I mer än en vecka har jag haft tanken: De ryska tillgångar som finns frysta i utlandet, kunde inte de användas för att återuppbygga Ukraina, efter den massiva förstörelse som orsakats av det ryska anfallet? Men jag har ansett den tanken så utopsk och verklighetsfrämmande att inte ens jag vågade mig på att framföra den i ett blogginlägg. I dagens Vasabladet (30.3. 2022) läser jag så att Sannfinländaren Jussi Halla-aho uttalat just den tanken i Finlands riksdag, och fått ett brett stöd för sitt förslag. Det är en betydande underdrift att säga att jag är förvånat. I förlängningen betyder det också att mitt omdöme inte är att lita på i så stora sammanhang.
Hur som helst, jag gläder mig över förslaget. Om det skulle gå vägen, genom alla nålsögon som det internationell samarbetet kan utgöra, då skulle en sorts rättvisa kunna skipas. Putins, och hans handgångna mäns, utlandsplaceringar skulle utgöra en aktningsvärd grundplåt i återuppbyggnaden. Fyll sedan på med ryska centralbankens placeringar i utlandet, läste någonstans att det rör sig om ungefär 600 miljarder. Om värdet var i euro eller dollar förblev oklart för mig, men ett rejält renoveringsbidrag är det.
Tina upp de frusna ryska tillgångarna i den ukrainska ugnen! Nu harmar det bara att jag inte vågade blogga om det. Hade gärna legat steget före Halla-aho.
notgubben 