Det blev plötsligt kallt. Med lite förvåning får jag åse hur mitt eventuella senhöstfiske ur den lilla jollen blir om intet. Nåja, det överlever jag. Större besvikelser har jag mött i livet.
För egen del har jag inte så stor nytta av denna kyla. Men jag är glad för andras skull att den kom just nu. För en gångs skull blir det en hyfsad isvinter. Det behövs, för folk kan bete sig ganska aningslöst på tunna isar. Ibland får man tanken att de tror sig kunna gå på vatten. Så kanske inte alltför många måste drunkna då de går ner sig den här vintern.
Som sagt, idag känns det riktigt kallt. Ändå visar termometern ”bara” -20º. Men det känns som närmare trettio och då är det gråkallt, som det kallades i mitt barndomsland. Är det då klart och sol kan man se hur kaaldfliistre glittrande faller till marken. Det är som om luften var fylld av små, små paljetter.
Nu har jag tagit in ved för ett dygn framåt. Det går åt ett och annat vedträ då man inte låter det slockna i spisarna. Och nu då elförbrukningen säkert är ovanligt stor kan jag spara genom att värma med ved, och på så sätt göra vad jag kan för att strömmen skall räcka till åt dem som inte har samma möjlighet.
Strömmen ja, hur kommer de att klara sig som köpt elbilar? Hur klarar batteriet av att både föra bilen framåt och producera värme åt föraren? Elbilsägarna hoppas förstås på det bästa, men i deras ställe skulle jag frukta det värsta, att bli stående strömlös i kylan på vägen då batteriet plötsligt är tomt.
Över lag är samhället alltför beroende av att strömförsörjningen fungerar. Allt stannar utan el. Värmepumpar, oljebrännare, mobiltelefoner, bensinstationernas bränslepumpar, spisar, kylskåp, frysboxar, alla butikernas kassasystem. Listan kunde göras hur lång som helst, men det reflekterar vi inte över så länge allt fungerar.
Men det behövs bara att någon hackare lyckas ta över en central dator i stamnätet…
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.