Wagner, Prigozjin och Putin.

Det är ganska länge sedan jag försökte mig på en politisk analys, så nu sticker jag ut halsen igen. Tycker bara att situationen i Ryssland är ganska intressant, med en Putin-kritiker som råkar ha en egen privatarmé.

I Ryssland går ingen säker som kritiserar president Putin. Men, det har Wagnergruppens ledare Jevgenji Prigozjin hållit på med en längre tid, och han är fortfarande på fri fot. Den som kritiserar Rysslands väpnade styrkor bryter mot lagen och hotas av fängelsestraff. Jevgenji Prigozjin skäller ut den reguljära armén, utan påföljder. Det här väcker intressanta frågor.

Hur är det, egentligen? Är Prigozjins frihet helt beroende av Putins nåd? Eller, hemska tanke, är Putins maktställning beroende av Prigozjins välvilja? Och vad händer i den ryska björnens mage om de båda herrarna ryker ihop på riktigt?

Det är klart att Putin hållit Wagnergruppens ledare under armarna hittills. En nyttig idiot, som gör de smutsigaste jobben åt Kreml. Men som relationen nu utvecklats tror jag att Putin har insett att han närt en orm vid sin barm. Prigozjin kallar honom för svag. Underförstått, det är Prigozjin som är den starke, den som egentligen borde sitta vid ändan av det stora bordet. Det här är en klar utmaning.

Hur kommer Putin att svara? Det är mindre troligt att han vågar låta arrestera och åtala Prigozjin. Det vore att riskera att sprickorna i den ryska maktapparaten kommer i öppen dager, så att den maktkamp som redan finns i kulisserna eventuellt blommar ut i våldsamheter. Då kunde det vara möjligt att delar av den reguljära armén går över till Prigozjin med allt vad det innebär.

Men det finns en annan, redan testad, utväg för Putin: De senaste åren har ett antal högt uppsatta ryssar dött under oklara omständigheter. Med stor sannolikhet har de blivit eliminerade. Frågan är bara: För vem eller vilka var de här personerna ett hot? Vem stod bakom morden? Om de inte skedde med Putins goda minne, varför har inte säkerhetstjänsten avslöjat de skyldiga?

Om jag stod i Prigozjins skor skulle jag nu vara mycket försiktig, och inte besöka mina trupper vid fronten. Där kan ”misstag” ske, så att t.ex. den plats där han för tillfället befinner sig blir bombad, eller beskjuten med missiler från ett jaktplan.

Långsökt? Det är på det viset israelerna plockar bort Hamas-ledare!

Mat av det som finns till hands.

Jag tror att (den rätt så kända) Cajsa Warg levde och verkade på 1700-talet. Enligt sägnen var det hon som utgick från ”man tager vad man haver” då hon författade sin kokbok. En mycket god utgångspunkt, tycker också jag. På det viset undviker man komplikationer i kockandet om man plötsligt upptäcker att en ingrediens saknas.

Vi hade bespetsat oss på abborrfiléer i gräddsås till söndagslunch. Men, då filéerna var byxade och klara visade det sig grädden på något märkligt sätt försvunnit ur kylskåpet. Vad göra? Bara steka filéerna helt vardagligt? Vad fanns för alternativ?

Jo, det fanns en burk kokosmjölk. I brist på grädde chansade vi och tog den. Och det blev helt bra, för kokosaromen tog inte alls överhanden. Man kände abborrsmaken genom kokos, citronpeppar och curry. Alltså fick vi vår söndagslunch.

Tack, Cajsa Warg!

ALLT är möjligt!

Allt som inte är stulet kommer till rätta, förr eller senare. Eller sagt med andra ord: Det som göms i snö kommer fram i tö. Och det som kommer fram kan ha varit på märkliga vägar eller vistats på osannolika platser under bortovaron.

Jag håller på att skrota en springmatta som gett upp. Då jag kom så långt att jag började lossa själva bandet kom överraskningen. Allt damm och småskräp som hamnat på bandet under en lång tid hade åkt in och samlats i en ”ficka” längst bak, och bildat en veritabel kudde. Och ur den kudden stack det ut något som liknade ett kreditkort. Det var ett tillstånd att bära hagelgevär! Men hur hade det hamnat där? Jag kan bara gissa.

Troligen hade innehavaren förvarat kortet i telefonfodralet, tagit fram telefonen och kollat på den medan han gått eller sprungit. Och kortet föll ner på mattan och försvann i dess innandöme på mindre än en sekund.

Via Facebook fick jag kontakt med killen i fråga. Han hade inte ens märkt att kortet var borta. Och han var mer än förvånad över den osannolika plats där det hittades.

Nu återstår bara att återbörda kortet till innehavaren.

Slutet gott!

Schweinehaxe.

Så var 1 maj-firandet över för denna gång. Inte heller i år tog vi oss in till stadens torg för att vimla oss med andra vimlare. Inte heller i år kände vi något behov att gå i demonstrationståg eller lyssna till tal.

Förmiddagen gick i arbetets tecken. Jag putsade bort sågspånen efter vedkapandet från gräsmattan. Det kommer rätt mycket spån från två traktorlass slanor då de kapas till vedträs längd. Utan städningen skulle inget gräs ha vuxit där på många år!

På eftermiddagen gratulerade vi en sjuttiofemåring. En något motvillig sådan, han lät förstå att han inte kände sig riktigt bekväm med de nya siffrorna. Må han nu bara acklimatisera sig och se att var tid har sina fördelar.

Här hemma har vi firat med mat och dryck. Till Valborg lagade jag fisklåda på salt abborre. Den var minst lika god som fisklåda på sik. En stor och fruktig tårta kom till på hustruns initiativ, likaså munkringar. Och i dag fick jag pröva på schweinehaxe. Det var en ny rätt för mig, och den impulsköptes bara för att namnet kittlade fantasin. Den var helt ok, tillräckligt kryddad för min smak. Den inmundigades med mycket sallad och lite potatis.

För övrigt har solen glatt oss, även om västanvinden kändes kylig. Men goda tider är på kommande. Jag kände efter med järnspettet och det fanns ingen tjäle i marken. Och då jag tittade in i växthuset var där +25º!

Odlingssäsongen närmar sig!