer jag att plita ner saker och då går det som det går. Ibland minns jag i sista stund, ibland inte.

I förrgår, på eftermiddagen den 4.6, slog något relä till i skallen: Var det inte i början på juni jag hade besiktning? Och visst var det så, sista dagen var den sjätte! Det blev lite bråttom, även om jag bara visste om ett fel. Det var släpvagnskontakten som (alltför länge) hängt lösbruten från dragkroken. Det blev att snabba tag dra ut svetsen och kitta fast kontakten igen, och kolla att alla lampor lyste som de skulle. Det fanns inte tid för mitt trick att få goda värden i avgasmätningen.

I går besiktades bilen, i Tervajoki. Besiktningsställena i Vasa hade sina tidsbeställningar fullbokade, men där ute på landsbygden fanns det till och med möjlighet att välja tid, förmiddag eller eftermiddag. Väl på plats kommenterade jag det, och fick svaret att de hade en hel del kunder från vasahållet, just för att de hade tider att erbjuda.

Besiktningen gick fint. Bilen fick beröm för att den var så ordentligt inoljad och därför väl bibehållen. Den klarade granskningen utan anmärkning. Men så är den ännu bara på sitt nittonde…

Full fart!

Då sonen var liten hade han två lägen på farthållaren: Full fart, och då det var bråttom lade han i en växel till och det blev full-full fart.

Så här i vårtider är det frestande att ta till just den metoden. Det finns så mycket jag vill ha gjort, och alltför lite tid att få det uträttat. Och ibland glömmer jag att min kropp vill ha vila mitt på dagen. (Och att jag har passerat min sjuttonde födelsedag för länge sedan.)

Idag hade jag speciellt mycket på agendan. Därför hoppade jag över de 100 minuter jag brukar vila mig efter lunch. Arbetet löpte fint och jag kände mig inte nämnvärt trött. Men glädjen varade inte till läggdags. Då jag satte mig till bords kl.17 nöp det till, ganska elakt, i ryggen. Efter det var jag ganska tam resten av kvällen.

Middagsvilans ljusbehandling behövs för hudens skull. Nu har jag blivit påmind om att ryggen också behöver den!

Kedjereaktion.

Ni har säkert råkat ut för den någon gång, kedjereaktionen. Det ena leder till det andra som sätter prioriteten på det tredje vilket sedan aktiverar det fjärde… Och oftast är det första beslutet/länken i kedjan inte medvetet om vart det kommer att leda.

Det fanns ett vitt bord på ett av flyttlasset i söndags. Det blev liksom ”över” och hustrun såg i det sitt nya sybord. I morse demonterade jag det och limmade de fogar som var lösa.

Gräset hade hunnit växa sig alltför långt, så det fick jag dra över med körklipparen innan jag tog upp Mållgan (klipproboten) från vinterförvaret i källaren. Sedan fick han ta över, nu då gräset var av lämplig längd för hans förmåga.

Klippspår efter Mållgan.

Det kom hem lite mer än hustruns bord från gym-flytten. Jag fick röja en del i skjulet för att få in tre bord till. Sedan återstod ett stadigt bord som jag destinerat till vedlidret. Det var bara den lilla haken att det hörnet redan var mer än fullt av grejor. Där röjde jag och slängde ut nästan hela kvällen, och får fortsätta en annan dag, för att göra plats.

Beslutet som var grundorsaken? Att vi deltog i flyttningstalkot, prioriterade ner trädgården för några dagar, och, att vi drog hem mera saker!

Det ligger en del i vad den välsituerade kvinnan sade till sina anställda då hon inte var nöjd med deras arbetsinsats: ”Den rike har många plågor, men den late har bara en!”

Borde jag bli lite latare?