Kedjereaktion.

Ni har säkert råkat ut för den någon gång, kedjereaktionen. Det ena leder till det andra som sätter prioriteten på det tredje vilket sedan aktiverar det fjärde… Och oftast är det första beslutet/länken i kedjan inte medvetet om vart det kommer att leda.

Det fanns ett vitt bord på ett av flyttlasset i söndags. Det blev liksom ”över” och hustrun såg i det sitt nya sybord. I morse demonterade jag det och limmade de fogar som var lösa.

Gräset hade hunnit växa sig alltför långt, så det fick jag dra över med körklipparen innan jag tog upp Mållgan (klipproboten) från vinterförvaret i källaren. Sedan fick han ta över, nu då gräset var av lämplig längd för hans förmåga.

Klippspår efter Mållgan.

Det kom hem lite mer än hustruns bord från gym-flytten. Jag fick röja en del i skjulet för att få in tre bord till. Sedan återstod ett stadigt bord som jag destinerat till vedlidret. Det var bara den lilla haken att det hörnet redan var mer än fullt av grejor. Där röjde jag och slängde ut nästan hela kvällen, och får fortsätta en annan dag, för att göra plats.

Beslutet som var grundorsaken? Att vi deltog i flyttningstalkot, prioriterade ner trädgården för några dagar, och, att vi drog hem mera saker!

Det ligger en del i vad den välsituerade kvinnan sade till sina anställda då hon inte var nöjd med deras arbetsinsats: ”Den rike har många plågor, men den late har bara en!”

Borde jag bli lite latare?