För länge sedan fanns det i Sveriges TV ett program kallat Tiotusenkronorsfrågan. Har också för mig att det fanns något som kallades sextiofyratusendollarsfrågan, men det är kanske bara ett talesätt. Hur som helst, det var verkligt värdefulla frågor för dem som lyckades lista ut svaren, men jag har inte en susning om vad slags frågor det handlade om. Men jag kan föreställa mig att frågorna inte var värda prissumman. Så på djupet gick de knappast.
Det finns en hel del människor som ibland funderar på livets mening. Ja, finns det över huvud taget en mening med att vi finns till? Att hitta svaret på en sådan fråga är inte lätt. Dessutom är det eventuella svaret beroende på svararens livssituation och inställning till förekomsten av en andlig dimension.
I morse satte jag på en lovsångsskiva innan jag ställde mig vid diskbänken. En av sångerna började med orden Vi är här för att tillbe dig. Jag har hört sången många gånger, och alltid tänkt att man samlas på en plats för att lovsjunga och be. Men i det ögonblicket, men händerna i diskbaljan, kom det för mig att just det här är meningen med livet: tillbedjan, oberoende av plats. Det är till det vi är skapade!
Så mycket nutidsmänniska är jag, att tanken föreföll långsökt. Kan det verkligen vara så? Men å andra sidan, har man en stor förebild, en idol om ni så vill, så tar man till sig förebildens åsikter och värderingar. Så, om jag tillber Gud mitt i vardagen gör jag rimligtvis också Hans vilja, och den är att jag skall göra det goda och hålla mig borta från det onda.
Livets mening… Hur har jag lyckats hittills? Inte så bra. Så jag är utlämnad åt Guds nåd.