Ack min son, om du visste…

Dagens nyhet, som inte alls sågs som något stort, är att Tyskland stänger ner tre kärnkraftverk idag. Det har sin grund i ett beslut som togs för tio år sedan. Vackert så, att man ännu minns vad som beslutits år 2011, och ännu är villiga att följa besluten, men…

Det har hänt en hel del på tio år, och allt har inte varit väntat. Den här hösten och vintern har det varit snudd på energikris nere i Europa, med skenande elpriser. Och då elmarknaden numera är europeisk har dessa höga priser också spillt över på finländska konsumenter. Och som lök på laxen har Ryssland skurit ner på sina naturgasleveranser till Europa.

I det här läget väljer alltså tyskarna att stänga tre kärnkraftverk. Undrar om politikerna har någon förståelse att vänta från gemene man. Jag kan föreställa mig att de som har lite hum om Sveriges historia säger till sina barn detsamma som stormannen Axel Oxenstjerna sade till sin son i början på 1600-talet: Ack min son, om du visste med hur litet vett världen styres.

Vilken kraft!

Katmai, Stromboli, Fuego, Eyjafjallajökul. Alla ligger de ganska långt borta från våra trakter. Och det skall vi vara glada för, de krafter som får sitt utlopp genom dem vill vi inte stifta närmare bekantskap med. Skulle alla fyra aktivera sig samtidigt — ja, då kunde världens flygtrafik ligga nere för månader! Och då tänker jag inte alls på vad som kan hända i närområdena.

Varför tänker jag nu på vulkaner? Svaret är mycket enkelt, jag tittar på ljuset som brinner på vårt köksbord. Det liknar en vulkan, komplett med stelnade lavaströmmar. Så ser det ut för min (för livliga?) fantasi.

Man kunde tycka att olyckan covid-19 räcker och blir över, mer elände behöver vi inte. Men å andra sidan, så galen som världen nu blivit, kan man vänta sig nästan vad som helst. Och brer jag på ännu lite tjockare, det finns supervulkaner som har kapacitet att att slå knockout på en hel världsdel. Och två av dem finns faktiskt i Europa…

Så var man där igen.

Jag tycker inte om snö, det har jag berättat vid flera tillfällen. Den enda nytta den gör är att den gör världen lite ljusare under den här mörka vintertiden. Det är min åsikt, men jag har märkt att majoriteten av befolkningen inte finner den speciellt tilltalande. De vill syssla med vintersporter, och där överlåter jag så gärna min andel åt hugade utövare.

Det har ramlat ner rikligt med snö på sistone. Och eländet skall skottas bort, den del som den lejda snöröjaren inte kommer åt. Ett sådant ställe är garagetaket, ett annat taket på vedlidret. Då det blir omslag i vädret med värmegrader dråsar snön ner från nämnda tak och lägger sig som en hård vall framför dörrarna. Och då är det bråttom att få bort den innan den fryser ihop.

Ett sätt att lättare komma till rätta med otyget är att ta ner snön från taket medan den är torr och lätt. Det har jag sysselsatt mig med idag. Och inte nog med att jag fick garage- och lidertak putsade, av bara farten lättade jag också på vedtakets snöbörda. Det taket hålls uppe av en ganska klen rörstomme, som nog var glad åt hjälpen. Åtminstone knakade det i den då trycket lättade.

Med snön är det liknande det som sker med covid-sjukan. Just då man tror att nu börjar läget vara under kontroll, då faller en ny variant ner från ingenstans, och så är man på ruta ett igen. Sen är det bara att bita ihop och börja om igen med restriktionskarusellen…

Granat på juldagen!

”Bomber och granater!” Ni minns väl kapten Haddock från seriehäftena om Tintin? Han svängde sig med diverse kraftuttryck och det här var ett av dem.

Granat kan betyda fler en sak, men min första reaktion är alltid negativ. Granater är vapen som spränger folk i bitar eller gör dem till invalider. Och inte ens julhelgen är fredad. Krig pågår, alltid, också i vår tid. Och flyktingströmmarna bara växer. Flyr man inte undan det direkta kriget så flyr man efteråt, från de omöjliga levnadsförhållanden som kriget lämnat efter sig.

I går, på självaste juldagen, hade vi en granat i vårt kök. Den var av det snällare slaget och lämnade inte ett enda rött stänk på väggar eller tak då jag sprängde den. ”Splittret” samlade jag behändigt upp i en skål.

Hustrun hade i en kökslåda hittat ett recept på en ovanlig sallad. Där ingick granat(äpple), fänkål, apelsin och ännu några ingredienser. Det föll på min lott att fixa granaten. Det tog en stund att pilla ut de ätliga fröna, men det var det värt. De lär vara hälsosamma, innehåller c-vitamin och antioxidanter. Dessutom anses saften ha en skyddande effekt mot prostatacancer, bromsa altzheimer och en hel del annat. Så det är tydligen rena hälsobomben, det där granatäpplet.

Har sett i någon butik att det också finns enliters flaskor med granatäppelsaft till salu. Skulle man eventuellt skaffa hem en sådan? Och ta sig en liten hutt varje dag…

Jul-nostalgi

Jag vet inte varför, men med tiden har det blivit mindre viktigt att allting är som förr. Jag tror att det är en glädjande förändring, att man inte bara biter sig fast i det som varit utan också förmår uppskatta nutiden, och lite sträcka sig mot framtiden. Förhoppningsvis skall det hålla sinnet mjukt och följsamt, vilket nog behövs om man alls skall kunna hänga med i svängarna i vår numera så snabbt föränderliga värld.

Då vi tog fram julsakerna kom vi ända in till bakväggen i skåpet i fråga. Och vad fanns väl där, om inte den prydnadsljusstake som fanns i mitt föräldrahem den tiden då jag växte upp. Jag minns inte att ljusen någonsin var tända. Egentligen satt de lite för nära varandra, men ljusstaken stod där som den prydnad den var på den tiden.

Sett med dagens ögon så är den inte så mycket för världen. Men jag ser den ännu med tioåringens ögon, och då är den vacker. Ett litet stycke skönhet i ett annars ganska enkelt hem.

Ett vackert ting behöver inte vara vare sig stort eller dyrt för att vara dyrbart!

Den sista villan värre…

Hopp som slagit fel, så kan man lämpligen säga om året som snart har gått. Det är egentligen ganska förfärligt hur vi blivit lurade av våra myndigheter, men det är lika förfärligt hur villigt vi låtit lura oss. Då det talas sådant som vi väldigt gärna vill höra, då är det mycket lätt att upphöja det till sanning. Och som det sades förr: Dum den som lurar, men dummare den som låter sig luras!

Jag avser förstås alla de löften som har delats ut under alla turerna i covid-dansen. Från myndighetshåll har det talats med pondus och sakkunskap, att då vi uppnår vissa milstolpar skall epidemin stanna upp och restriktionerna (stegvis) tas bort. Men då vi äntligen har stått vid en milstolpe kommer nya besked: orka lite till, sedan…

Går det till på det här viset då folkens ledare vill visa handlingskraft? Jag skulle ha stor förståelse om man ärligt skulle säga att vi vet mycket lite, kan lova ännu mindre, men vi vill försöka det eller det för att se om det fungerar. I stället har man tvärsäkert gått ut med klara besked om tidtabellen för hur covid-19 skall avvecklas. Det senaste löftet var att då covid-passen tas i bruk, då kan alla vaccinerade börja leva ett normalt liv med alla de nöjen man nu saknat så länge. Men men, det senaste är att nyttan med dessa pass är mycket tveksam. De vaccinerade smittas och sprider smitta, de liksom de ovaccinerade. Så det kan mycket väl bli så att ”passen” slopas innan de ens riktigt kommit igång. Platt fall än en gång!

Vetenskapen är stor och underbar, det tror jag på. Och efter att Herren hade stoppat bygget av Babels torn (1Mos. 11) sade han: ”Detta är deras första tilltag. Härefter skall inget bli dem omöjligt, vad de än besluter att göra.” Och resultatet vet vi. Mänskligheten har åstadkommit underbara saker. Men den har också mer och mer vänt Gud ryggen i tron på sin egen förträfflighet. Men Gud har också sagt att han kan ”göra de visas vishet om intet”. Är det här vi har orsaken till att världen nu sjunker allt djupare i covid-smeten?

Grundfödan.

Som bekant är smaken som baken, delad. Det kommer fram i många sammanhang, och det behöver inte alls gälla mat. Lika gärna kan det handla om vilken typ av böcker man gillar att läsa, vilken hobby man har, o.s.v. Det gäller bara att kunna bejaka att alla inte tycker som jag, vilket kan vara nog så svårt då motparten inte kan acceptera mina prioriteringar.

Jag tycker om all slags mat, också gammaldags mat, som t.ex. abborre som saltades för ett par månader sedan. Det brukar inte hustrun falla i fröjd över, men äter nog. Därför blev jag så glad i morse då hon sade: ”I kväll vill jag äta saltabborre.” Tänk att hon nu tagit till sig att man mår riktigt bra i magen efter en sådan måltid!

Hennes omvändelse kommer sig av att jag sent omsider upptäckt att saltfisken skall ligga i blöt i kallt vatten i hela sex (6) timmar före tillredning. Då blir den perfekt också för den som inte gillar så salt mat. Äts gärna med vit sås.

Saltfisk och potatis. Ute i skärgården var det basmaten vintertid för min föräldrageneration. Och min farfar blev visst nittio…

Snö, ved och julkort.

Snöväder först, blidväder sen. För mig är det inte det mest optimala. För det betyder oftast att snön på garagetaket rasar ner framför dörren. Efteråt ligger där en hård och tung snövall som skall hackas sönder med skovel och skaffas bort på den s.k. snösläden. Ingen drömsysselsättning för den som är flunsig. Det går inte heller att spara, för då fryser snövallen ihop till något som långt liknar is, och då skall det till ett järnspett för att komma till rätta med den.

Två arbetspass, sedan var snön bortflyttad. I skymningen satte jag mig i bilen och smög mig iväg till postlådan utanför Petsmo-butiken. Den fick ta emot våra julkort, eftersom inte en levande själ fanns inom synhåll. Sedan återstod bara att ta in mer ved, nu då temperaturen igen är i sjunkande.

Därmed var dagens utejobb avklarat och jag kunde med gott samvete avnjuta ett välbehövligt bastubad!

Tanklöst bortskämd

Körsbärstomater är goda. De kan till och med förtäras som godis! Så det är inte så underligt att vi köper av dem då och då. De ser också ganska förföriska ut där de ”växer” i butiken.

Som så mycket annat i matväg som köps, så tänkte jag inte så mycket på varifrån de små tomaterna kommer. Undermedvetet förutsatte jag att det är Holland. Men så är det inte alltid, vilket jag märkte denna morgon.

Den lilla tomatlåda som stod på frukostbordet var lite mindre till formatet än vanligt, och dessutom var den av papper. Så jag tog en närmare titt på den: Odlade i Marocko, jaha, men förpackade i Spanien. Varför det? Kan inte marockaner plocka tomater i lådor? Säkert kan de, men då kommer inte den spanska mellanhanden åt att profitera på dem. Sedan stod det tydligt på lådan att tomaterna måste sköljas innan förbrukning. Det brukar vi alltid göra, men uppmaningen får mig att misstänka att där kan finnas rester av bekämpningsmedel som kanske inte är tillåtna inom EU.

Från Marocko till Spanien, sedan vidare till ett stort centrallager i Finland. Därifrån vidare till (förmodligen) ett mellanlager ute i regionen innan de slutligen är framme på butikshyllan. Det är många som skall ha sin andel av priset på den resan, så av försäljningspriset 2,20 €, hur många cent stannar i Marocko?

Hjärntvätt(ad)

Man får inte vara lättstött i dessa tider. Skinn på näsan skall det vara, och gärna ett tjockt sådant. Inte heller är ett känsligt luktsinne att rekommendera, för då kan man storkna av lukten, ja, stanken, av den skit som slängs på en. Då jag ser tillbaka ett tjugotal år får jag den känslan att då var bredden på det som kunde anses ”politiskt korrekt” betydligt större. Idag förväntas man passa in i smala boxar, och nåde den som inte kan eller vill pressa sig in i en sådan.

Jag har fått mig påskrivet att jag är hjärntvättad. På ett väldigt negativt sätt. Men mina meningsmotståndare har knappast tagit med i beräkningen att det också kan vara synnerligen positivt. En tvättad hjärna är väl ren, eller hur? Smuts som lagrat sig under årtionden är undanröjd, och hjärnan förmår åter att absorbera och ta till sig nya idéer och tankesätt. Men det förstås, det både retar och oroar alla dem som inte genomgått hjärntvätten. Och då uppstår följdfrågan: varför håller de så hårt fast vid det gamla att de anser sig ha rätt att fördöma dem vars tänkande länkat in på andra spår?

Hjärntvätt… Det är inget som någon klarar av att fixa själv. Det behövs hjälp med såpan och borsten, av andra människor, men framför allt av Gud. Och hela tiden måste man vara medveten om att fan kommer att göra sitt yttersta för att störa processen och få in något av sin agenda.

Hjärntvättad eller inte, det är spännande att vara människa!