Enkelspårig.

Jag läser böcker, ibland. Och påfallande ofta händer det att jag läser samma bok flera gånger. Ja, det passerar förstås en tid eller två mellan varven, men ändå. Hustrun har lite svårt att förstå det här.

Just nu har jag börjat en ny omgång med Ringen. Närmast är det den första delen, Sagan om Ringen, som intresserar. Där boken börjar har ondskan redan länge varit på frammarsch. De flesta har försökt blunda för det, och härdat ut inför det tilltagande mörkret. Men det finns ännu två länder som inte fallt till föga, plus de få ättlingarna till det folk som en gång härskat i landet. De, som hånfullt kallas utbygdsjägare, har hållit vakt och motat bort ondskans hantlangare från närheten till människornas byar. Vanligt folk har inte förstått den stora nytta de haft av dem, utan hållit dem för råa sällar som bara hålls i skogen.

Det är både lärorikt och kusligt att läsa om hur ondskan snart utvidgar sitt revir om den bara får hållas. Och hur vem som helst kan falla. Det Vita Rådets ledare föll i den Ondes garn. Han, den visaste av de visa, inte ens han var immun. Och han om någon borde väl ha förstått att vara på sin vakt? Men halvsanningar, rena lögner, och väl framförda illusioner kan dupera vem som helst.

Vi har redan länge sett, hört och läst om det som kallas ”alternativa sanningar”. Donald Trump och Vladimir Putin får representera den sidan. Där är det helt klart att det är fråga om just halvsanningar och hel-lögner. Men sedan? Hur mycket av det som vi utgår ifrån som officiella sanningar är verkliga sanningar? Vem talar sant, och vem har så lite av sanningen att den måste sparas?

Jag tror inte att lögner för med sig något gott. Visst kan det se nog så bra ut för stunden, men sedan? Djävulen kallas folkförvillare, och Lögnens Fader, och han har medhjälpare. Han har många villiga verktyg, men, han har inget annat än ont på botten i sin verktygslåda.

Vilka ljuger uppenbart, vilka ljuger kanske? Vilka talar kanske sanning, och vilka kan man vara säker på att de håller sig till sanningen? Att sålla bort allt det onda är svårt. Att sålla fram sanningssägarna är också svårt, mycket svårt. För som redan Pontius Pilatus frågade: Vad är sanning?

Jag må vara enkelspårig som läser samma böcker om igen. Men världen runt omkring mig är minsann mångspårig. En gång utgick rälsen från en och samma station, men i dagsläget har den passerat många bangårdar där den grenat ut sig mer och mer. De olika spåren skiljs åt av allt längre avstånd.

Hur och var skall det sluta?