Vad då ”Bäst före”?

Bäst före, sista förbrukningsdag. Nu för tiden är det datummärkning på allt. Och en hel del människor tror att efter Bäst före är produkten nästan oätlig, och efter Sista förbrukningsdag är den direkt giftig. Jag förmodar att en massa matsvinn har sin upprinnelse i de här missuppfattningarna. Jag, för min del, räknar alltid med att tillverkaren lagt till några dagars säkerhetsmarginal, för säkerhets skull. Så den använder jag.

I den egna frysen har jag inga sista förbrukningsdagar. Det som jag förlitar mig på är den antecknade förpackningsdagen. Jag låter smaken som avgör när/om något kastas. Och det händer väldigt, väldigt sällan.

I morse lagade jag fisksoppa på abborre ur frysen. Paketet var märkt 10. 8. -22. Alltså 7 månader från förpackning till tillagning, och kvaliteten var det inget fel på. Det är verkligen fantastiskt att fet sommarabborre klarar sig så länge utan smakförändringar! Men det finns en förklaring: Fisken var skuren i filéer, med skinn och ben kvar, och sedan vacuumförpackad. Det fanns alltså inte den minsta gnutta luft kvar i påsen.

En mycket god investering, den där vacuumpackaren!

Den okända snippan.

Hallå gott folk, en efterlysning: Finns det någon som enkelt och lättfattligt kan förklara vad en snippa är? Den som klarar av den utmaningen tycks vara kvalificerad att leda vidareutbildningar för högre jurister!

Det har väl knappast undgått någon att en man som dömts för barnvåldtäkt i tingsrätten frikändes i hovrätten. Detta därför att hovrättsdomarna inte kände till ordet ”snippa”. De måste googla ordet, och då kom de fram till att barnets beskrivning av händelsen inte var sann. Och pedofilen frikändes.

Om det kan vara någon till tröst så var det här ett svenskt rättsfall. Jag kan bara hoppas att finländska domare har lite mer under hatten. Men hundraprocentigt säker kan man aldrig vara, Sverige är ändå vårt grannland.

Nu stundar riksdagsval i republiken Finland. Vi skall välja våra representanter i Granitborgen för de kommande fyra åren. Nu får man hoppas att kandidaterna (i Finland) är smartare och mer pålästa om ords betydelse än vissa hovrättsjurister (i Sverige). Inte heller där vågar jag ha för stora förhoppningar. Som det ser ut i våra samhällen av idag kan man befara att det orwellska nyspråket griper omkring sig mer och mer. Orden ges nya betydelser, som ibland kan vara de rakt motsatta till den gängse betydelsen. Ett förrädiskt sätt att föra människor bakom ljuset. Så jag ser kritiskt på valrörelsens utfästelser. Det kostar inget för partier och kandidater att orda. Det är de praktiska handlingarna som kostar (på), och jag inväntar dem med spänning.

En besvärlig hake är, att vi bara har ord att gå efter då vi står i röstningsbåset. Så, vad tycker jag om nedskärningar i stället för lån för att få ordning på de statliga finanserna? Eller vill jag ha det tvärtom, och blunda för oordningen? Tycker jag att vi behöver ett tredje juridiskt kön, eller är jag till freds med skapelsens knappa tilldelning, två kön? Och så vidare.

Det som är klart är att vi levt över våra tillgångar länge här i landet, och i hela västvärlden för den delen. Det kommer vi inte runt med att fortsätta att låna pengar, eller låna oss till ett tredje kön!