Mina tankar återvänder gång på gång till Mellanöstern. Säkert beroende på att nyhetmedierna matar på om kriget mellan Israel och Hamas, utan uppehåll. Och jag tänker på hur Filistéen, där det nuvarande Gaza var en del, under hela den gammaltestamentliga tiden var ett vasst horn i sidan på Israel. Striderna blossade upp gång på gång. Och gränslinjen flyttades fram och tillbaka vartefter som krigslyckan växlade (läs: i vilken grad som Israels styresmän tog med Herren i sina planer).
Det sägs att inget är nytt under solen. Allt som nu händer har också hänt förut, i avlägsna tider. Och jag kommer att tänka på Simson, den jättestarke mannen som levde på Domartiden, och själv var domare i Israel i tjugo års tid. På hans tid härskade filistéerna över Israel, och han hanterade filistéerna minst sagt ovarsamt.
Men, men, Simson tog sig en filisteisk hustru, till och med två gånger. Det blev hans olycka. Frun lurade ur honom hemligheten med hans styrka och förrådde honom till sina stamfränder. De tog honom då till fånga och stack ut hans ögon, och sedan satte de honom i slavarbete. Men, då de firade sin triumf i sitt stora avgudatempel befalldes Simson att roa dem, och då fick han sin chans. Han hade nu fått tillbaka sin styrka och fick templet att störta samman över det festande folket. Med mycket dödliga konsekvenser. Så långt Domarboken kapitel 13-16.
Vad har då det här att göra med nuläget? I min fantasi finns det beröringspunkter som sträcker sig över årtusendena. Hamas/filistéerna gör en storskalig räd in i Israel, dödar massor med människor och för med sig ett stort antal fångar tillbaka till Gaza. Där dansar folk i glädjeyra på gatorna och firar det lyckade överfallet. Men, festen får ett snabbt och brutalt slut. Nu visar Israel sin styrka, och och hela Gaza störtar samman. Förintelse och död drabbar byggnader och människor.
Historien upprepar sig. Tror jag.
notgubben 