Med den senaste tidens alarmerande prat i minnet frågar jag mig: Vad är nu detta bra för? Man skrämmer upp folk med att Kriget står för dörren, både i Sverige och i Finland. Kanske på annat håll också, det har jag inte koll på.
Jag har det intrycket att vi i allmänhet inte har varit särskilt krismedvetna under en ganska lång tid. Välfärdssamhället har vaggat oss till ro i det avseendet. Men, nu ser vi framför oss resultatet av att vi i västvärlden levt över våra tillgångar alltför länge. Vi kan inte längre lita på att samhället tar hand om oss. Vården håller på att smulas sönder. Bidragen till den del av befolkningen som har det svårt ekonomiskt blir allt knappare. Och den som vågar se lite längre än till det innevarande året märker att det här bara är början.
Alltså, nu behövs en ny krismedvetenhet. Och hur bygger man upp den i en handvändning? Knappast med att storstrejka för att regeringen gått in för att försöka krossa fackföreningarna. De makthavandes ideologiska blindhet i det fallet kan bara beskrivas som destruktiv dumhet. Dags att backa. Lägg sedan till att näringslivets ETLA vill se marginalskatten för de rikaste krympa ordentligt. Är det all den krismedvetenhet högerpartisterna förmår åstadkomma?
Som alltid då det blir inrikespolitiskt svårt i länder så söker man en yttre fiende som kan avleda uppmärksamheten. Den yttre fienden finns nästan som på beställning tillgänglig på andra sidan östgränsen. Så nu är plötsligt Kriget på politikernas läppar.
Kriget är ordet som snabbt skall göra oss krismedvetna. Och det är bra med krismedvetenhet, det är jag övertygad om. Men jag skulle bli rejält förvånad om det är öppet krig som utlöser krisen. Det finns ju så mycket annat som kan gå åt pipan. Hybridpåverkan, stora hackerattacker mot viktiga samhällsfunktioner, naturkatastrofer av olika slag, ekonomisk kollaps, you name it. Då sådant kommer behövs färdiga planer för hur man bemästrar problemen.
Så Regeringen, slut fred med facket, och sätt fart på storskalig krisplanering!
notgubben 