”Men Pippi, kan du det?!” Om jag minns rätt gällde frågan pianospel. Och Pippi svarade glatt: ”Jag vet inte, jag har aldrig försökt.” Men hon utgick från att det kunde vara möjligt.
Tänk om alla kunde tänka så optimistiskt, och våga försöka sig på nya saker. Det värsta som kan hända är ju bara att det blir till ingenting. Och ifall man inte försöker blir det också till ingenting. Så var är den praktiska skillnaden? Förutom att man håller ner och tvivlar på sig själv.
Den senaste tiden har jag vidgat mitt revir till ett nytt område, jag har börjat praktisera med symaskinen. Det beror på att dynorna på gym-maskinerna slits och behöver förnyas ibland, och det har fallit på mitt ansvarsområde. Det är inte så svårt om det är fråga om tunna dynor där det är möjligt att få konstlädret snyggt draget över hörnen då man fäster det på undersidan. Men är dynan ganska tjock måste överdraget formsys för att få bytet att se acceptabelt ut. Det här drog jag mig för i det längsta.
Sen kom den dag då jag måste övervinna motståndet och göra ett försök. Jag kan inte påstå att jag var nöjd med de första alstren, men jag måste inte heller kassera något. De kunde monteras på maskinerna, om jag ”blundade med ena ögat”. Nu har jag fått lite praktik, och de båda som jag sydde i dag är jag helt nöjd med. Övningen har gett en viss färdighet, om jag säger så.
Jag tror att de flesta kan göra mycket mer än de själva tror sig om. Den första svårigheten som kommer emot är att ta mod till sig. Och den andra, att tillåta sig att misslyckas ibland. Klarar man det är man redan halvvägs!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.