Det blev bråttom.

Jag har alltid varit lite glömsk, och inte har det blivit bättre med åren. Allt borde vara antecknat i kalendern, men se, ibland glömmer jag att plita ner saker och då går det som det går. Ibland minns jag i sista stund, ibland inte.

I förrgår, på eftermiddagen den 4.6, slog något relä till i skallen: Var det inte i början på juni jag hade besiktning? Och visst var det så, sista dagen var den sjätte! Det blev lite bråttom, även om jag bara visste om ett fel. Det var släpvagnskontakten som (alltför länge) hängt lösbruten från dragkroken. Det blev att snabba tag dra ut svetsen och kitta fast kontakten igen, och kolla att alla lampor lyste som de skulle. Det fanns inte tid för mitt trick att få goda värden i avgasmätningen.

I går besiktades bilen, i Tervajoki. Besiktningsställena i Vasa hade sina tidsbeställningar fullbokade, men där ute på landsbygden fanns det till och med möjlighet att välja tid, förmiddag eller eftermiddag. Väl på plats kommenterade jag det, och fick svaret att de hade en hel del kunder från vasahållet, just för att de hade tider att erbjuda.

Besiktningen gick fint. Bilen fick beröm för att den var så ordentligt inoljad och därför väl bibehållen. Den klarade granskningen utan anmärkning. Men så är den ännu bara på sitt nittonde…