Jaha, så händer det igen. Mitt under knapphetens stjärnor, då det enligt förljudande inte finns pengar, höjs ett trettiotal chefslöner inom Österbottens välfärdsområde med tio procent. Hoppsan, tänker jag. Vadan detta, då det inte finns pengar till ett femårigt, femtonprocentigt löneprogram för sjukvårdspersonalen? Jag förstummas!
Nu läser jag i dagens (4.5. 2022) Vasabladet att anhörigvårdarna plötsligt fått se sin lilla ersättning sjunka med 200 euro. Bara så där utan vidare, utan några förhandlingar. Den som fått ca 900 euro förr måste nu nöja sig med ca 700. En sänkning på ca 22 %. Och då är det fråga om människor som är i ständig beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan!
Chefernas lönepåslag motiveras med att de delvis jobbar dubbelt för att få igång det ordinarie välfärdsområdet till nyår. Närståendevårdarnas sänkning beror i sin tur på att det inte budgeterats tillräckligt med pengar. Så de förväntas jobba lika mycket för betydligt mindre ersättning. Jag förstår inte att man på beslutsfattarnivån, fullmäktige, kan agera så här skamlöst.
Jag frågar mig, och andra, hur en chefstitel kan höja (människo)värdet på en person så till den grad att han/hon är värd en tjugofaldig, femtiofaldig, eller i extremfall tusenfaldig lön jämfört med en vanlig donare? Då brukar svaret från höga beslutsfattare vara att det är det stora ansvaret. Där ställer jag mig mycket tvekande. Vilket ansvar? Hur ofta ser vi chefer ställas till ersättningsmässigt ansvar för sina dumheter? Svar: Det händer nästa aldrig. Den som gjort bort sig alltför mycket får sparken, visst. Men på samma gång utlöses fallskärmen, och där är ersättningarna inte blygsamma. Den sparkade kan leva gott tills hans ”bästa bröder” hittar ett nytt chefsjobb år honom.
Nu får alltså ett antal utvalda tjänstemän inom välfärdsområdet ordentlig påökt. Det hade man tydligen kommit ihåg att budgetera. Lite märkligt är det nog att man kommer ihåg ett fåtal, men ”råkar” glömma den stora gruppen längst där nere. Märkligt är det också att dessa chefspersoner anses så fattiga att de nödvändigt behöver 10% påökt. Men, den stora SKANDALEN är att åldrande pensionärer, som jobbar häcken av sig ute i stugorna, anses så välsituerade att man kan skära i deras ersättning för att finansiera chefslönerna. Det medger man förstås inte, men tänk själva: Närståendevårdarna är många, och 200 € av en del av dem, det blir mycket pengar det. Tänk lite till: Närståendevårdarna är många, och säger alla upp sig samtidigt kollapsar kommunernas äldrevård på fem sekunder.
Så var aktsamma om äldrevårdarna, som om en ögonsten. Det är de värda, både ekonomiskt och som medmänniskor!
notgubben 