På sistone har jag febrilt försökt intala mig att allt står väl till. Det är väl ett sätt att hantera det som blivit ett problem. Jag kunde förstås vara mer konkret och sticka ner huvudet i sanden, som strutsen. Den möjligheten är jag ändå utestängd ifrån, för sandhoparna är alldeles nerisade.
De två senaste veckorna har min (o)lustiga migrän hälsat på varje dag! De piller som skall hålla den stången har plötsligt mist all verkan. Och nu är migränen som en ande som sluppit ur flaskan, den utnyttjar friheten till max.
Redan förrän migränen kom märkte jag att min aktivitetslust hade sjunkit betänkligt. Också där finns ett kemiskt hjälpmedel som jag ändå, försiktigtvis, använder möjligast sparsamt. Det ökar nämligen risken att drabbas av cancer. Nu har jag tagit den dagliga dosen i tio dagar, utan att märka det minsta av ökad arbetslust. Vanligen brukar det räcka med en veckas behandling. Så nu måste jag inse att allt inte står väl till. Jag har råkat tappa sugen, och frågan är: VAR? Sök, sök!
Den som söker, han letar.
notgubben 