Usel tajming.

Säkert som amen i kyrkan, så brukar man säga. Amen hörs varje söndag, men det finns saker utanför kyrkväggarna som tycks ha en lika pålitlig tidtabell, även om de lyckligtvis inträffar ganska sällan.

Min höstförkylning är en sådan sak. De allra flesta år kommer den i början av december. Väldigt olämpligt, för då infaller den intensiva perioden i kyrkokören, med övningar och framträdanden, i adventstiden och till jul. Då är det speciellt viktigt för en tenor att ha rösten i skick.

I går, på Självständighetsdagen, började jag känna av förkylningen, i dag har den växt till sig lite. Och i morgon börjar arbetet med TV-bandningen av De Vackraste Julsångerna, och Julottan, i Kvevlax kyrka. Den skall pågå i fyra dagar, på YLE lämnar man tydligen inte utrymme för några missar. (Jfr Strömsö.)

Nu är det tvivel underkastat om jag över huvud taget kan vara med. Det harmar!

Gråkallt!

Det blev plötsligt kallt. Med lite förvåning får jag åse hur mitt eventuella senhöstfiske ur den lilla jollen blir om intet. Nåja, det överlever jag. Större besvikelser har jag mött i livet.

För egen del har jag inte så stor nytta av denna kyla. Men jag är glad för andras skull att den kom just nu. För en gångs skull blir det en hyfsad isvinter. Det behövs, för folk kan bete sig ganska aningslöst på tunna isar. Ibland får man tanken att de tror sig kunna gå på vatten. Så kanske inte alltför många måste drunkna då de går ner sig den här vintern.

Som sagt, idag känns det riktigt kallt. Ändå visar termometern ”bara” -20º. Men det känns som närmare trettio och då är det gråkallt, som det kallades i mitt barndomsland. Är det då klart och sol kan man se hur kaaldfliistre glittrande faller till marken. Det är som om luften var fylld av små, små paljetter.

Nu har jag tagit in ved för ett dygn framåt. Det går åt ett och annat vedträ då man inte låter det slockna i spisarna. Och nu då elförbrukningen säkert är ovanligt stor kan jag spara genom att värma med ved, och på så sätt göra vad jag kan för att strömmen skall räcka till åt dem som inte har samma möjlighet.

Strömmen ja, hur kommer de att klara sig som köpt elbilar? Hur klarar batteriet av att både föra bilen framåt och producera värme åt föraren? Elbilsägarna hoppas förstås på det bästa, men i deras ställe skulle jag frukta det värsta, att bli stående strömlös i kylan på vägen då batteriet plötsligt är tomt.

Över lag är samhället alltför beroende av att strömförsörjningen fungerar. Allt stannar utan el. Värmepumpar, oljebrännare, mobiltelefoner, bensinstationernas bränslepumpar, spisar, kylskåp, frysboxar, alla butikernas kassasystem. Listan kunde göras hur lång som helst, men det reflekterar vi inte över så länge allt fungerar.

Men det behövs bara att någon hackare lyckas ta över en central dator i stamnätet…

Hjälp, hjälp!

Jag hör på morgonnyheterna. Covid och omikron för hela slanten. Ingen vet något med säkerhet, ännu. Men det spekuleras om fortsättningen, både i positiva och mer olycksbådande svängar. Den allmänna rädslan hålls uppe. Efteråt satt jag och läste i min bibel:

”Herrens nåd är det, att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med Hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är Hans trofasthet. Herren är god mot dem som väntar på Honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.”

I tider som gått sökte man sig allmänt till Herren då det var svåra tider. Detta inte minst under krigstiden, då landets styresmän uppmanade befolkningen till bön. Och Herren hjälpte, lilla Finland undgick att uppslukas av den väldiga Sovjetunionen!

Nu är det andra tider. Det är inte politiskt korrekt att uppmana till bön. Däremot är det okej att hålla kyrkorna på sparlåga. Och våra kyrkliga ledare bara hummar och håller med, man måste nog vara restriktiv med att släppa in församlingsmedlemmarna i kyrkan. De trampar ner de troendes gemenskap. De är herdar som inte försvarar sina får, det är min åsikt.

Lyckligtvis kan de inte förbjuda att var och en privat vänder sig till Herren i bön för land och folk. Det kan bli den fasta punkten då allt annat syns osäkert och skrämmande!