Milstolpar av det fysiska slaget sätts knappast upp numera. Inte kilometerstolpar heller. Men i min barn- och ungdom stod de (kilometerstolparna) som vaktposter längs vägarna, så att folk kunde ha koll på var de befann sig på sträckan mellan A och B.
Själv har jag nyss passerat en halvt fysisk, halvt mental milstolpe. Den sista januari var jag en glad sjuttiplussare. Två dagar senare stod jag där som nybliven åttiminusare. Något förvånad, men fortfarande glad. Fysiskt hade inget utom en siffra ändrat, men det händer varje gång vi byter år. Och sjuttifemårskrisen lyser ännu med sin frånvaro.
En milstolpe blev det också på ett mer påtagligt vis, för jag fick en födelsedagsgåva. En mobiltelefon! Min gamla Nokia C2 hade börjat leva ett delvis eget liv. Den ”redigerade” då och då mina Kontakter, och var det någon som inte föll den i smaken så – delete. Men nu är det nya tider, med en Nokia G22. Jag skall lära mig använda en smarttelefon! Och få tillgång till whatsapp, facebook, e-post, väderutsikter m.m. på telefonen. Kommer nog att bli en utmaning att lära sig användandet, utan brukande av ormord. Och att låta bli att sitta med näsan över telefonen hela tiden.
Telefonen inhandlades på Gigantti, och jag är lite sur på dem. De lät mig fara hem med en telefon jag inte hade möjlighet att ladda! Alltså, ingen laddare ingick i köpet. En kabel fanns med i lådan, men den hade likadana stöpslar i båda ändarna. Passade alltså bara i telefonen. Ho vet vad den är bra för. Att inte ta upp eventuella problem med laddningen, det tyder på att det finns inbyggda självklarheter i deras kundbetjäning. Självklarheter som inte nödvändigtvis är klara för kunden. Ta varning, ni som går in där för att köpa något.
Nu måste jag med det snaraste skaffa en laddare. Men det är inte säkert att jag köper den från Gigantti!
notgubben 