Tisdagen den 24 mars.

”Det här är en tid i ditt liv då du måste lära dig att släppa taget. Släppa oron för närstående, om kontroll, om ägodelar. När du slappnar av mer och mer öppnas din slutna hand lite i taget, så att du kan överlåta dina högt värderade ting till mig, din Gud.”  

Ja, jag kommer dragande med den där andaktsboken igen. Morgonens ord är som handplockade för just den här tiden, då hela världen behärskas av ångesten för coronainfluensan. För det är ju inte bara risken att bli sjuk som bekymrar. Då börskurserna åker berg- och dalbana går det likadant med humöret och framtidstron hos alla i den stora skara som placerat sina tillgångar i fonder. En del kan hålla huvudet någorlunda kallt, andra tolkar allt till det värsta och ser sitt sparkapital blåsa bort med coronavinden.

Corona är en farlig sjukdom, visst. Det kan ändå inte hjälpas, jag förundras över den masshysteri som sveper över världen. En av mina FB-vänner hade kollat lite bakåt i influensahistorien och hittat följande: I asiaten dog 5000 personer, i hongkong-influensan 3000. I en vanlig säsonginfluensa dör ca 1500 personer per år. Detta i Finland.

Vi 70+are är plötsligt så viktiga att skydda. Sagt med lite cynism borde det ju vara tvärtom. Om en större del av oss skulle få en försnabbad hädanfärd tack vare corona skulle det vara en välsignelse för stat och kommun. De slapp en massa dyra vårdnadstagare.

Men nu skall vi skyddas, ingen kostnad tycks vara för hög. Vi borde vara mer än tacksamma, men…  De flesta av oss har barn och barnbarn. Nu körs ekonomin ner i snart sagt hela världen. För att komma över den omedelbara chocken lånar staterna ofattbara summor. Men hur blir det sedan? Lån skall betalas!

Med det här för ögonen kan jag vara säker på att den goda framtiden raseras för våra barn. Våra barnbarn kommer att känna av det långt fram i tiden. Det blir att bita ihop och arbeta, och åter arbeta, som då Finland reste sig efter krigen!

ÄR CORONABEKÄMPNINGEN VERKLIGEN VÄRD DET PRISET?