Det börjar vara osäkert. Skall det bli något fiske mer i år? De dagar då vind och arbetspass skulle tillåta en tur på sjön, då är det minusgrader med hal rimfrost i båten. Och finns en risk för att halka och falla, då skall den som närmar sig bäst före-datumet passa sig. Annars kan det bli en minnesbeta som varar länge.
Idag har jag tagit upp min blåa båt. Den har inget namn, men här på bilden kallar jag den Storklas. Nu står den under tak och drömmer om en ny vår med nya utfärder. Den ersattes på stranden av den lilla gröna jollen, som en gång var min morbrors säkerhet vid ryssjefisket på tunna vårisar. Här kallar jag den Lillklas. Den skall fungera förebyggande mot båtlöshetsdepression. Tack vare det här arrangemanget är det möjligt för mig att ännu sätta ut några nät om isen och vintern dröjer.
Hoppet lever…
notgubben 
”Den som närmar sig bäst före-datumet”? Inte lever du väl i något slags förnekelse, storebror? Själv har jag passerat det datumet för länge sen….
GillaGilla
Nu nedvärderar du dina förmågor. Visst, man blir fortare trött och återhämtningstiden har blivit längre, men nog har vi ännu en del att ge innan vi kommer till ”bäst före”. Och efter det har vi ännu något att bidra med innan vi är framme vid ”sista förbrukningsdag”.
GillaGilla