Alltid samma under!

Efter att ha levt ett relativt långt liv borde jag inte förvånas. Men ibland slår det mig: tänk att alla dagar fylls av sysselsättningar! Det finns alltid något att göra. Ibland är det viktiga saker som inte kan skjutas upp, ibland kan det vara verksamheter som lämpligast sätts på nöjeskontot. Men alltid finns det något att lägga händerna på.

I går hade jag ett litet metallarbete. Sonen behöver några fästhakar till ett projekt i Amazing Family Gym i Smedsby. Dem åtog jag mig att fixa, och det visade sig vara en trevlig kombination av nytta och nöje. Det är ganska sällan numera som jag drar fram svetsen och bränner några elektroder. Då det händer är det alltid lite av nostalgi över det hela, jag arbetade ändå ganska många år som svetsare. Så i går mindes jag arbetskamraten Terho på Wärtsilä. Vi svetsade på ett litet gruppackord, han och jag, och han tyckte att det gick lite för långsamt. Till sist sade han åt mig: ”Kuule Rönni. Inte så jävla nooka!” Och, ja, han hade väl rätt.

Nu skall vi få höstlovsgäster. Det är kurder som vi känt sedan början av nittiotalet då de kom som flyktingar till Korsholm. De flyttade småningom till en annan del av Finland, så de fysiska kontakterna är inte så frekventa. Men nu, efter flera år av löften och planer som stäckts av i sista stund, är de på väg. Då jag kommer hem efter Seniorgympan i Replot i dag har vi dem här.

Det är nästan som ett litet under det också!