Allt som inte är stulet kommer till rätta, förr eller senare. Eller sagt med andra ord: Det som göms i snö kommer fram i tö. Och det som kommer fram kan ha varit på märkliga vägar eller vistats på osannolika platser under bortovaron.
Jag håller på att skrota en springmatta som gett upp. Då jag kom så långt att jag började lossa själva bandet kom överraskningen. Allt damm och småskräp som hamnat på bandet under en lång tid hade åkt in och samlats i en ”ficka” längst bak, och bildat en veritabel kudde. Och ur den kudden stack det ut något som liknade ett kreditkort. Det var ett tillstånd att bära hagelgevär! Men hur hade det hamnat där? Jag kan bara gissa.
Troligen hade innehavaren förvarat kortet i telefonfodralet, tagit fram telefonen och kollat på den medan han gått eller sprungit. Och kortet föll ner på mattan och försvann i dess innandöme på mindre än en sekund.
Via Facebook fick jag kontakt med killen i fråga. Han hade inte ens märkt att kortet var borta. Och han var mer än förvånad över den osannolika plats där det hittades.
Nu återstår bara att återbörda kortet till innehavaren.
Slutet gott!
notgubben 