Den trettonde. Ett datum som gör en och annan lite betänksam och extra försiktig. Andra benämner det ovannämnda vidskepelse. Det må vara hur det vill, för min del har dygnet avlöpt mer än väl.
Under natten eldade jag i växthuset, vilket betydde att jag fyllde på ved i kaminen varje 2,5 timme. Ändå sov jag bra och vaknade utvilad på morgonen.
Medan vi satt med vår lilla morgonandakt kom det för oss att nog är vi lyckliga. Utan stora materiella tillgångar är vi lyckliga. Eller, hädiska tanke, kanske just därför?
Hur det nu var så kom vi oss sent igång. Därför kom vår planerade morgonräd till ett par av gymmen av sig. Nåja, tänkte vi, det får bli efter lunch.
Men tänka sig, medan måltiden puttrade på spisen fick vi kära överraskningsgäster. Man hade besökt Vasa Centralsjukhus och hemvägen till Tobaksstaden gick via Hankmo. Vi fick dela vår enkla måltid med vännerna och sedan idka ett stillsamt umgänge, allt medan solen bröt fram på den allt klarare himlen.
En vanlig tisdag, en vardag nästan mitt i veckan, var nästan som en helgdag. Vi är rika, som har vänner som känner att de spontant och utan förhandsanmälan kan titta in.
Utan egen förtjänst är vi välsignade! För som Evert Taube diktade: Lyckan sitter ej i kalvar eller kor, och inte heller kan den köpas för pengar.
notgubben 