Småsk.

Kyrkokören hade övning igen, det har vi de flesta torsdagskvällar från september fram till påsk. Och om jag får säga det själv så är vi en riktigt hyfsad kör, med alla stämmor besatta. Tror inte att det är många kyrkokörer i svenskfinland som har sex tenorer, för att nämna ett exempel. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Då vi kom ut från övningen så småregnade det. En av basarna frågade oss andra: Har ni ”småsk” i ert ordförråd? Nej, det hade vi inte. Men någon gissade att det eventuellt kunde ha samband med vädret. Och jo, småsk är det riktigt fina duggregnet, det som bara är lite tätare än våt dimma. Så ännu fanns det ett för mig obekant svenskt dialektord här i närområdet att lära. (Då det kommer just sådant fint duggregn, småskar det då?)

Jag bytte olja i hustruns bil på eftermiddagen. Då fick jag en annan kunskap uppfriskad, nämligen att Herren har omsorg om klåpare. Åtminstone i vissa fall, och speciellt då det gäller min ringa person. Genast jag rörde bottenproppen kände jag att den var lös. Jag hade alltså glömt att dra till den ordentligt förra gången jag bytte oljan. Hade nog bara skruvat till den med fingrarna och sedan glömt den för något annat. Men undret skedde, att den bara hade gängat upp ½ varv på körda tio tusen km! Så vi slapp eländet med ett motorhaveri, som det lätt kunde ha blivit om proppen fallit bort och oljan runnit ut.

Lovad vare Herren!