26.4. 2016 Vissa dagar börjar mindre bra. Som i går, till exempel, då det började snöa en kvart efter att jag stigit upp. Visserligen var det förutsagt att det skulle bli en ruskig dag, men ändå… Inte blev jag lycklig över att se prognosen besannas.
Vi beslöt oss för att göra innedagen till en utedag, i betydelsen att vi skulle fara någonstans. Träffa människor, vad som helst.
Man skall ju inte gå över ån efter vatten, så vi började med att ringa grannen och kolla läget där. Jo, gamla frun hade mindre värk och hennes åldriga make var inne på intervallvård. Alltså var hon fri och ledig och öppen för förslag. Nu kunde vi uppfylla vårt löfte att ta henne ut på födelsedagslunch. Visst var det rätt länge sedan som hon fyllde år, men hon har inte så lätt att komma ifrån. Men nu blev det av.
Vi satte oss i bilen med kurs på GuacaMaya. Det är en trevlig och lugn liten lunchrestaurang med personlig betjäning. Maten är god men inte alldeles vanlig. Ägarinnan är från Honduras och rätterna har inspiration därifrån. Vi tog god tid på oss. Långsamt åt vi oss genom salladsbordet, fortsatte med den varmrätt vi valt, fyllda kycklingbröst med potatistortilla och frästa grönsaker. Inne fylldes våra magar, ute övergick snöfallet i regn. Och vi krönte vår måltid med en liten bit cheesecake med blåbärssylt och en kaffeslurk.
Fyllda med ny energi satte vi oss i bilen och från förorten gled vi in till Vasa centrum. Vår granne passade på att gå lite i affärer. Det har hon inte så många tillfällen till, att utan busstider att passa få gå i lugn och ro. Hon gjorde några fynd och inte heller vi blev lottlösa. Och på hemvägen tittade solen fram ett tag. Allt sammantaget låg våra eftermiddagshumör minst tio pinnhål över morgonhumöret!
På kvällen stack sig min unga vän från en av granngårdarna in. Han hade ett prov i faggorna och ville ha lite läshjälp. Så vi läste lite, pratade lite och läste lite igen. Och kvällste blev det också innan vi skildes.
Det blev alltså en hellyckad dag. Trots de yttre omständigheterna.
notgubben 