Fantastisk hållbarhet!

Vi äter just nu de sista av våra physalis-bär, och jag häpnar över deras hållbarhet. De var inte mogna då vi stängde ner växthuset i höstas men vi plockade dem och tog in dem. Nu har de haft det skönt i en låda längst nere i garderoben och sakta mognat. Och sanningen att säga, en tid hade vi helt glömt bort dem.

Nu har vi tagit dem till heders och inmundigar dem med välbehag. Även om de blivit lite rynkiga har de bevarat smaken och påminner oss om sommaren som gick. Och i dag, då gräsmattan är grön, tror vi nästan att det är vår och ser fram emot den kommande sommaren.

Bären och en hel del pensionärer har vissa saker gemensamt. Vi har varit med ganska länge och vi börjar bli lite rynkiga. Men vi har ännu en hel del att ge, den inre aromatiska kraften finns kvar! Det glöms ofta bort då arbetsgivarnas hela fokus ligger på den fysiska förmågan.

Någonstans såg jag en annons från ett tydligen nystartat företag i äldreomsorgsbranchen i Helsingforstrakten. De sökte i första hand ÄLDRE personal. Arbetstiden kunde ordnas efter vars och ens förmåga och tid. Då det inte var fråga om direkt vård fordrades inga tidigare kunskaper på det området.

Något har hänt, då äldre människor plötsligt värdesätts någonstans!

 

Kortlivad optimism.

Gott Nytt År! Ännu idag hörde jag några glada välgångsönskningar med anledning av det nyss timade årsskiftet. Gott nytt år, jo, jo. Redan på årets tredje dag får vi en kall föraning om att det kanske inte blir så.

Idag har USA lönnmördat en hög iransk militär, en av deras bästa. Den bilkonvoj där han färdades anfölls vid Bagdads internationella flygplats (!). Som bonus fick amerikanarna också livet av en irakisk milisledare. Förmodligen strök ytterligare några personer med, men de var inte så högt i rang att de nämndes.

Är det så här vi skall ha det i framtiden? Att staterna dräper för dem misshagliga individer på andra staters territorium? Eller är detta ett exklusivt privilegium för den i dagsläget starkaste supermakten, USA? Undrar just vad president Trump skulle ha sagt om en av hans högsta militärer fallit offer för en likadan attack i exempelvis Canada?

Verkningarna av det här tilltaget kommer knappast att begränsas till området kring Persiska viken. Iran har tidigare hotat att attackera Israel om amerikanarna anfaller Iran. Och jag läste nyss att man i Israel förbereder sig för den eventualiteten. Åtminstone kommer den iranstödda Hisbollah-milisen i Syrien och Libanon att agera, liksom Hamas på Gazaremsan. Sedan har vi alla jihadister, kända och okända, som lever runt om i världen. Om de uppmanas till ”heligt krig” mot allt och alla…

Det som vi alla får känna av, och det inom några dagar, är höjda bränslepriser.
Alla väntar med bävan på vad Iran kommer att göra med oljetankertrafiken i Hormuzsundet. Stängs sundet stängs också kranarna för en avsevärd del av världens oljeproduktion.

President Trump har önskat oss Gott Nytt år, på sitt sätt!

Nytt år, nytt årtionde.

Varför känns ett årsskifte så speciellt? Jag menar, det är inte så mycket som berör vanligt folk som ändrar, inte i vanliga fall. I år är det lite annorlunda då aktiveringskravet för arbetslösa slopas. Förmodligen betyder det att en sten faller från sinnet på ganska många i vårt land.

Utsikterna för det kommande året ser inte lovande ut, inte här och inte ute i världen. Sanningen för en tynande tillvaro medan lögnen breder ut sig i de flesta sammanhang. Ett praktexempel på det här är USA’s president. Han ljuger ohämmat, men anklagar friskt andra för att sprida lögner. Är det ett försök att dra uppmärksamheten från hans eget vårdslösa sätt att handskas med sanningen? Eller är det så att den mannen är en fullfjädrad mytoman som fullt och fast tror på det han själv säger?

Trump förlöjligas för sina ”alternativa sanningar”. Jag tror att det inte är så många som tänker på att han skapar en modell för hur mäktiga män kan bete sig. Det är allt annat än löjligt, det är skrämmande!

Murmålning i Estelí, Nicaragua

Då vi satt i samspråk med våra gäster i går kväll kom vi in på den gamla boken ”1984”. George Orwell skrev den år 1949, som en framtidsdystopi. Idag kan vi bara fråga oss varifrån han fick inspirationen. Med facit i hand kan vi konstatera att hans budskap var profetiskt! Allt han förutsade var ännu inte verklighet år 1984. Men den teknik han beskriver finns till fullo tillgänglig idag, och den används just så som han beskriver det.

Nu återstår att se om världen delas upp i tre block, där två allierar sig i krig mot det tredje. Kriget pågår hela tiden, men allianserna växlar. Och hela tiden pågår också historieförfalskningen. Inget får bli kvar som påminner om gårdagens allians. Det är bara nuet som gäller.

Och språket, orden får nya betydelser, och ingen förstår längre med säkerhet vad som sägs…