Verkligheten överträffar fantasin.

I mer än en vecka har jag haft tanken: De ryska tillgångar som finns frysta i utlandet, kunde inte de användas för att återuppbygga Ukraina, efter den massiva förstörelse som orsakats av det ryska anfallet? Men jag har ansett den tanken så utopsk och verklighetsfrämmande att inte ens jag vågade mig på att framföra den i ett blogginlägg. I dagens Vasabladet (30.3. 2022) läser jag så att Sannfinländaren Jussi Halla-aho uttalat just den tanken i Finlands riksdag, och fått ett brett stöd för sitt förslag. Det är en betydande underdrift att säga att jag är förvånat. I förlängningen betyder det också att mitt omdöme inte är att lita på i så stora sammanhang.

Hur som helst, jag gläder mig över förslaget. Om det skulle gå vägen, genom alla nålsögon som det internationell samarbetet kan utgöra, då skulle en sorts rättvisa kunna skipas. Putins, och hans handgångna mäns, utlandsplaceringar skulle utgöra en aktningsvärd grundplåt i återuppbyggnaden. Fyll sedan på med ryska centralbankens placeringar i utlandet, läste någonstans att det rör sig om ungefär 600 miljarder. Om värdet var i euro eller dollar förblev oklart för mig, men ett rejält renoveringsbidrag är det.

Tina upp de frusna ryska tillgångarna i den ukrainska ugnen! Nu harmar det bara att jag inte vågade blogga om det. Hade gärna legat steget före Halla-aho.

Jag är påverkad!

Det gick länge. Hur länge har jag ingen uppfattning om. Vissa saker försöker det undermedvetna smyga undan för medvetandet. Men nu lyckas det inte längre.

Jag misstänker att min oförmåga att engagera mig i alla nyhetssändningar har sina orsaker. Jag inbillar mig att min oförmåga att skriva dagbok de flesta dagar så som jag brukar göra, har sina orsaker. Och, att dessa orsaker också har samband med min tröghet att komma igång med olika sysslor som inte är akuta.

Två år av osäkerhet angående coronan har tydligen satt sina spår i psyket. Ändå har vi varit lyckligt lottade här hos oss. Vårt engagemang i sonens gym har gett oss en legitim orsak att inte bli sittande hemma, så som merparten av folket i vår ålder förväntats göra. Vi har inte heller oroat oss för att bli smittade, åtminstone inte medvetet. Till sist insjuknade också vi, men väldigt lindrigt. Och sedan började samhället öppna upp igen.

Nu löper Putin amok. Fysiskt sker det genom anfallet på Ukraina. Men hela Europa har hamnat i en ny situation. Globaliseringen har haft den effekten, att Västeuropa litat på att handeln skulle ha tämjt den ryska björnen. Men, Mammon lyckas inte alltid som domptör. Och nu har Europa hunnit göra sig beroende av både energi och råvaror från Ryssland.

Nu har Putins imperieambitioner blivit en riktig nattmara, ett mycket smärtsamt uppvaknande för våra europeiska länder. Det här dyker upp i mina tankar och funderingar, gång på gång, och i det är jag knappast unik. Negativa förväntningar och rädsla försöker få grepp om folket. Hur skall det bli, hur skall det gå?

Först corona som uppvärmning, sedan ett riktigt stort krig, i Europa! Nu inser jag att mitt psyke tycks ha tagit intryck av den här kombinationen. En ljuspunkt är ändå att jag inte är rädd, inte hittills. Utsatt för intryck, ja, men inte intryckt!

Locktoner vs hot.

Kom till oss, dörren står öppen! Vänta bara några ögonblick medan vi rullar ut röda mattan. Budskapen från olika NATO-länder försäkrar att Finland är sååå välkommet i gemenskapen. Finland som medlem vore till nytta för NATO i den nuvarande situationen, då Ryssland gått från hot till handling i Ukraina. Det utlovas till och med ett skyndsamt godkännande av en medlemsansökan.

Jo, det låter bra i öronen på människor som med skräck tar in att det pågår ett anfallskrig, ja, ett obarmhärtigt erövringskrig, i Europa. Det tsarryska, det sovjetiska, Storryssland skall återuppstå, det är Putins mål. Och då är det fler än ett land som hamnar i fötterna på imperialisten i Moskva.

NATO lockar med ett snabbt medlemskap. På andra sidan har vi hotet från Moskva: Tänk inte ens NATO-tanken, för då blir det konsekvenser! Det är bara det, att vi redan känner av konsekvenserna, av Putins dårskap. Mycket av det vi tagit för givet fungerar inte mer, vad gäller rörligheten för varor, pengar och människor. Inget kommer att bli som förr, sades det om corona-pandemin. Nu har vi kriget i Ukraina som förstärker och konfirmerar den farhågan. Inget kommer att bli som förr efter det ryska anfallskriget.

NATO, vad ger det alternativet för en verklig trygghet för människorna i Finland? Det är svårt att veta. Jag för min del kommer att tänka på vad en fiendekung hånfullt sade utanför Jerusalem: ”Och vad är det ni tror skall rädda er? Er Gud? Eller litar ni på hjälp från den brutna rörstaven Egypten?” I det fallet var det ändå Gud som drev bort fienderna, de av dem som fortfarande var kvar i livet.

Det har väl inte undgått någon att ukrainarna ber till Herren om hjälp. Och att de hittills hållit stånd mot den ryska övermakten. Det är inte heller bortglömt att finländarna var flitiga bedjare då vi var i krig. Och att vi mot alla odds bevarade vår självständighet.

Nu ivrar allt fler för ett NATO-medlemskap. Men jag har inte sett till någon offentlig iver att rekommendera bön. Hur kan det komma sig, att man inte vill förlita sig på ett beprövat, vinnande koncept?

Putin, Johannes — och Trump

Då jag i min ungdom måste överge det friska livet som skogsarbetare hamnade jag så småningom i Wärtsiläs tjänst. Därifrån fixade man ett boende åt mig, i en s.k. genomgångsbostad. Det var en stor lägenhet, 6 rum och kök/sällskapsrum som beboddes av sex unga män. En av de här pojkarna hade alkoholproblem, och på samma gång var han ganska nykristen. Det var inte problemfritt, för en annan av killarna hade som sitt största nöje att locka ut honom på krogrond, för att dagen efter ha hjärtans roligt åt hans ruelse och ånger och håna honom för hans svaghet. Vi andra tröttnade på det här och en dag ställde vi frestaren mot väggen. Men han fick snabbt tyst på oss, då han svarade: ”Ni skall veta, att jag är djävulens representant på det här stället!”

Ondskans hantlangare har det funnits gott om här i världen. Men de flesta av dem har ändå haft rätt små möjligheter att ställa till med världsomspännande elände. Men nu har vi en ny på gång, och han har resurserna. Inte bara för ett elände, han kan till och med orsaka jordens undergång! Det ni…

För några dagar sedan fick jag frågan: ”Tror du att Putin är Antikrist?” Frågeställaren sade inte mer, för vi blev avbrutna av andra. Men tanken var, som jag fattade det, att Putin skaffat sig nästan obegränsad makt över människorna i sin omgivning, och med massiv lögnpropaganda duperat otroliga mängder ryssar, till den grad att de ser honom som Rysslands frälsare.

På andra sidan klotet har vi f.d. presidenten Trump. Han visade samma takter som Putin medan han ännu satt vid makten. Med halvsanningar och hellögner (alternativa fakta) lurade han amerikanerna till den grad att han fick ett fast grepp om det republikanska partiet. Ett riktigt järngrepp måste det vara, eftersom man inte tagit avstånd från hans lögnfabler om att han visst inte förlorade presidentvalet, det berodde på ett massivt valfusk! Jag bävar för att den mannen skulle återkomma i Vita Huset!

Johannes, det är Johannes Döparen. Han var förelöparen för Jesus Kristus, den som skulle förbereda hans ankomst. Och lägg märke till att han var samtida med Jesus. De vandrade på jorden under samma tid.

Antikrist skall komma, och bli mottagen som en sorts frälsare, han också. Tydligen skall han bringa ordning i ett världsomspännande stort kaos. Till en början. Men jag funderar, behöver också han en eller flera förelöpare?

Ja, det tror jag. För det underlättar helt säkert om det finns några villiga hantlangare som med alla medel ställer till med mesta möjliga oreda och får människorna handlingsförlamade av ren och skär rädsla. Putin vore en naturlig kandidat till att bereda marken för Antikrists framträdande. Om Trump blir USA:s president i nästa val är det mycket troligt att han axlar motsvarande ansvar på sin sida av Atlanten. Oregerlig väderlek, och en eller annan pandemi, gör resten.

Hypotes: Skulle det kunna vara så att Antikrist redan (inkognito) finns på plats? Visst lever vi i spännande tider!

En vanlig vecka har gått…

Lördag kväll och arbetsveckan är fullbordad. Nu då coronahetsen till en del har lagt sig har jag och hustrun åter igen normala tider på morgnarna. Vi drar sex seniorgrupper i veckan igen, och städpassen har till och med förökat sig lite. Och Kyrkokören övar som vanligt igen.

Dessutom finns det lite andra uppgifter. Inför sportlovet var jag med och byggde en hinderbana på andra våningen i Amazing Family Gym Smedsby. Och nu senast har jag satt upp ett skyddsnät ovanför balustraden mot den höga delen av gymsalen på bottenvåningen.

I det jobbet gjorde jag något jag aldrig gjort förr. Jag har monterat många nät i mina dagar, men aldrig förr har jag använt en 5 mm stålvajer som nedre teln! Men det gick det också, förvånansvärt bra. Så nu är det möjligt att spela bollspel där uppe utan att bollen hoppar ner på vuxna gymmare.

Det som däremot inte går så bra är kriget i Ukraina. Försvararna pressas tillbaka och anfallarna börjar mer och mer ägna sig åt rena terrorbombningar av civila mål. Och människor flyr för sina liv, i stora massor.

Anfallarna, ryssarna, är inte heller nöjda. De får betala med blod, dyrt, för sina alltför långsamma framgångar. Där går kriget inte alls som förutbestämt i Moskva. Som överbefälhavare borde nog Putin ta sig till frontens främsta linjer och med vapen i hand ta över befälet på ort och ställe. Men det är han helt säkert för feg för. Det är såå mycket tryggare att kommendera dit oskyldiga ryska unga män att göra skitjobbet och/eller dö.

David och Goljat. Ukrainarna går bedjande fram, de vänder sig till Gud. Det gjorde också Finlands folk då det begav sig, och i nuläget finns det många, många finländare som ber för Ukraina. Men ryssarna då? Där säger den ortodoxa patriarken i Moskva, stående vid Putins sida, att den ryska armén behandlar ukrainarna med evangelisk omsorg. För en vanlig dödlig är det inte möjligt att tro att det talas om samma Gud??

En vanlig vecka, nej, det har inte varit en vanlig vecka. Vi kommer aldrig mer att få tillbaka det som vi kallat för vanliga veckor. Vi hade trott att krigets vansinne var över i vår världsdel. Men så är det inte. Först corona, och nu det här, och vår grundläggande trygghet är som bortblåst av en vinterstorm.

Rysslands våldtäkt på Ukraina har för alltid förändrat Europa!