Det är mörkt där i kväll. Inga lampor lyser i mitt paradis. Sommarvärmen är också avstängd. Den är över nu, den ljusa och varma tillvaron i det (konstgjorda) klimat där jag trivs. Grönskan är nertagen och och flyttad till skräphögen. Så nu återstår mig att finna mig till rätta i den verkliga världen.
Sedan snart ett år har vi (be)funnit oss i en ny och främmande verklighet. Pandemin som då kom svepande svängde världen på ändå. Människor blev rädda för allt och alla, vem som helst kunde vara en dödlig fara. Och särskilt vi sjuttio plussare utmålades som verkliga problem. Nu då vi har andra coronavågen på gång har i stället ungdomarna hamnat i skottgluggen. Men sanningen att säga är de långt ifrån de enda som tröttnat på att mötesfriheten varit begränsad så länge. Det är ganska många nu som mår psykiskt dåligt av att ha satt sig själva inom parentes.
Nu har vi kanske en våldsvåg under uppsegling. Den heter muslimsk terrorism och utövas i religionens namn. Skall det nu bli så att folk börjar frukta för sina liv varje gång de möter en mansperson med arabiskt utseende? Då blir det inte svårt att övertala befolkningen att hålla sig hemma, för att skydda sig mot corona!
Den Gud jag tror på är stor nog att försvara sig själv. Där skall inte jag gå till våldsamheter. Jag skulle önska att också de muslimska extremisterna skulle våga tro att deras gud kan ta vara på sig själv, utan mördare i sin tjänst.
Lögn och våld sprider sig. Den goda värld jag växt upp och levt i finns inte mer. Det är över nu.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.