Snart blir det bråttom, igen…

Våren framskrider. Ett tag gick det väldigt snabbt men nu har takten lugnat sig, vilket passar mig bra. Tomaterna såddes i ett miniväxthus på fönsterbrädet, grodde snabbt och började växa. Nu är de omplanterade i krukor och växer så det knakar. Så nu hoppas jag att det blir så varmt första veckan i maj att jag kan sätta ut dem i växthuset. Annars kan de lätt bli för långa och skrangliga, men då får jag ta till knepet jag lärt av Farbror Grön, att toppa plantorna.

I höstas tog jag ett tag med vår halvt förvildade häck av spireor och klippte ner den till halva sin bredd. Nu i vår skall de rötterna bort, på ett eller annat vis. Skulle gärna ställa till med en odling av något slag där på solsidan av häcken. Men det finns ett problem, det är det torraste och magraste stället på den släta delen av tomten. Jag får hitta på något.

I veckan som gick var jag tre gånger och sågade upp vindfällen på sonens skogstomt. Jag sågade stammarna till vedträ-längd och drog ut kubbarna till vägen på en pulka. Också där blev det bråttom, för snön smälte bort i en rasande fart. Jag hann just och just bli klar innan pulkföret tog slut.

Nu då snön drar sig tillbaka på vår tomt kommer fjolårets torra blomstänglar och vissnade blad i blickfånget. När som helst får jag börja putsningen med sax och räfsa.

Vitlöken har vaknat i kallkällaren, så fort marken tinat skall den planteras. Och som löken på laxen, de vedkubbar jag körde hem redan i höstas borde klyvas och staplas upp nu för att vara ur vägen då jag tar hem senaste veckas fångst.

Allt detta borde ske ”vid sidan av egen tjänst”, d.v.s. mitt engagemang med gymmen.

Härliga tider!