”Det finns så många som vill tala om att du bör vara si och så.” Den textraden är hämtad från en av Ingemar Olssons sånger och den är lika aktuell nu som för några årtionden sedan då den skrevs. Kanske ännu mycket mer aktuell nu, då beteende- och klädselmodeller strömmar över oss från alla håll. Om vi då tar till oss alla krav och förväntningar och vill vara alla till lags, vad blir då kvar av oss själva?
I vår lilla andaktsbok står det i texten för lördagen den 11 oktober: Akta dig för att se dig själv genom andra människors ögon. Det finns många faror med det. För det första är det nästan omöjligt att veta vad andra verkligen tänker om dig. Dessutom ändras deras åsikter om dig, beroende på deras känslor och andra faktorer i deras liv. Det största problemet med att låta andra definiera vem du är, är att det gränsar till avgudadyrkan. Din längtan efter att behaga andra minskar din längtan efter att behaga mig, din Skapare.
Vi har väl nästan alla upplevt förväntningar på oss, förväntningar och krav som känts både främmande och direkt obehagliga. Det fordras både mod, krafter och envishet för att stå emot. Det verkar alltid enklare för stunden att vika undan och försöka foga sig. Men på lång sikt kan det vara som att ta ett långsamt verkande gift. Livsglädje och kreativitet blir lidande och försvagas. Utbrändhet och depression kan lura bakom hörnet.
De här människorna som tycker till om dig, bryr de sig egentligen om hur du mår? Är det inte så att de bara vill ha in dig i ett väl definierat fack så att de så att säga ”vet var de har dig”. Han eller hon är så och så, det vet vi.
Helst skall alla fungera enligt samma mall och inte orsaka någon som helst oro, inte störa sinnesfriden för någon. Den som inte kan finna sig till rätta med det får kämpa sig till livsrum så gott det går. För det måste alltid få finnas undantag från den gamla refrängtexten:
”Man skall göra som Svenssons gör, och inte skilja sig från mängden.”
notgubben 