Dagens miljögärning

Det här med miljön har hög prioritet för tillfället. Alla uppmanas att bidra med det lilla var och en kan påverka. Vackert så, men hur komma ur inrotade vanor? Vi är vana att klara oss själva, och att inte behöva vänta på någon. Då kan det t.ex. vara svårt att tänka sig att samåka med någon, om man inte skall till och från samma ställe på samma tid.

Men det finns betydligt mindre saker att tänka på. Hos oss har vi den lilla ovanan att ställa in det använda husgerådet i diskmaskinen efter måltiderna. Jag trodde att det skulle bli slut på det då maskinen gick sönder för ett antal år sedan. Men, tro det eller ej, i det skedet hjälpte jag bekanta att flytta från egnahemshuset till en lägenhet. De hade en diskmaskin extra, och den fick jag som tack för hjälpen. Så vi fortsatte att diska maskinellt.

Efter det nyss avnjutna kvällsmålet slog det mig: vart har jag så bråttom om jag inte hinner diska upp efter två personer? Alltså tappade jag upp lite vatten i baljan och skred till verket. Det tog inte alltför många minuter att bespara naturen en tablett maskindiskmedel. Det kan tyckas futtigt, men tänker jag mig att vi kör en maskin varannan dag så blir det ändå 180 tabletter på ett år. Jag vet inte hur många hushåll det finns här i byn, men om alla sparade 180 tabletter i året…  då blev det många tusen giftpiller mindre utsläppta per år i Västerhankmo-området.

Igen, det kan verka ynkligt lite då en gör det. Blir vi många, då är det en helt annan sak! Dessutom, var och en kan tänka som myggan då hon pinkade i havet: 

Alltid gör det något!