Jag hade nyss en fiskarpojke här. Nu är en annan grabb här, som också är intresserad av fiske. Men det enda han har haft möjlighet till är att kasta eller meta från stranden.
Päijänne är det vatten han har gjort osäkert. Men där finns en massa mört enligt honom, en fisk som inte är attraktiv som matfisk. Så då vi bjöd på stekta abborrfiléer som välkomstmåltid var han genast intresserad av hur vi fått dem.
Det ena gav det andra, så på eftermiddagen tog jag honom med ut på sjön där vi satte ut några nät. Det var kallt, och det duggade snöblandat regn. Mina fiskevatten visade sig inte från sin bästa sida. Men som han aldrig sett nätfiske förr tyckte han att det var intressant.
Det går snabbt att få ut några nät, så vi var snart hemma i värmen igen. I morgon kommer det att ta mer tid att få upp bragderna så då hoppas jag på en liten fångst för att hålla honom varm, åtminstone till sinnes. Jag sade liten. Då det också är annat på gång finns det inte hur mycket tid som helst att sätta på nöjen.
Och jo, jag medger, påståendet om tiden verkar ologiskt. Vi får ju ny tid varje morgon!
notgubben 