”Det är dödsäsong nu”, var det en gravgrävare som sade. Jag ändrar lite på det, och säger att nu är det snösäsong. Inte så vidare upplyftande för en som är sommarmänniska, men verkligheten är nu sådan.
Vi har fått snö, titt som tätt en tid. Senast i går, då hade vi snöstorm, på riktigt. Så idag skottar jag det som traktorn inte kom åt i går kväll. Klockan tio hade jag rensat framför ingången och framför Lillstugan och båda garagedörrarna. Och viktigast av allt, framför vedliderdörren!
Nu är det bara att fortsätta, så mycket som tid och krafter medger: Det klena taket över brädstapeln behöver avlastas, presenningstaket över båtskjulet också. Och innan nästa blidväder kommer borde jag ha fått ner snön från garagetaket och vedlidrets tak. Detta för att undvika att våt snö dråsar ner framför dörrarna, den är så vedervärdigt tung att få bort sen.
Skriften säger att man skall tacka Gud för allt, under alla förhållanden. Han vet nog att jag inte är speciellt tacksam för snön för egen del. Men, jag är ju inte ensam här i världen. Och det finns andra som är väldigt tacksamma för snön. Alla som kör med snöskoter på både viktiga och mindre viktiga färder. Alla som tycker om att skida och ägna sig åt andra vintersporter. Och förstås, alla de som förtjänar sitt uppehälle med att röja snö. De är också tacksamma, eller borde åtminstone vara det, då de stiger upp klockan två eller tre på natten.
Med tanke på allt det här tackar också jag för snön. Den gör trots allt en hel del nytta!
notgubben 