Ibland händer det oplanerade saker, på gott och ont. I går var en sådan dag, då ett utomhus sammanträffande med en bekant resulterade i en liten rundvandring på min första (stads)arbetsplats.
Det blev inget glatt återseende. Förfallet var enormt! Sly som fått växa sig till vedskogsdimensioner täckte det mesta av det som var produktionsytan. Alla byggnader var rivna utom den största, och den var också knaprad i ena ändan. För drygt fyrtio år sedan, då jag jobbade där, var det en blomstrande arbetsplats där mer än 90 % av produktionen gick på export.
Sedan tog tidens krav på allt större enheter, och de rent fysiska begränsningar som uppstod, småningom död på hela stället.
Nåja, tiden kan ju inte jämt stå still, man får tycka vad man vill, det s.k. framåtskridandet rusar ändå obönhörligt vidare. Det är länge sedan som smått var vackert.
notgubben 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.