Det var en gång en gammal man, som hade haft någon form av förtroendeuppdrag. Det fanns förstås andra som gärna ville ta över, men fann väntan bli för lång. Så till sist var det någon som inte kunde hålla sig längre utan lät gamlingen förstå att nu var tiden inne att dra sig tillbaka. Den taktfulla formuleringen löd: ”Det börjar bli aktuellt att avdanka dig”.
Man kan förstå att den tilltalade inte föll i fröjd. Han blev stående, mumlandes för sig själv: ”danka… danka… avdanka…”
Allt har sin tid. Nu har vi avslutat årets festrika del, oxveckorna har trätt till. Därmed skall också festtillbehören stuvas undan. Det mesta kan återanvändas, men inte allt. Ett stort tillbehör måste ut.
Tidigt denna morgon avdankade jag julgranen. Det gick liksom jämt ut med den i år. Det är först de allra senaste dagarna den börjat barra. Då den sedan, med sekatörens hjälp, var nerpackad i en stor kartong behövde jag bara sopa upp en halv sopskyffel barr från golvet. Det var ganska litet, för att vara lämningarna efter en julgran.
För att slutgiltigt bli av med de sorgliga lämningarna eldade jag upp dem. Där var det nära att mina ögonbryn råkat ut för en plötslig avdankning. Som tändvätska tog jag terpentin jag tvättat penslar i. Men där måste jag också ha blandat i någonting annat. Lågan flammade upp som om det varit bensin! Och jag hade ansiktet för nära. Jag luktade bränt hår, men det var ytterst lite som saknades.
För mig slutade det väl. Sedan är det en annan sak hur det slutar för världens mäktigaste man. Han löper risken att bli dubbelt avdankad!
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.