Snart blir det bråttom, igen…

Våren framskrider. Ett tag gick det väldigt snabbt men nu har takten lugnat sig, vilket passar mig bra. Tomaterna såddes i ett miniväxthus på fönsterbrädet, grodde snabbt och började växa. Nu är de omplanterade i krukor och växer så det knakar. Så nu hoppas jag att det blir så varmt första veckan i maj att jag kan sätta ut dem i växthuset. Annars kan de lätt bli för långa och skrangliga, men då får jag ta till knepet jag lärt av Farbror Grön, att toppa plantorna.

I höstas tog jag ett tag med vår halvt förvildade häck av spireor och klippte ner den till halva sin bredd. Nu i vår skall de rötterna bort, på ett eller annat vis. Skulle gärna ställa till med en odling av något slag där på solsidan av häcken. Men det finns ett problem, det är det torraste och magraste stället på den släta delen av tomten. Jag får hitta på något.

I veckan som gick var jag tre gånger och sågade upp vindfällen på sonens skogstomt. Jag sågade stammarna till vedträ-längd och drog ut kubbarna till vägen på en pulka. Också där blev det bråttom, för snön smälte bort i en rasande fart. Jag hann just och just bli klar innan pulkföret tog slut.

Nu då snön drar sig tillbaka på vår tomt kommer fjolårets torra blomstänglar och vissnade blad i blickfånget. När som helst får jag börja putsningen med sax och räfsa.

Vitlöken har vaknat i kallkällaren, så fort marken tinat skall den planteras. Och som löken på laxen, de vedkubbar jag körde hem redan i höstas borde klyvas och staplas upp nu för att vara ur vägen då jag tar hem senaste veckas fångst.

Allt detta borde ske ”vid sidan av egen tjänst”, d.v.s. mitt engagemang med gymmen.

Härliga tider!

Kriget, Zelenski och världen.

Jag är förvånad, av flera orsaker, och inte minst över mig själv. För hittills känner jag ingen rädsla för att ryssen skall komma. Och därför är jag inte heller någon förespråkare för en NATO-anslutning. Men jag är inte heller motståndare, jag är bara nog så medveten om att det inte går att plocka russinen ur kakan. Det finns, mänskligt sett, fördelar med ett NATO-medlemskap. Det som är mer i det fördolda är nackdelarna. För jag är säker på att sådana också finns.

Jag är förvånad, och nästan skräckslagen, över de grymheter som nu avslöjas i Ukraina på de områden där ryssarna dragit sig tillbaka. Det är ju som direkt hämtat ur Bibeln och Gamla testamentets beskrivningar om hur de stora härskarna på den tiden behandlade besegrade länder och folk: total förstöring, besinningslöst mördande, och deportering av de överlevande. Den så kallade civilisationen har inte lyckats avla bort våldsgenerna ens till en del ur mänskligheten. Efter tre tusen år är vi fortfarande omänskliga!

Jag är förvånad över Ukrainas president Zelenski. Han gjorde inte som personer i den ställningen oftast gör då det blir hett om öronen, flyr till ett säkert ställe, och helst utomlands. Han har modigt stannat på sin post, hos sitt folk, och hållit deras mod uppe. Den resningen hade man kanske inte väntat av en president med skådespelarbakgrund. Detta sagt utan att alls vilja förringa skådespelarskrået.

Jag är förvånad över världens intresse för att lyssna på president Zelenski. Han får tala till de stora, och mindre stora, av världsledarna. Han får tala till länders parlament, också sådana som ligger på andra sidan jordklotet! Varför detta stora intresse för honom? Detta är något mycket mer än att visa ett förstrött medlidande för ett litet land i trångmål. Så, vad är det som pågår i det fördolda, vad är på gång som vi inte kan se?

Jag är förvånad över den ryska presidentens galenskap. Hur kunde han försätta sig i den här situationen? Var han så förblindad att han trodde sig kunna göra detta ostraffat? Att han inte har Rysslands bästa för ögonen är uppenbart. I praktiken håller han på att förstöra sitt land för en lång tid framöver. Därmed sågar han också av den gren där han själv sitter.

Jag är inte förvånad, om detta visar sig vara en del av Guds plan för världen. I Hesekiel 38 står det skrivet om Gud att ”… jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, allasammans i präktig rustning, en stor skara, …”

Är det vad som hänt Putin? Att han ”bara” är en liten kugge i Guds stora plan? Jag skulle inte bli förvånad.

En (o)möjlig lösning?

Är uttrycket gordisk knut bekant? Inte det? Enligt legenden fanns det i ett grekiskt tempel en oerhört komplicerad knut, och enligt samma legend skulle den som lyckades lösa upp den bli herre över Asien. Det lockade förstås många att försöka, och misslyckas. Men så kom det en man som i ilskan över misslyckandet högg sönder knuten med sitt svärd. Och problemet var löst!

Varför detta preludium? Jo, det har att göra med att en mycket god vän kom och frågade: Vill du ha en idé att blogga om? Och förstås, det ville jag. För jag gillar okonventionella sätt att lösa problem.

Som alla finländare vet så har vi en strejk inom sjukvården under uppsegling. Där är förhandlingspositionerna att likna vid en gordisk knut. Arbetstagarna säger att vi har väntat i tiotals år på att komma upp ur lönegropen där vi befinner oss, men alltid fått höra att just nu är det inte läge för det. Det vårdarna insett nu är att det lägliga tillfället, det kommer aldrig. Så, i år skall pengarna fram!

Arbetsgivarna är lika hårda på sin kant: Det finns inga pengar. Ni får bara inse det och nöja er med den allmänna löneförhöjningen. Så nu står vi inför det faktum att inom kort krymps sjukvården till ett absolut minimum här i Finland. All vård som inte är riktigt akut skjuts på framtiden.

Min vän berättade att just nu pågår en rätt stor hjärnflykt från Ryssland, och att det bekymrar Putin. Och han har ett förslag på lösning: Högutbildade får skattefrihet, för att locka dem att stanna i landet. Tydligen vill han inte beslagta deras pass, åtminstone inte ännu. Det behövs bara en liten lagändring för att få skattefrälset till stånd, och den står Duman säkert till tjänst med.

Vi har en rätt stor vårdarflykt i Finland, både till andra yrken och till utlandet. Nu finns det inte pengar till lönegropsjusteringar, sägs det. Här kunde man knycka Putins idé, och med ett enda hugg lösa den gordiska löneknuten: Bevilja alla sjukvårdare skattefrihet! Då är de med ens uppe ur sin lönegrop och kan ta sig an vårdandet med förnyad glädje och energi. Och välfärdsområdena behöver inte ut med de pengar som de inte har.

Det finns ännu kvar i botten av mitt mannaminne att en gång stiftades i Finland en undantagslag i brådskande ordning, som gjorde vårdpersonalen till slavar. Man tvingades till jobb med hjälp av lagstiftning:

”Regeringen svarade med att stifta en sensationell tvångslag. Sjuksköterskor som sa upp sig skulle tvingas att arbeta ändå, eller att betala dryga böter. Justitieministern Tuija Brax hotade arbetsvägrande vårdare med fängelse om någon skulle dö som en följd av konflikten.” Det var år 2007 det.

Med det i minnet kunde man nu enligt samma metod snabbehandla en skattefrihetslag för vårdarna, att gälla till dess man hittat ordinarie pengar.

Tack min vän, för ditt ypperliga förslag. Ett resolut och välriktat hugg, och den gordiska knuten är löst!