Gräsligt.

Det blåser idag. Till och med så det viner kring knutarna ibland, och till på köpet från nordväst. Men vad gör det då solen skiner så att det är uthärdligt ute på gården. I växthuset är det rena högsommarvärmen. Där låg jag i solen och läste, och så behagligt var det att jag somnade bort från boken.

Det håller på att bli gräsligt på den här lilla punkten i världen. Det har regnat lite, och det fick gräset att skjuta upp över en natt. Nu blir det att snabbt få upp Mållgan, robotklipparen, ur vinteridet i källaren. Annars kan gräslängden bli övermäktig för den, så gick det i fjol.

På tal om gräsligt, det här veckoslutet är jag gräsänkling. Hustrun hade en mycket god anledning att fara till republikens huvudstad. Den möjligheten är hon aldrig ovillig att ta. De elva år hon bodde där målade ränder som aldrig går ur henne, och det är återseendets glädje varje gång hon är där, även om det rivs och byggs så att det ibland är svårt att känna igen sig.

Som redan framgått, jag har latat mig idag, kom mig inte ens till kyrkan. Men jag tänker som så, att jag samlar krafter för veckan som kommer. Förutom de vanliga uppgifterna så har jag ett ganska stort projekt framför mig här hemma. Jag har smalnat av en överbred häck med ca 1,5 m, och den ytan skall bli ett område för odlingar. Det råkar vara den varmaste platsen på vår tomt, och det vill jag ta vara på. Men det kommer att kosta både gröt och svett innan det är fixat.

Jag har alltid varit bra på att sysselsätta mig. Få se när ålderdomen tämjer mig.

Glädjens dag!

Idag är det Morsdag och förhoppningsvis blir alla mödrar ihågkomna på ett eller annat sätt. Må ingen mamma bli bortglömd!

Här i huset började vi med ett härligt morgonmål, afrikansk-arabisk chakshuka. Det är en rätt på krossade tomater, hackad gul lök, vitlök, och diverse kryddor, bl.a. spiskummin. Detta hettas upp i en stor stekpanna, och efter en stund sätter man några ägg i smeten, utan att röra om. Då äggen stelnat strör man persilja över. Äter sedan med te och bröd. Otroligt gott!

Det goda fortsatte med kyrkobesök. Där bad man för alla mammor. Och, alldeles som förr i världen bad man också för blivande mödrar. Det kändes riktigt fint.

Eftermiddagen blev inte sämre. Den tillbringade vi i växthusets värme med kaffe och tårta. Sedan lade hustrun sig i soffan med ett korsord, och då började jag fira på mitt vis. Jag satte igång att plantera tomaterna, och blev också klar med det. I ett slag fick växthuset sin sommarlook. Och nu då plantorna inte känner några begränsningar med rötterna sätter de nog fart på växten.

Förutom tomater och bönor har vi också en massa tagetesplantor. Så snart vi kan lita på att nätterna är frostfria skall de planteras ute och glädja oss med sina blommor hela sommaren.

Nu har vi ännu några tomatplantor kvar. Kanske någon av våra vänner vill ha dem, så att de kommer till nytta. Jag har så svårt att kasta bort växter!

Nu börjar denna rikt välsignade dag lida mot sitt slut. Även om jag sade ett hundrafalt Lovad vare Herren vore det inte nog. Så känns det.

Andas själv, eller med respirator?

Idag kom det en tematidning som bilaga till Vasabladet, Bygg och bo. Där fanns en artikel med experternas råd till husbyggare. Och trots att jag inte ens är byggare, än mindre expert, är jag förmäten nog att ha åsikter om experternas åsikter.

Om jag inte missminner mig byggdes de första sjuka husen redan på 60-talet. Då skulle taken byggas platta, enligt modell från sydliga länder med torrt klimat? Det gick inte att få ett byggnadstillstånd om man inte byggde taket platt. Det slutade med förskräckelse, med läckande tak, vattenskador och mikrobproblem. Och på den tiden visste man väldigt lite om kvaliteten på inneluft. Småningom måste ändå byggnormsdiktatorerna ge med sig. Taken ändrades till åstak, givetvis på husägarnas bekostnad. Sedan dess har det experimenterats med nya material som skulle vara så bra, men sedan inte visat sig uppfylla löftena. Hussjukdomarna har hållit i sig.

I samband med energikrisen kom så tron på övertjock isolering av väggarna. Resultatet vet vi: sjuka mögelhus, infekterade av diverse mikrober som är svåra att avslöja och ännu svårare att bli av med. Och så drabbades utsatta människor alla dessa allergiska sjukdomar av luften de andades in.

I artikelns råd stod det att huset skall vara lufttätt. Det skall andas kontrollerat via maskinell ventilation med energiåtervinning. Helst skall den kompletteras med hemautomation som styr uppvärmningen enligt elpris, utomhustemperatur och väderprognos.

Det låter fint och klokt. Men skyddet mot sjuka-hus-syndromet finns inte där. Medan allt är nytt och garantin gäller kan man långt lita på att det fungerar. Men elektronik i den omfattning som byggexperterna tillråder har inte särskilt lång livstid. Då den sedan börjar svikta, då slutar huset mer eller mindre att andas. Ventilationen-respiratorn säger upp kontraktet och huset löper risk att hastig insjukna om det inte får omedelbar hjälp, till okänd kostnad.

Förr kunde man bygga hus som håller ännu efter tvåhundra år. Nutida byggen beräknas ha en livslängd på 60-70 år, som bäst. Det, om något, borde stämma till eftertanke: Ett hus behöver andas, på samma sätt som dess invånare behöver andas!

Räkna inte bara på energikostnaden. Det kommer andra kostnader som kan bli nog så dyra, inte mist i mänskligt lidande!

Förmögna finansiärer!

Jaha, så händer det igen. Mitt under knapphetens stjärnor, då det enligt förljudande inte finns pengar, höjs ett trettiotal chefslöner inom Österbottens välfärdsområde med tio procent. Hoppsan, tänker jag. Vadan detta, då det inte finns pengar till ett femårigt, femtonprocentigt löneprogram för sjukvårdspersonalen? Jag förstummas!

Nu läser jag i dagens (4.5. 2022) Vasabladet att anhörigvårdarna plötsligt fått se sin lilla ersättning sjunka med 200 euro. Bara så där utan vidare, utan några förhandlingar. Den som fått ca 900 euro förr måste nu nöja sig med ca 700. En sänkning på ca 22 %. Och då är det fråga om människor som är i ständig beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan!

Chefernas lönepåslag motiveras med att de delvis jobbar dubbelt för att få igång det ordinarie välfärdsområdet till nyår. Närståendevårdarnas sänkning beror i sin tur på att det inte budgeterats tillräckligt med pengar. Så de förväntas jobba lika mycket för betydligt mindre ersättning. Jag förstår inte att man på beslutsfattarnivån, fullmäktige, kan agera så här skamlöst.

Jag frågar mig, och andra, hur en chefstitel kan höja (människo)värdet på en person så till den grad att han/hon är värd en tjugofaldig, femtiofaldig, eller i extremfall tusenfaldig lön jämfört med en vanlig donare? Då brukar svaret från höga beslutsfattare vara att det är det stora ansvaret. Där ställer jag mig mycket tvekande. Vilket ansvar? Hur ofta ser vi chefer ställas till ersättningsmässigt ansvar för sina dumheter? Svar: Det händer nästa aldrig. Den som gjort bort sig alltför mycket får sparken, visst. Men på samma gång utlöses fallskärmen, och där är ersättningarna inte blygsamma. Den sparkade kan leva gott tills hans ”bästa bröder” hittar ett nytt chefsjobb år honom.

Nu får alltså ett antal utvalda tjänstemän inom välfärdsområdet ordentlig påökt. Det hade man tydligen kommit ihåg att budgetera. Lite märkligt är det nog att man kommer ihåg ett fåtal, men ”råkar” glömma den stora gruppen längst där nere. Märkligt är det också att dessa chefspersoner anses så fattiga att de nödvändigt behöver 10% påökt. Men, den stora SKANDALEN är att åldrande pensionärer, som jobbar häcken av sig ute i stugorna, anses så välsituerade att man kan skära i deras ersättning för att finansiera chefslönerna. Det medger man förstås inte, men tänk själva: Närståendevårdarna är många, och 200 € av en del av dem, det blir mycket pengar det. Tänk lite till: Närståendevårdarna är många, och säger alla upp sig samtidigt kollapsar kommunernas äldrevård på fem sekunder.

Så var aktsamma om äldrevårdarna, som om en ögonsten. Det är de värda, både ekonomiskt och som medmänniskor!