Lapp på lapp, och en lapp emellan. Så kunde det sägas förr om kläder som varit (över)länge i tjänst. Detsamma kan sägas i vår moderna tid, om våra vägar. Det är realitet här i Västerhankmo, och samma situation är det på de flesta håll i vårt land. Undantag kan man väl bara hitta i huvudstadsregionen, för där tycks det alltid finnas pengar för vägar.
Idag var vi förvarnade att Tor skulle ha vägarna förbi, när som helst under eftermiddagen. Han kom aldrig. Men hans förelöpare passerade i flera repriser, kanske kollade de vägens skick och skickade budet bakåt att här kunde den stora vagnen ta skada. Det kan vara lätt hänt, då kusken aldrig är ute och kör om han inte är så arg att det slår gnistor om det.
Jag hade inget behov av att höra och se asen passera. Hans våta följe längtade jag inte heller efter. Och förelöparna… nåja, dem kunde jag stå ut med.
notgubben 