Jag satt nyss och läste en betraktelse, eller kanske den borde kallas krönika? Hur som helst, på själva julafton drabbades skribenten, Patrik Engellau, av en stor tacksamhet. Det förargliga var bara att han inte visste vem eller vad han skulle tacka. Han tycks inte vara ens avlägset bekant med Gud…
Den gode Patrik satt och var tacksam för det goda liv han levde. Han tänkte på alla tekniska rackerier som gjort hans vardag bekymmerslös. Han har inte en aning om hur de fungerar men är helt nöjd med att de fungerar. Han behöver inte samla sig förråd för vintern, eller för framtiden. De stora matkedjorna sörjer för att det alltid finns mat i butikerna. Värmesystem av olika slag ser till att han och vi andra har värme i våra bostäder. Och Patrik sänder en tanke till gångna tider då människorna odlade sin egen säd och sin potatis, mjölkade sin ko och fiskade sin fisk. Och då de blev nödiga skulle de ut på utedasset, sommar som vinter. Fy bubblan!
Jag kan förstå Patriks urbana resonemang. Jag är också tacksam. Men det som är skrämmande, tycker jag, är att han är nöjd med att vara okunnig om hur saker och ting fungerar. I hans föreställningsvärld tycks inte tanken finnas att det nuvarande tekniksamhället kan krascha på några ögonblick. Har han inte den minsta susning om hur sårbart samhället är i dag?
Redan för några år sedan hörde jag uttrycket ”nyhjälplöshet”. Det användes i betydelsen att många urbana människor inte kan, eller vågar, försöka fixa även små problem. Deras kreativitet på det praktiska området har förtvinat i brist på träning. De har säkert ett gott öga för teoretiska problem som jag inte skulle klara, men vad hjälper det om man sitter hungrig i ett kallt hus?
Samhället av i dag lever av elektricitet. Stryp elektronflödet i ledningarna och allt stannar. Det blir svårt att få bränsle till bilarna, alltså minskar mattransporterna på vägarna. Ingen el i butikerna, kylar, frysar och kassor slutar fungera. Ingen el ute i samhället, vatten, lyse och kokmöjligheter försvinner, för att inte tala om datakommunikationer och telefoni. Ingen el är samma som ingen värme. Alla värmesystem, utom vedeldning i kakelugn eller annan eldstad, är beroende av pumpar, som i sin tur är beroende av el.
Jag undrar, vad beredskap har människor i tätorter att tackla en krissituation, då det mesta man tagit för givet inte mera finns? Har någon redan tänkt tanken att ha en plan B om det går åt pipan? Om inte, kan det vara bra att göra upp personliga krisplaner redan under det inkommande året.
Det är svårt för den som överraskas med byxorna nere att göra en rivstart!
notgubben 