Corona-lat

Mina vanor förändras. Tänker jag negativt säger jag att förfallet har satt in. Nu är klockan redan över 13 och hittills har jag bara stigit upp och lagat lunch. Och nattens nya försök…  jag vaknade före kl.2 och hade så varmt om fötterna att det var olidligt. Jag steg upp och gick ut i vedlidret, laddade vedkorgarna och tog in dem. Det var logiskt med tanke på att det borde vara rena yrvädret på morgonen.

Då jag kom in var hustrun uppe och klarvaken. Hon hade vaknat och funnit att jag var försvunnen. Men vart hade jag tagit vägen? Jag fanns ingenstans i huset, och garagedörrarna var stängde. Det var mörkt under vedtaket, alltså var jag inte där och klöv ved. Så var… ? För mindre kan en kvinna bli orolig, och klarvaken.

Nu har hustrun en kaka i ugnen, en god orsak att se fram emot eftermiddagsteet. Själv planerar jag det som är kvar av tiden innan dagens slut. Det vore trevligt att baka formbröd efter en ny idé. Vetemjöl, mosad potatis och finriven morot. Sedan, medan brödet gräddas, kunde vi med gemensamma krafter damma av vårt sovrum. Det föreligger ett visst behov.

Ute har vi ett fantasi-vinterlandskap. En knapp plusgrad gör att den hårda sydvästvinden fäster snön på trädstammar och grenar. Det är vackert att se på, så länge man är på rätt sida (insidan) om fönsterrutan!

Natts väg mot dag.

Sömnlös, vem har inte varit med om det? Svängt sig i sängen, från sida till sida, och försökt intala sig: sova, jag måste sova, annars orkar jag inte i morgon. Och resultatet blir det motsatta, irritationen och oron putsar bort det sista av sömnkänslan.

Här hos oss är det numera varken regel eller undantag att vi vaknar vid 2-3-tiden. Då brukar vi gå upp, dricka varmt och prata en stund. Sedan lägger vi oss och pratar lite till, och i bästa fall somnar vi ganska snart. Så gjorde vi förr, men nu är det nya tider.

I går lärde vi oss i ett radioprogram att vi egentligen är konstruerade för att sova i två sjok. Först en längre period med djupare sömn, sedan en tid vaken då man gärna kan göra någonting. Och på morgontimmarna sover man någon timme till, nu med lättare sömn. Det här var inte alls ovanligt före industrialiseringens tid.

Den gångna natten vaknade vi kl. 2, och då beslöt vi att praktisera vår nya kunskap. Efter varmt te och smörgås gav vi oss ut på vägen. Ett kort borde levereras i en postlåda, så vi hade ett klart mål.

Det var såå lugnt och fridfullt på vägarna den tiden på dygnet. Vi körde en 35 km runda i sakta mak. På den sträckan såg vi en (1) bil och en ung man som promenerade på vägkanten.

Hemma kröp vi i säng, och somnade bums. Dessutom så vaknade jag sedan i vanlig tid, pigg och utvilad. Det fungerar med 2 x sömn!

Säsongstart

Finns det något bättre än då våren kommit så långt att det är dags att börja påta i jorden? Åtminstone inte för mig. Från den stund jag börjar ”vårbruket” i växthuset ser jag i andanom växande grönska och svällande blomknoppar. Då börjar också drömmen om en varm och solig sommar då det bara regnar i lämpliga mängder, på natten.

I dag har jag så sakta kommit igång. De trädgårdsverktyg som varit lagrade i växthuset bars ut och två jordsäckar bars in. Visserligen blåste det ganska snålt ute, men inne var det 16 grader varmt. För att ännu hjälpa upp temperaturen tände jag en brasa i kaminen. Då dröjde det inte länge innan jag hade + 22°, alltså rena sommarvärmen.

Det jag gjorde idag var att plantera några pelargonskott i krukor. Kan tyckas som en ringa början, men varje bygge börjar med ett spadtag. Och då blomskotten var i jorden, vad gjorde jag då? Jo, jag satte mig i soffan med en sudoku och bara njöt av solen, ljuset och värmen. Vilken kontrast till den långa, gråmulna och solfria tid vi nu har bakom oss. Vilken kontrast till vistelsen i elektriskt ljus innanför solida väggar!

Jag är en sommarmänniska.  Jag tar med förtjusning emot en varm sommar. För min del får det vara upp till 28 grader, men jag kan tänka mig att pruta ett par tre grader. Vintermänniskorna skall också få leva ett drägligt liv.

De små blomämnena fick komma tillbaka in i Lillstugan. Det väntas kallare väder igen.

Det blev ingen lottovinst.

”TOMTEN SNATTADE ETT PAKET”! Det var julklappsutdelning hemma hos oss, och den lustiga tomten, d.v.s. jag, fann på en anledning att inte dela ut den sista julklappen. I stället fick den glida ner i säcken igen. Det fick den lilla sonen att ropa ut sin förtrytelse medan han tittade anklagande från tomten till mamma och tillbaka till tomten igen. Han snattade, tomtekräket!

Den lilla grabben och den stora tomten. Det är en hyfsad liknelse om förhållandet mellan en småföretagare och ett försäkringsbolag. Är det så illa att man borde ha en advokat att lusläsa det finstilta i avtalsvillkoren då man tar en försäkring? Jag menar, det vore bra att veta exakt vad man får, eller inte får, om olyckan är framme.

Det tänkte jag i morse då jag läste i tidningen att det inte finns något försäkringsskydd mot coronaviruset. Inte ens de företagare som satsat lite mer på sin försäkring och skyddat sig (trodde de) mot avbrott i verksamheten som orsakas av en epidemi får någon ersättning. Hade det varit fråga om salmonella hade det varit ok, men corona räknas inte. Så var det med det epidemiskyddet. Det som skulle ha varit en livlina blev i stället ett halmstrå som brast!

Försäkringsbolag har inte det bästa rykte. Då man hör de historier som är i svang verkar det som om det är en på tjugo, eller ännu mindre, som får ut någon ersättning för en skada. Ändå betalar vi våra försäkringspremier och hoppas, hoppas att den dag olyckan är framme skall vi få den där lottovinsten som det tycks vara att få ut en skälig skadeersättning.

Gissa sedan vem som blir rik på hanteringen!

Ensidiga nyheter

Nu har jag matats med nyheter om hela världens fasa alldeles för länge. Det verkar som om de positiva nyheter som finns har drunknat i coronafloden. Det är sjukt att bara tala om sjukdom dag ut och dag in.

Jag vill egentligen inte ha mer på ett tag, men gissa vem som hör på merparten av nyhetssändningarna. Jo, jag! Fortsätter jag så här får jag hjärnan grundligt tvättad med viruskontaminerat material!

Nu gäller det att hitta något positivt. Hörde att Finlands självförsörjningsgrad är 80 %. I Sverige är den 50 %. Kanske det är därför svenskarna har hört sig för i Finland om vi eventuellt har kött att sälja. Luftkvaliteten har förbättrats en hel del över världens mångmiljonstäder. Snart kommer man att kunna se himlen i både Peking och Mexico city, och färre dör av luftföroreningarna.

En nyhet som jag inte hann höra från början handlade om pyttesmå kärnkraftverk. De skulle vara lite större än de som finns i atomubåtar. Tre sådana utplacerade i Helsingforsregionen skulle kunna leverera hela behovet av fjärrvärme där. Positivt…  hmm…  det finns det säkert delade meningar om. Undrar hur mycket koldioxid som genereras i ett kärnkraftverksbygge. Och hur stora är utsläppen vid uranbrytning och anrikning? Det som ser ut som en vinst kan i praktiken vara en (brak)förlust.

Som en liten tröst i allt elände kan jag berätta att nu blåser det vårvindar friska. 15 m/s sydväst, och det är redan nu, kl.10, +6°. Vi har allaredan klarat av veckohandeln, så nu är det marsch ut till veden. Det kallas nyttomotion, om jag förstått det rätt.

Tisdagen den 24 mars.

”Det här är en tid i ditt liv då du måste lära dig att släppa taget. Släppa oron för närstående, om kontroll, om ägodelar. När du slappnar av mer och mer öppnas din slutna hand lite i taget, så att du kan överlåta dina högt värderade ting till mig, din Gud.”  

Ja, jag kommer dragande med den där andaktsboken igen. Morgonens ord är som handplockade för just den här tiden, då hela världen behärskas av ångesten för coronainfluensan. För det är ju inte bara risken att bli sjuk som bekymrar. Då börskurserna åker berg- och dalbana går det likadant med humöret och framtidstron hos alla i den stora skara som placerat sina tillgångar i fonder. En del kan hålla huvudet någorlunda kallt, andra tolkar allt till det värsta och ser sitt sparkapital blåsa bort med coronavinden.

Corona är en farlig sjukdom, visst. Det kan ändå inte hjälpas, jag förundras över den masshysteri som sveper över världen. En av mina FB-vänner hade kollat lite bakåt i influensahistorien och hittat följande: I asiaten dog 5000 personer, i hongkong-influensan 3000. I en vanlig säsonginfluensa dör ca 1500 personer per år. Detta i Finland.

Vi 70+are är plötsligt så viktiga att skydda. Sagt med lite cynism borde det ju vara tvärtom. Om en större del av oss skulle få en försnabbad hädanfärd tack vare corona skulle det vara en välsignelse för stat och kommun. De slapp en massa dyra vårdnadstagare.

Men nu skall vi skyddas, ingen kostnad tycks vara för hög. Vi borde vara mer än tacksamma, men…  De flesta av oss har barn och barnbarn. Nu körs ekonomin ner i snart sagt hela världen. För att komma över den omedelbara chocken lånar staterna ofattbara summor. Men hur blir det sedan? Lån skall betalas!

Med det här för ögonen kan jag vara säker på att den goda framtiden raseras för våra barn. Våra barnbarn kommer att känna av det långt fram i tiden. Det blir att bita ihop och arbeta, och åter arbeta, som då Finland reste sig efter krigen!

ÄR CORONABEKÄMPNINGEN VERKLIGEN VÄRD DET PRISET?

Sysselsättning för karantänen.

Nu är hamstringens tid, det har vi hört talas om, men inte sett med egna ögon. Då jag inte har plats för allt som kanske behövs måste jag prioritera. Och viktigast är att ha något att hänga händerna på så att dagarna inte blir för långa. Jag hamstrar sysselsättning!

I morse drog jag till skogs, precis som jag planerat. Och kan man tänka sig, planeringen höll, nästan. Tröttheten tog mig lite för tidigt, så ett litet lass huggen ved blev kvar i skogen. Jag är nöjd ändå, för jag har tillräckligt utkört till vedplatsen för att få ett fullt lass på bil + släpvagn.

Den är lite förarglig, den här tröttheten jag plötsligt kan få i ryggen. Det fungerar inte att ignorera den, för då övergår den snart till ryggont som kan hålla i sig flera dagar. Ibland frestas jag att kalla den ålderstillägg, men det vore inte sant. Det här har jag haft sedan tjugoårsåldern.

Klart för hemfärd

Nu står vedlasset hemma på gården. Att lossa lasten, kapa det som behöver styckas, och stapla upp alltsammans tillfälligt, det får bli morgondagens plåga.

Söndag utan gudstjänst.

Nu är den tid då man får vara med om nya företeelser varje vecka. Idag var det besökarfri gudstjänst i vår kyrka. Förbudet att samla kyrkfolket kringgick man med att streama gudstjänsten på Facebook. Då kunde vi samlas ändå, även om vi satt var och en vid vår dator.

Det fungerade bättre än jag trott på förhand, och FB-gudstjänsten samlade fler deltagare än en vanlig söndagsgudstjänst. Nu var det mellan 40 och 50 ”deltagare”, vanligen är det under 30.

Något som däremot förefaller skumt är att det finns folk som börjat odla konspirationsteorier. Ingen har direkt sagt att det här nya viruset är ”tillverkat”, men nog förfäktat åsikten att de som har den politiska makten tar tillfället i akt att ta mer kontroll över befolkningen. Detta med hjälp av lagar som halkar igenom i coronakaoset.

Vi lever i ett demokratiskt land med många partier, så som är fallet i hela Västeuropa. Obegripligt att någon kan tro att vi med kort varsel skall hitta oss i halvdiktaturer! Men så här kan det bli då människor är uppskärrade och inte vet vad de skall tro. ”Vad händer, vad händer, hur skall det bli?”

Det vi vet i nuläget är att vi går mot tuffa tider. Vi som minns ”laman” på nittiotalet, vi har tråkiga erfarenheter av den. Det vi nu har framför oss kan bli mycket värre, och ta hela min återstående livstid att reda upp.

Med Churchill’s ord: Blod, svett och tårar. Men, VI KLARAR DET!

Krympande livsrum.

Det är ingen skillnad om det är fråga om vanor eller ovanor, det är förenat med ett visst besvär att ändra stil. Det kommer att visa sig de närmaste veckorna då folket förväntas/skall följa överhetens direktiv. Jag gissar att för min åldersgrupp kommer bristen på sociala kontakter öga mot öga att kännas svårast. För barn och unga är det umgänget med kompisarna som blir mest lidande.

Hos oss är vi i den lyckliga (?) situationen att vi inte har några åldriga föräldrar i livet. Det skulle vara vedervärdigt att inte få hälsa på en sjuk mamma eller pappa. Jag känner djupt för alla de som är just i den situationen! Det blir säkert en och annan sömnlös natt.

Hittills har vi klarat av att hålla det mesta av rekommendationerna. Vi har förlagt våra rundor till gymmen till tidig morgon för att inte möta kunder. I morse var vi till och med för tidigt ute. I ren obetänksamhet utlöste vi ett larm vid ett av gymmen. Det kommer förmodligen att kosta oss en slant. Jag betvivlar att en väktare kommer gratis för att först kolla vad som står på och sedan kvittera larmet.

Med coronans nuvarande spridningsfart tror jag inte att gymmen får vara öppna länge till. Det blir nog så att alla butiker och andra samlingsplatser tvingas stänga. Bara matbutikerna blir kvar. Då det händer får också vi vackert sysselsätta oss här hemma. Möjligen kan jag fara ut till Fadershusets skog. Den finns på nästan en kilometers avstånd från allfarvägen, och ingen annan har synts till där på länge. Jag behöver få utkörd den ved som redan är huggen, och kanske hugga lite till. Bara jag får hem ett vedlass då och då är jag sysselsatt.

Vi väntar och ser. Kommer dag kommer råd.

Bilförvecklingar

Dessa bilar. Den som kör med en gammal bil är ju beredd på att något kan hända. Men det som förvånar är att en ägare till en relativt ny Mercedes crossover sade åt mig att ”Tro inte att det är bekymmerslöst att köra Mercedes”. Tydligen räcker lite bilirritation till åt alla.

Hustrun fick en anmärkning vid besiktningen: Byt skyddsgummit på vänster drivknut. Nu i veckan köpte jag ett nytt gummi och bilfixaren kom till gårds och bytte. Men det var inte så enkelt. Hålet i gummit var stort och drivknuten var full med sand och vatten. Den måste också bytas.

Vi hämtade en ny drivknut på direkten men fick den bara nästan på plats. Något skiljde från den gamla. Och den kändes omöjlig att få bort.

Fort tillbaka till MOTONET, nu med den gamla knuten i handen. De hade bara 1 st till i hyllan, och den visade sig vara lite kortare än modellen. Men märkligt nog hade den samma kodnummer som den vi försökt montera i bilen. Det blev ingen affär, i stället beställdes en drivknut från en annan tillverkare. Den hämtade jag idag på morgonen.

Jag fick skära sönder den felaktiga drivknuten i bitar innan den gick att få bort. Försöket att ta den med mindre våld resulterade bara i att bilfixarens utdragare gick sönder. Obegripligt att den kunde sitta så hårt.

Det blev en hel del extra jobb och extra kostnader, men nu är bilen körbar igen. Slutet gott, och då är det lätt att glömma förargelsen.